Diskussionerna om basinkomst i Sverige – som fortfarande främst sker på sociala medier, ytterst sällan i vanliga medier, och i princip aldrig i riksdagen – har börjat utvecklas. Det går långsamt, men bland de sedvanliga slentrianmässiga motargumenten om att ”vi har inte råd” (jo, det har vi) och ”alla skulle sluta arbeta” (nej, det skulle alla inte) har äntligen lite mer spännande frågeställningar börjat dyka upp.

Exempelvis frågan om vad vi gör med de människor som trots basinkomst inte kan hantera sin ekonomi och använder pengarna till att spela poker med eller köpa märkeskläder för, istället för att betala hyran. Eller frågan om hur ett system med basinkomstgaranti, eller negativ inkomstskatt om man så vill, skulle fungera för exempelvis f-skattare, som kanske inte har någon inkomst alls på flera månader för att sedan få en stor klumpsumma vid slutfakturering. Ska de få basinkomst alla andra månader fast att de kan leva på den stora summan ett tag?

För det första innebär det faktum att sådana här frågor ens dyker upp i onlinediskussioner, och då menar jag inte ens i grupper vars själva fokus är just att diskutera basinkomst eller medborgarlön, att själva konceptet faktiskt fått fäste och att kunskapen kring vad basinkomst innebär ökat. För det andra ger det möjlighet att lyfta och diskutera de delar av det nuvarande systemet som faktiskt redan utvecklats för att svara på de här frågorna, med mer eller mindre lyckat resultat.

Vi börjar med den första. Vad gör vi redan i dag med människor som har svårt att hantera sin ekonomi? Tja, man kan till exempel ansöka om att få en god man eller förvaltare som tar hand om ens pengar. Hos  socialtjänsten kan man be om att inte få utbetalat sitt försörjningsstöd innan alla väsentliga räkningar blivit betalda av handläggaren. Det finns ingen motsättning mellan basinkomst och att behålla sådana funktioner i samhället. Tvärtom skulle just såna tjänster – humana, operativa, omtänksamma – kunna få en mycket större roll om socialtjänsten och andra instanser slapp jobba med bedömningar och krav.

Gällande den andra frågan är nuvarande system uppbyggt på så vis att om du är f-skattare och har mer eller mindre tillfälliga gig så är du helt utesluten från alla säkerhetssystem. Du kan helt enkelt inte få vare sig a-kassa eller något annat slags ekonomiskt stöd så länge du har firman igång.

Det är faktiskt ett mycket märkligt regelverk, som helt ärligt känns ganska slött i sin utformning. För medan man absolut inte kan tänka sig att göra en preliminär beräkning av inkomster för att ge frilansare och gigarbetare med f-skattesedel tillgång till a-kassan, så kan man definitivt göra en beräkning kring hur mycket preliminärskatt egenföretagaren måste betala varje månad, helt oavsett inkomst just den månaden. Lustigt det där, vilka saker man kan räkna på och vilka man absolut inte kan.

En basinkomst skulle hur som helst definitivt hjälpa frilansare och andra gigarbetare med f-skattesedel att överleva perioder utan inkomster, och liksom den slutliga skatten beräknas vid deklarationen kan även den slutliga basinkomsten beräknas då. Det är liksom inga problem. Vi har redan de här systemen på plats. Det enda vi fortfarande inte har är grundläggande ekonomisk trygghet.