DEBATT En cyniskt lagd äldre släkting med ett förflutet i finansbranschen brukar säga: Om du vill bli rik, starta ett företag i en bransch där mycket pengar omsätts utan stora krav på eget kapital, som t.ex. försäkringsförsäljning. Anställ några unga ambitiösa personer på provisionsbasis. Erbjud dem, som löneförmån, ett lån till bostad med låg ränta så länge de jobbar kvar, och uppmuntra dem att jämföra sina bostäder med varandra. De kommer att sätta sig i en alldeles för stor skuld och kommer att jobba hårt utan att någonsin protestera mot sina anställningsvillkor. Om de börjar komma ikapp med lånen kan du antyda att de skulle tjäna bättre om de hade en dyr bil att åka till kundmöten med.
Klassindelning
Det finns i huvudsak två sorters människor: De som jobbar hårt för att ha ett OK liv, och de som tjänar på att andra jobbar hårt. Ibland kallas de bägge grupperna arbetarklass och överklass, andra kategoriserar dem som utsugare och utsugna. Oavsett benämningarna så tycks fenomenet allmänt förekommande i många olika kulturer. Se t.ex. David Graebers ”Skuld, de 5000 första åren”. De bägge klasserna lever i en slags asymmetrisk symbios med varann.
I rikare samhällen brukar det uppstå en tredje ”klass”, ofta barn från de bägge andra klasserna som vuxit upp i relativt välstånd och fått en lite bättre utbildning, men som inte vill delta i symbiosen. Det är här vi hittar artister och konstnärer, och det är här olika rörelser för att förändra samhället startar. Dessa rebeller brukar kollektivt föraktas av de bägge större grupperna som ”parasiter” eller ”kommunister”, beroende på varifrån epitetet kommer. Det är trots det ofta rebellerna som signifikant skriver om historien.
På detta sätt kan diskussionen om ”basinkomst” eller ”medborgarlön” sägas vara revolutionär, i det att den kan skapa utrymme för människor som inte nöjer sig med sakernas ordning, men den kan också ses som destruktiv – av exakt samma skäl. Det stora flertalet medborgare, åtminstone i dagens Sverige, lever trots allt ganska privilegierat, och är tveksamma till varje form av ändring.
En styrande elit
Specifikt gäller det för vårt politiska styre. Våra valda representanter, de heltidspolitiker som sitter i riksdag och regering och i lokala fullmäktige och nämnder, vill gärna sitta kvar. Detsamma gäller alla de administratörer som jobbar runt politikerna. De har visserligen ett tungt och ibland tråkigt jobb, men det ger hög status och är framför allt rätt väl betalt. På samma sätt som de ovan nämnda försäkringsförsäljarna sitter de i en situation de inte gärna riskerar; de sitter lydigt still i båten och hoppas på framtida belöningar.
Det är ett system som skulle kunna fungera i ett samhälle där inga större förändringar behövs, och kanske var bra i Sverige under några år. Men det är hopplöst tungfotat då snabba och stora förändringar krävs, som nu i den stora omställning som klimatet kräver. Vi kan helt enkelt inte vänta på att de som säger sig vara våra representanter ska få tummen ur och agera. Vårt enda hopp är rebellerna, de ”dropouts” som har förmågan att se hotet och arbeta för en förändring.
Riktad basinkomst
Just nu för att rädda klimatet behöver vi alltså rebeller. En allmän basinkomst kan hjälpa fram dem, men ännu effektivare vore det att uttalat betala för förändring. Jag föreslår en riktad basinkomst till människor som jobbar mycket med klimatfrågor. Om samhället behöver en motprestation så skulle den kunna vara att de ska delta i och godkännas i kurser relaterade till omställningen, gärna på högskolenivå, och stå till samhällets tjänst som ambassadörer för, utbildare, och rådgivare i klimatomställning.
På flera sätt är detta analogt med den militära officersutbildningen. Det är logiskt om man ser klimatomställningen som ett ”krig” mot klimatförändringarna. Omställarna kanske t.o.m. skulle vara knutna till Försvarsdepartementet?
Omställningen kommer att ta tid, och inte alla orkar leva länge på en basinkomst. Några kommer att bygga vidare på den utbildning de fått och slå in på en mer reguljär karriär. Vi kommer under en tid behöva ta in nya kullar i denna riktade satsning. De som gått vidare kommer dock inte att glömma vad de lärt sig utan fortsatt vara en resurs i omställningen, på samma sätt som reservofficerare i det militära.
