Peru 2018-04-05 Många av de kvinnor som tidigare reducerats till ”prästinnor” var i själva verket mäktiga monarker, skriver historikern Maritza Villavicencio i sin bok ”Kvinnor, makt och matförsörjning i det forntida Peru”, som bygger på tio års forskning.

Den första mumien efter en högstatuskvinna hittades i Peru 1992 vid den arkeologiska platsen San José de Moro, där Lambayeque-kulturen hade sitt hem mellan 1 100- och 1 300-talen. Kvinnan antogs länge vara en prästinna, trots att hon begravts med kläder som normalt sett tillhör en härskare.

Ytterligare ett exempel är den berömda ”Señora de Cao”, som härskade under Moche-kulturen på 300-talet och hittades av arkeologer 2006. Även hon kallades först prästinna, trots att hon begravts med en liknande spira som den manlige ”Señor de Sipán” som omedelbart klassades som härskare.

– Det finns en fördomsfull syn när det gäller kvinnor, en manscentrerad syn som sätter män i centrum för allt i Perus historia, säger Villavicencio.

Även vid bland andra de arkeologiska platserna Pucllana och Huallamarca i nuvarande Lima har kvarlevorna efter en rad kvinnor med elitstatus hittats.