Mikroplaster finns i dag över hela jorden. På toppen av snöklädda berg och i havens djup. Nu har forskare också kunnat konstatera att de förs över från mor till foster hos däggdjur.
Flera tidigare studier har visat hur små plastpartiklar återfunnits på en mängd olika platser runt om i världen. De har återfunnits i snö från Arktis till Alperna och i botten av världens djupaste hav, Marianergraven. Människor och djur får också i sig små partiklar av plast via mat och vatten, eller luften som de andas in. I december 2019 konstaterades att av fyra då undersökta städer hade London den högsta halten av plast i regn som hade uppmätts.
“Det hade varit naivt av oss att tro det är plast överallt – bara inte i oss människor”, sa Rolf Halden, forskare vid Arizona State University”, till The Guardian i samband med att han tagit fram ny teknik för att just undersöka små plastpartiklar, omöjliga för ögat att se.
Ny forskning visar nu även att partiklarna riskerar att skada foster hos både människor och djur.
Kan nå fostret
Moderkakan hos människor och andra däggdjur fyller livsviktiga funktioner för fostret, så som att förse det med syre och näring och transportera bort slaggprodukter. Den fungerar också som en barriär som skyddar fostret från en del skadliga ämnen. Men plastpartiklar tränger även in i – och i vissa fall igenom – moderkakan, enligt två nya studier.
I december kunde Syre berätta att italienska forskare hittat mikroplastpartiklar i moderkakan hos gravida kvinnor. Mikroplasterna, som bland annat visade sig komma från smink- och hygienprodukter, påträffades både i fostrets del av moderkakan samt i det membran som fostret utvecklas i under graviditeten.
Nu visar en ny studie att plastpartiklarna också kan nå fostren. I studien, som har publicerats i Particle and Fibre Toxicology, kunde forskare konstatera att nanopartiklar av plast trängde igenom moderkakan hos råttor och gick över till dess foster.
Men det krävs vidare forskning på området, konstaterar professor Phoebe Stapleton vid Rutgers universitet, som ledde studien. Resultatet visar att partiklarna tar sig igenom moderkakan till fostret, men inte om de sitter kvar där eller stöts bort av kroppen.
Nonopartiklarna som fanns hos råttorna är mycket mindre än mikroplasten som finns hos mänskliga moderkakor och därmed mycket svårare att identifiera i mänskliga studier, enligt Phoebe Stapleton.
”Men vi vet att nanopartiklar har större toxicitet än mikropartiklar av samma kemikalie, eftersom mindre partiklar tränger djupare in i lungorna” säger hon till The Guardian.
Läs mer: Mikroplaster hittade i moderkaka – risk för fosterskador
