Cornapandemin har skapat en rik mylla för den som är på jakt efter Den Riktiga Sanningen. En komplex apparat av stater, företag, myndigheter, restriktioner, vetenskap och personlig integritet har bidragit till ett digert karaktärsgalleri att bygga sin konspirationsteori utifrån. Något som har gjort att såväl Bill Gates som Greta Thunberg fått skulden för att antingen ha skapat covid-19 eller vara den som vill ta över världen med hjälp av viruset.

Andreas Önnerfors, professor i idéhistoria, är inte förvånad över de många mer eller mindre fantasifulla teorierna som florerar såväl öppet på sociala medier som i mer dunkla hörn av internet:

– Vi är duktiga i väst på att säga att konspirationsteorier faller på sin egen orimlighet för att de är falska. Ja, det är en sak. Men poängen är att de också är starka skuldberättelser. Frågan om Estonia eller Palme handlar exempelvis inte bara om vad som är rimligt och vad som kan ha hänt utan vems fel är det i ett moraliskt avseende? Vem kan jag säga har agerat felaktigt, moraliskt?

Fyra huvudspår

När det gäller coronapandemin ser Önnerfors framför allt fyra huvudkategorier av konspirationsteorier spridas.

– Det finns teorier kring virusets ursprung, kring dess spridning, vilka som blir sjuka och dör, och motåtgärderna, både de politiska och de medicinska, säger han.

Alla påhittade teorier behöver inte vara heltäckande, men de knyts ofta samman inom överlappande områden.

– Exempelvis att Bill Gates är den som har skapat viruset, eller att han äger labbet i Wuhan där det skapades och att det sedan är ett microchip i vaccinet som han ligger bakom för att kunna kontrollera våra tankar.

Greta och Soros

Att Greta Thunberg, tillsammans med finansmannen George Soros, släppt lös coronaviruset för att hindra internationellt resande och därmed införa klimatdiktatur kanske kan låta tillräckligt galet för att avfärda med ett skratt eller himlande ögon. Men bakom många konspirationsteorier finns ett betydligt större allvar och i förlängningen en fara, menar Önnerfors.

– Rent folkhälsomässigt är det farligt att förneka den vetenskapliga kunskapen. Sedan är det förstås så att det att det bidrar till en polarisering. Om man fastskriver bilden att det är någon annans fel att det här händer så gör man sig själv till ett offer för yttre omständigheter. Det är ett tankemönster som alltid återkommer i konspirationsteorier.

Önnerfors tar händelserna i Tyskland i slutet av augusti förra året som exempel. Under en demonstration i Berlin där tusentals protesterade mot coronarestriktionerna i landet försökte en grupp demonstranter att storma parlamentsbyggnaden Reichstag.

– Det här var flera månader före det att Kapitolium i USA stormades. Konspirationsteorierna hade lett till en koalition mellan klimatförnekare, vaccinmotståndare och gröna personer som tror på naturläkemedel men också hårdkokta nazister som inte tror att förbundsrepubliken Tyskland existerar.

Varken händelserna i Tyskland eller USA lyckades omkullkasta det folkvalda styret. Men attackerna kan ändå ha tjänat sitt syfte.

– Vi vet exempelvis att Ryssland historiskt sett använt desinformationskampanjer och konspirationsteorier för att underminera motståndare. Det hände exempelvis på 1980-talet i samband med aidsepidemin, då KGB spred ryktet att aids var ett virus som släppts ut från ett amerikanskt labb. Den aspekten, att coronaviruset är skapat av människor, är något som återanvänds nu.

"Bekräftar det du redan vet"

Att återanvända teorier från förr är vanligt, menar Önnerfors, och tas inte som ett tecken på att det som presenteras är påhittat. Snarare som ytterligare ett bevis på att man har hittat sanningen.

– Det kallas för confirmation bias. Du vill bekräfta det du redan vet. Har du dessutom en världsförklaring som bygger på de här fiendebilderna som du har byggt upp så finns det väldigt lite som får dig att avvika från den. Det blir ytterligare ett belägg. ”Som vi vet så använder ju amerikanerna virus för att influera världspolitiken.”

TT: Men finns det inte ett uns av sanning i någon av de här teorierna då? Eller någon som faktiskt har lyckats träffa rätt?

– Jo, självklart. Man kan på ett sätt säga att varje polisutredning är en konspirationsteori. Ibland råder det lite begreppsförvirring här. I anglosaxisk rättslig terminologi är conspiracy det man på svenska kallar för stämpling. Stämpling för mord, exempelvis. Så att det finns en conspiracy to murder i lagboken blandar konspirationsteorier ibland ihop med äkta fall.

"Utomjordisk ödla"

Önnerfors utvecklar sitt resonemang med ett inom området känt exempel:

– Teorierna kring varför prinsessan Diana dog i biltunneln är till viss del inte konspirationsteorier utan teorier kring en möjlig konspiration. Men så fort man säger att det måste var drottning Elizabeth som låg bakom för att hon är en utomjordisk ödla och Diana var på väg att avslöja henne, då blir det en konspirationsteori.

Att den brittiska drottningen inte är en utomjordisk ödla kanske de flesta ändå är överens om. Men hur förhåller man sig till saker som man inte riktigt är säker på och som trots allt låter övertygande?

– Källkritikens regler. Man måste gå igenom vad som är beprövad kunskap, det är ett absolut måste. Sedan handlar det om ett etisk omdöme också. Du vill veta orsaken till det hemska som hänt dig. Om gott och ont. Vem är den onda aktören, vem har de onda avsikterna? Det finns ett latinskt uttryck ”cui bono”, alltså vem tjänar på det här motivet? Det är Bill Gates-frågan, vad tjänar han på att dominera hela världsbefolkningen?