Israel, Storbritannien, Chile, USA, Serbien och Malta. Listan på länder som ligger före Sverige i antalet givna vaccindoser mot covid-19 kan göras lång. Sverige kommer först på 30:e plats, med 12,3 givna doser per 100 personer (enligt Our World in Data).

Trots det har den nationelle vaccinsamordnaren, Richard Bergström, aldrig varit särskilt orolig. Detta eftersom Sverige haft något som många andra länder har saknat: en nästan märkligt hög vaccinationsvilja. För den stora utmaningen, säger han, kommer när den breda allmänheten ska erbjudas vaccin.

– Då kommer länder som Sverige att gå om på grund av högre vaccinationsvilja. EU kan komma att skicka färre doser till länder som inte använder sitt vaccin, sade han till TT för en tid sedan.

Richard Bergström är visserligen känd för sin optimism. För honom tycks glaset alltid vara halvfullt. Men faktum är att den svenska vaccinationsviljan är bland de högsta i världen. Eller åtminstone har varit.

Inom det så kallade barnvaccinationsprogrammet erbjuds alla barn skydd mot elva sjukdomar, där den så kallade trippeln – som skyddar mot mässling, röda hund och påssjuka – är något av en hörnsten.

2019 var vaccinationstäckningen för detta vaccin över 97 procent i Sverige, något av ett världsrekord. Även historiskt, exempelvis vid den senaste pandemin 2009, visade sig den svenska vaccinationsviljan vara något av ett unikum.

Känsligt program

Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi vid Karolinska institutet, har också länge trott att den svenska vaccinationsviljan skulle bli ett viktigt vapen i kampen mot coronaviruset.

Men det var före alla rapporter om biverkningar rörande Astra Zenecas vaccin mot covid-19.

Nu vete katten, säger han.

– Jag törs inte spekulera. Men i de äldre åldersgrupperna kommer nog viljan att vaccinera sig fortsatt att vara hög, eftersom de har så oerhört mycket att vinna på det. De lite yngre grupperna, däremot, som kanske mer vaccinerar sig av solidaritetsskäl, är svårare att uttala sig om. Där kommer nog vaccinationsviljan att vara lägre än vad jag trodde förut.

Därutöver ser han det stopp för Astra Zenecas vaccin som infördes i veckan som ett hot mot vaccinationsprogrammet som sådant.

– År 2013 införde Japan ett stopp mot vaccineringarna mot humant papillomvirus (hpv) på grund av en misstänkt biverkan. Saken utreddes och man hittade ingen koppling, men programmet har fortfarande inte kommit igång. Det var nio år sedan, säger Joakim Dillner.

För ett vaccinationsprogram, berättar han, är inget man snyter ur näsan. Runt programmet finns ofta en mycket känslig infrastruktur som lätt kan skadas. Det handlar om logistik, tillgång till utbildad personal, administration, lokaler och mycket annat.

– Det är som att starta en oljetanker. Det jag oroar mig för, om det här stoppet mot Astra Zenecas vaccin blir långvarigt, det är att programmet kommer att skadas, säger Joakim Dillner.

Den blågula viljan

En annan fråga är hur stark den svenska vaccinationsviljan måste vara. Det vill säga hur stor andel av befolkningen som måste vara immun för att vi ska kunna åstadkomma den flockimmunitet som är målet med de pågående vaccineringarna, så att smittspridningen minskar och helst upphör helt.

När denna immunitet uppstår är olika för olika sjukdomar. En tumregel säger dock att ju smittsammare en sjukdom är, desto högre andel av befolkningen måste vara immun för att en smittspridning inte ska kunna uppstå.

Exakt var denna gräns går för det virus som orsakar covid-19 är det ingen som vet, även om läget antagligen förvärrats på grund av den ”brittiska varianten”, som är mer smittsam.

– Förut trodde jag att runt 75 procent måste vara immuna, men nu måste vi nog upp i 85 procent. Ingen vet exakt, men det är vad jag gissar, säger Joakim Dillner.

Oavsett, säger han, handlar det om en ”övervägande majoritet”. Frågan är dock: kommer den svenska viljan att räcka?