Det ligger mellan Thailand och Bangladesh, gränsar också till Kina, Indien och Laos, men vad heter landet?

Precis som Sverige har det fått sitt namn efter en av flera folkgrupper. Sverige betyder ju svearnas land, fast det också blev götarnas, kvänernas och många andras land. Det är inte så många som protesterar mot att Sverige heter Sverige ändå, det var länge sedan och vi har slutat identifiera oss som svear, götar, kväner och gutar.

Språket har glidit isär

Men i landet vi talar om är namnet mer kontroversiellt. En del minoriteter kämpar för självständighet, andra blir rent av fördrivna. Och många av dem ogillar att deras land är uppkallat efter den största och styrande folkgruppen.

Det finns i själva verket två namn, som båda kommer från mranma, ett äldre namn på den största folkgruppen. Språket har glidit isär i en folklig, talspråklig variant och en formell, litterär. I båda varianterna har r mjukats upp till i eller y, och främst i talspråket har m i början av ord blivit b. Så nu uttalas mranma som myanma i det litterära språket och som bama i det folkliga talspråket.

Koloniala minnen

När britterna kom och koloniserade landet i början på 1800-talet var det Bama de hörde, och de stavade det så gott de kunde på engelska: Burma. Det blev landets internationella namn, och det vi uttalar som -urr- har alltså att göra med engelsk stavning och inte med vad burmeserna kallar sitt land.

Genom landets stormiga historia har det officiella namnet hela tiden varit Mranma, uttalat Myanma, med tonvikt på sista stavelsen, i lite olika varianter. På burmesiska heter det fortfarande Mranma, men 1989 ville den nya militärregimen ändra den internationella benämningen. De gillade inte namnet Burma eftersom det utgår från det folkliga talspråket, som de var misstänksamma mot. Dessutom ansåg de att namnet bar på koloniala minnen.

Istället ville de att man skulle kalla landet Myanmar, vilket är lite speciellt eftersom det inte finns något r-ljud i namnet på originalspråket. Det är en anpassning till engelska dialekter där r i slutet av ord inte uttalas – då blir uttalet rätt, myanmaa.

Men samtidigt som den burmesiska militärregimen protesterade mot det koloniala namnet Burma ändrade de på ett kolonialt sätt ortnamn inom landet. I landsdelar där folk talade karen, mon, rohingya eller något annat minoritetsspråk fick städerna burmesiska namn. Minoriteterna skulle suddas ut, alla skulle bli burmeser, nej, myanmarier.

Världen var till en början ganska ointresserad av att byta från Burma till Myanmar. Att fortsätta säga Burma blev lite av en protest mot militärdiktaturen. Men när landet till slut började demokratiseras blev namnet Myanmar kvar, och argumenten emot det blir svagare ju fler makthavare som passerar.

Rekommenderar Myanmar

Språkrådet rekommenderade fram till nyligen att man skulle fortsätta använda Burma i Sverige, men 2018 gjorde de bedömningen att namnet Myanmar nog har framtiden för sig i ett internationellt perspektiv. Dessutom stämmer det med det officiella systemet för överföring av burmesisk skrift till latinsk. De rekommenderar att det ska uttalas så att det rimmar på fanfar – lite konstigt eftersom det inte ska vara något r där, men kanske mer praktiskt än alternativen.

I Myanmar bor alltså myanmarier, men huvudspråket heter burmesiska. Det har nämligen aldrig funnits något språk som har kallat myanmariska, inte heller i Myanmar, skriver Språkrådet. Burmesiska är ett sinotibetanskt språk, alltså släkt med kinesiska, thai, lao med flera, och skrivs med en stavelseskrift, baserad på runda former.

Heliga och oheliga katter

Burmakatterna då? De härstammar från en brun katt som en amerikansk läkare tog med sig hem från Burma på 1930-talet, och vad de kallas bryr de sig inte som. Det gör inte de heliga birmakatterna heller, men jag tog en titt på namnet för att se om ljudlikheten var en slump. Det visade sig att namnet Burma kanske inte kom direkt från folket bama, utan via portugiser och spanjorer, som sa Birma. Så de heliga birmakatterna har nog också fått sitt namn från Mranma.

Enligt en historia härstammar de från tempelkatter i ”Burma eller det vi kallar Tibet” som en djurförsäkringssida skriver. En präst blev dödad i ett tempel när han bad vid en staty av en gudinna. Katten lade tassarna på prästen och såg mot gudinnan.

”I samma stund ändrade katten färg – ögonen blev blå som gudinnans och benen blev bruna förutom tassarna som blev vita. Alla katter i templet ändrades på samma sätt.”

Mycket ska man höra innan öronen ramlar av, men enligt mer tillförlitliga källor var det inte riktigt så. Birmakatternas förfäder var siameskatter och perserkatter med vita tassar, som människor i västvärlden avlade till en ny ras. Heliga var de inte. Inte mer än vi andra i alla fall.