Förra året fick FN in 66 anklagelser om sexuella övergrepp utförda av personal bland FN:s fredsbevarande trupper. Året dessförinnan var det 56. När det gäller FN-personal som inte ingått i det fredsbevarande styrkorna inkom 91 anmälningar 2020.

Det rapporter Code blue, en kampanj som bevakar straffriheten inom FN. De är upprörda över att FN inte tar itu med övergreppen. Offentliga databaser är ofullständiga och svåra att navigera – och trots löften om att agera mot förövare så har lite hänt, skriver Code blue, i en ny rapport.

Detta trots att övergrepp pågått på många ställen, över tid.

Efter Balkankrigen avslöjades det att soldater från FN:s fredsbevarande styrkor och samarbetspartners var involverade i sexhandel, i Centralafrikanska republikens huvudstad Bangui har franska FN-soldater sexuellt utnyttjat minderåriga och i Haiti har personal från både FN och Oxfam bland annat köpt sex av minderåriga under pågående uppdrag.

De som ska skyddas blir utsatta

Människor i utsatta positioner riskerar alltid att fara illa. I krig, konflikter och/efter naturkatastrofer är det många som utsätts för stora risker. FN är den internationella organisation som har till uppgift att värna deras rättigheter och personliga säkerhet. Men gång på gång har fredsbevarande styrkor och stora hjälporganisationer misslyckats totalt.

– Man kan konstatera att det här är ett problem som funnits under väldigt lång tid. Det vi ser, om man pratar på en generell nivå, är att straffrihet fortfarande är så vanligt. Även i de fall där det uppdagas att det till exempel är medlemmar i FN:s fredsbevarande styrkor som begår övergrepp blir det sällan några påföljder annat än att personen får lämna sitt uppdrag, säger Katarina på Amnesty i Sverige, och förklarar att de länder som skickar FN-trupper sällan inte ställer sina egna soldater inför rätta, innan hon fortsätter:

– Det finns en slags immunitet då man räknar med att de stater som de här enskilda medarbetarna kommer ifrån ska följa upp brotten – men så gör de inte det. Rättegångar hålls inte på plats där och då utan det är ursprungsstaten som ska göra detta, vilket sker otroligt sällan. Ansvarsutkrävandet är så svagt.

I praktiken kan det innebära att en anställd kan begå övergrepp eller sexuellt utnyttja någon i en kris- eller konfliktzon utan att det blir några påföljder. Personen kan avskedas från FN och skickas hem från sitt uppdrag. Men FN förlitar sig då på att hemlandet ska driva en rättsprocess – något som mycket sällan sker. Påtryckningarna på ursprungsstaterna för att de ska ställa sina medborgare till rätta måste öka, enligt Katarina Bergehed.

Amnesty menar att straffriheten är en av de största anledningarna till att problemet med sexuellt utnyttjande från fredsbevarande styrkor och andra stora organisationer kan fortsätta. För gärningspersonen signalerar det att den kan komma undan med brottet utan att det finns en överhängande risk för allvarliga påföljder.

Visselblåsare straffas

Ofta tystas också skandalerna ner, vilket har lett till att flera visselblåsare hamnat i onåd. Efter krigen på Balkan på nittiotalet slog Kathryn Bolkovac, som tjänstgjorde som människorättsobservatör i Bosnien, larm om de övergrepp som begåtts av personal från bland annat FN:s fredsbevarande styrkor. Hon avskedades från sitt uppdrag efter att ha spridit information om övergrepp. Medan de gärningspersoner som kom från regionen ställdes till svars gick FN-personal från andra länder fria. En del avskedades från sina uppdrag – men ingen, eller mycket få, ställdes inför rätta i sina hemländer. Brotten bestod bland annat av att köpa sex av prostituerade och att våldta minderåriga flickor.

Ett annat exempel är svenska Anders Kompass, som tjänstgjorde som chef inom fältavdelningen på kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR). Han stängdes i april 2015 av efter att ha slagit larm om sexuella övergrepp av franska FN-soldater i Centralafrikanska republiken 2014. OHCHR motiverade det med att han lämnat ut känslig information till utomstående. Men en utredning som presenterades i slutet på samma år frikände honom.

Att de som slår larm riskerar att avskedas istället för att få stöd internt är ett stort problem, enligt Amnesty.

– Visselblåsare måste skyddas – möjligheten och skyldigheten att larma om missförhållanden är helt central, naturligtvis. Både för att se till att övergrepp inte pågår men det är också en fråga om yttrandefrihet. Det är förfärligt om man bygger kulturer inom FN-organ och andra humanitära organisationer där budbäraren skjuts, säger Katarina Bergehed.

Efter jordbävningen i Haiti 2010 kunde det senare avslöjas att personal från organisationen Oxfam, inklusive Roland van Hauwermeiren som var organisationens chef i Haiti vid tillfället, hade köpt sex av flickor så unga som 12-13 år under sin tid på positionen. Men i interna rapporter från Oxfam nämndes inte några sexuella brott. Brittiska The Times var först med att rapportera om detta år 2018. Soldater från FN:s fredsbevarande styrkor i Haiti har också bland annat anklagats för att ha utnyttjat minderåriga för sex.

Fler åtgärder krävs

Försök att förhindra att nya övergrepp sker i samband med olika operationer har gjorts av FN flera gånger. Men trots det återupprepar sig sexskandalerna. Ett av de senare exemplen är under ebolautbrottet i Demokratiska Republiken Kongo (DRC) 2018. Ett flertal kvinnor och flickor ska enligt en granskning från The New Humanitarian och Reuters ha bytt sex mot löften om att få arbete. Både FN-organ, humanitära organisationer och DRC:s regering fanns bland förövarna. Korruption inom hela biståndssektorn uppdagades också – något som lett till att insatserna inte varit så effektiva som de borde.

Efter en skandal 2002 som handlade om att hjälparbetare från flera länder sexuellt utnyttjat barn i flera Västafrikanska länder – vilket först tonades ner av Ruud Lubbers, FN:s dåvarande chef för flyktingfrågor – skärpte FN 2003 sina regler. Den nya uppförandekoden säger att det är förbjudet att betala för sex och att FN ”starkt avråder” från sexuella relationer mellan hjälparbetare och mottagare. En övergripande funktion som ska motverka sexuellt utnyttjande och andra övergrepp under humanitära kriser lanseras också. Reglerna gäller även FN:s samarbetspartners. Men redan 2004 kommer nya anklagelser om övergrepp – varpå speciella enheter upprättas inom åtta fredsbevarande insatser. Syftet var att motverka missförhållanden, hantera klagomål och sköta rapportering.

2006 sa FN:s generalsekreterare Kofi Annan att reglerna från 2003 även gäller nationella arméer som samarbetar med FN. För FN gäller nolltolerans, enligt Kofi Annan. Men trots det har övergrepp och missförhållanden under fredsbevarande insatser fortsatt fram till idag, trots strikt uppförandekod och försök att kartlägga problemen.

"Det naggar FN:s förtroende "

De mekanismer som finns är ännu inte tillräckliga, enligt Katarina Bergehed på Amnesty i Sverige.

– Det är svårt att hävda att de är det. Vi har sett att olika generalsekreterare för FN har lyft det här som en viktig fråga – det naggar FN:s förtroende och trovärdighet när fredsbevarande styrkor som ska skydda istället begår olika övergrepp. Det är komplext, men det måste sluta råda straffrihet. Påtryckningarna på enskilda stater måste öka så att de faktiskt åläggs för att utreda de här brotten, säger hon.

Katarina Bergehed menar att rutinerna för hur man ska agera när något sker måste vara tydligare än idag. Både för att förhindra att det händer igen, ge offer upprättelse och ställa förövare till svars.

– Det är viktigt att det här står högt på dagordningen redan innan en stationering eller fredsbevarande uppdrag.

Syre har sökt Svenska FN-förbundet för en kommentar men har när texten publiceras inte fått något svar.