I texten om sjukhusserier nämner jag Shaun Murphy som är skicklig läkare och har autism. Jag höll på att skriva ”trots att han har autism”. Till och med jag, som själv har Aspergers syndrom har en massa fördomar om, ja, mig själv. Och det är ju synd, men det är vanligt att människor med olika minoritetsidentiteter internaliserar majoritetssamhällets fördom om dem själva.

I böcker, film och teve skildras autister som stela, knixiga nördar som är supersmarta och saknar känsla för sociala situationer. Visst. Det finns en hel del sådana. Men precis som med alla andra identiteter och egenskaper handlar det inte om svart och vitt, på och av. Precis som alla långa människor inte är över två meter är olika människor olika mycket påverkade av sin autism. Och när blir en människa lång. 180 cm? 190?

Alla människor bär på två krafter. Två världar. En utanför oss själva. En på insidan. Det är självklart samma medvetande som registrerar båda, men de kräver olika kompetens. Vi föds alla som autister. Allt vi har är den inre världen. Barnet vet inte vad som är dess egna impulser eller impulser utifrån. Den skiljer inte ens mellan dem. I kontakten med dem som tar hand om oss börjar vi sakta ana att det är skillnad. Efter hand som vi lär oss att det finns andra människor och att de inte är en del av oss börjar vi bygga en identitet. Språket kommer in som ett verktyg för begreppsbyggande och hjälper och formar den processen.

Alla människor är i grunden likadana

Den grundläggande erfarenheten av att vara människa är densamma. Världen utanför oss ser likadan ut, ilska, kärlek och trygghet är inte annorlunda för mig. Det är bara i sociala situationer då en människa med autism märker någon skillnad och den som möter någon som verkar vara obekväm med sociala situation, i synnerhet nya sådana, gör bäst i att bara ta det lugnt och fokusera på innehållet i det den andra säger, inte sättet det sägs på.

En del skildringar av autister i medierna är gravt fördomsfulla, precis som med människor som tillhör etniska minoriteter eller har synliga funktionsvariationer, får vi ofta representera gruppen när vi dyker upp i någon teveserie. Autister är sällan känsliga, inte särskilt lättkränkta. Eftersom vi ofta är ointresserade av det rosa moln som alla andra lever i är det där inte så viktigt, men självklart blir också jag förbannad ibland på fördomar och rena påhopp. Det som stör mig mer är att det faktiskt finns saker i den autistiska upplevelsen av världen som ickeautister skulle kunna lära sig av. Var kommer den där förmågan att superfokusera från? Hur skärmar man av världen totalt för en stund för att leva i det inre? Hur går det till när man lär sig något på bråkdelen av en tid det tar för någon annan?

Det är lika spännande som märkligt och varierar från person till person så rygga inte tillbaka för det annorlunda. Du är också annorlunda. Jag och mina autistiska vänner skrattar ofta åt det vi kallar ”normalstörningen”. Så du får också skratta, men helst inte åt, utan med oss.