– Pandemin har inneburit en stor påfrestning för många barn och unga, säger Sanna Aila-Gustafsson på ätstörningskliniken i Örebro.

Där ser man en stor effekt på de barn och unga som söker vård för ätstörningar, och enhetschefen Sanna Aila-Gustafsson tror att den delvis har att göra med pandemin.

Antalet ungdomar som söker sig till ätstörningskliniken har ökat med 30 procent mellan 2019 och 2020, från 91 nyanmälningar till 119. Det är en kraftigare ökning än tidigare år, samtidigt som ingen ökning syns på vuxensidan.

Många barn som söker har också en delvis annorlunda problematik än tidigare.

– Från hösten och framåt har vi haft ett antal barn som insjuknat väldigt hastigt och i princip slutat äta helt. Vi är vana vid barn som undviker vissa livsmedel och som är överaktiva, men det här är barn som har en mer depressiv symptombild med uppgivenhet, inaktivitet och som nästan matvägrar helt, säger Sanna Aila-Gustafsson.

Flera har också uttalade tankar på självmord.

Svältpåverkade

Kliniken brukar kalla alla barn till ett första bedömningsbesök inom 30 dagar, vilket vanligtvis fungerar bra. Men nu har man varit tvungen att erbjuda insatser betydligt tidigare. Vissa barn har redan innan de kommer till ätstörningsvården varit så svältpåverkade att de sökt till akuten och behövt läggas in.

– Den bilden är vi inte vana vid. Vi är vana vid att barnen har ett mer successivt förlopp, säger Sanna Aila-Gustafsson.

Det finns också ungdomar som explicit uttalar att deras problem är kopplade till pandemin.

– Det kan vara patienter som varit sjuka länge och kämpat för att komma upp i en acceptabel vikt och börja skolan igen, och så blir skolan digital, och då har de uttryckt att ”då tänker inte jag äta” och ganska hastigt gått ner i vikt igen, säger Sanna Aila-Gustafsson.

Levt under stor oro

Det gäller främst ungdomar i gymnasieåldern, men även hos yngre barn märks en påverkan.

– De har kanske fått sluta med fritidsaktiviteter, det ser annorlunda ut med kompisar och man kanske inte får träffa släktingar som är viktiga för en längre. Många av barnen har en hög ångestnivå och det senaste året har man varit mer isolerad och levt under stor oro, samtidigt som även samhällsdebatten handlat mycket om saker som skapar oro, säger Sanna Aila-Gustafsson.

Maten och kroppen blir då en sak barnen kan kontrollera i en situation som upplevs okontrollerbar.

Kliniken ser också mer föräldrasvikt i familjerna.

– Familjer brukar känna ett självförtroende kring att ta kommandot för att hjälpa sitt barn. Nu har det blivit vanligare att föräldrarna redan från början starkt uttrycker att de inte klarar av situationen och inte känner att öppenvård är ett alternativ. Även föräldrarna känns mer uppgivna.

Rubbade vanor

Även på Centrum för ätstörningar i Karlstad har antalet unga patienter blivit fler.

– Vi såg en ökning redan före pandemin. Allvarlighetsgraden i sjukdomstillståndet har ökat sedan 2018, säger enhetschef Mari Nilsson.

Hon tror ändå att pandemin påverkar.

– Man kan bli extra utsatt när de vanliga rutinerna sätts ur spel. Sedan är inte pandemin den enda orsaken till att ätstörningar ökar, men jag tror att det är en bidragande orsak till att man mår sämre, säger Mari Nilsson.

Också Sahlgrenska noterar att fler barn och unga sökt hjälp det senaste året.
Enhetschef Anne-Line Solberg vill inte göra någon direkt koppling till pandemin – däremot har det blivit tuffare för ätstörningspatienter under pandemin, säger hon.

– Mycket av de friska vanliga rutinerna, ramarna och strukturen i vardagen, som är så viktiga för att man ska kunna jobba mot ett tillfrisknande, finns inte längre helt enkelt, säger Anne-Line Solberg.

"Blir gränslöst"

– Distansundervisningen innebär att det saknas fasta tider för exempelvis lunch, och uppmaningen att träna hemma riskerar lätt att gå överstyr.
Det kan bli gränslöst. Har man en ätstörning och ska träna hemma kan det vara väldigt svårt att begränsa sig, säger Anne-Line Solberg.

Konsekvensen kan bli att det blir trögare i behandlingen och att sjukdomsförloppet blir svårare och längre.

Samtidigt måste mottagningen prioritera hårt.

– Tyvärr måste vi göra ganska stränga medicinska prioriteringar. Det tycker vi är ganska svårt eftersom det finns många som inte uppfyller de konkreta kriterierna men som fortfarande har ett stort lidande och mår fruktansvärt dåligt, säger Anne-Line Solberg.

På Stockholms ätstörningscentrum har antalet barn och unga som söker sig till kliniken tvärtom minskat något det senaste året.

– Vad det beror på kan vi inte veta, utan vi kan bara resonera kring hur det har sett ut i samhället och att man fokuserat på andra saker, säger verksamhetschef Mikaela Lithman.

Skyddande effekt

Hon kan inte svara på om det kan bero på att personer i större utsträckning dragit sig för att söka hjälp. Än har kliniken inte märkt av att det skulle finnas en vårdskuld.

– Vi trodde att vi skulle se det tidigare, och att de som kom då skulle vara sjukare, att de skulle ha gått längre i sin ätstörning och hunnit gå ner sig mer – men vi har inte sett det.

Det finns unga personer vars symptom förvärrats, men också sådana som fått bättre förutsättningar att läka under pandemin, framhåller hon.

– Det finns de som blivit skyddade också, som exempelvis inte kunnat gå till gymmet som vanligt. När det gäller distansundervisningen är det ju så att även många gymnasieungdomars föräldrar varit mer hemma, och det är mycket svårare att komma undan föräldrarnas vakande blickar än kompisars. Så det kan påverka åt båda hållen, säger Mikaela Lithman.