– Det cirkulerar myter om att Sverige skulle vara bland de värst drabbade av covid-19 i Europa. Det stämde i viss mån i slutet av den första vågen i maj, och det tycks vara den bild som har fastnat på näthinnan hos många. Men nu ser man att Sverige är ett av de mer lindrigt drabbade länderna i Europa, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist, historiker vid Stockholms universitet och författare till boken ”Corona – vår tids pandemi i ett historiskt perspektiv”.

Ungefär två tredjedelar av länderna i Europa har en betydligt högre överdödlighet än Sverige. Men i Norden ligger Sverige fortfarande i särklass högst. Än så länge, ska jag säga, för situationen i Danmark försämras nu under början av året, tillägger han.

Robust mått

Överdödligheten räknas ut genom att jämföra hur många som har dött under året jämfört med de föregående fyra åren, och är ett av de mer exakta sätten att undersöka hur ett samhälle påverkas av exempelvis en pandemi. Enligt Fredrik Charpentier Ljungqvist är det ett grundläggande redskap, då han analyserar följderna av hungersnöd, farsoter och andra historiska händelser.

– Det är ett robust mått, som gör det möjligt att jämföra olika länder med liknande demografi. Att utgå från ländernas egen rapportering av smitta och dödsfall i covid-19 är i princip meningslöst, eftersom testning och kriterier varierar så mycket. Att dessutom göra det vecka för vecka i början av en pandemi är närmast intetsägande, eftersom situationen förändras kraftigt ju längre smittan pågår. Det vet vi sedan tidigare pandemier, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Genom att sammanställa de senast tillgängliga uppgifterna om överdödligheten i Europa under 2020 har han sett mönster som till stor del påminner om hur tidigare pandemier har drabbat Europa.

– Ett typiskt fenomen är att de länder som drabbas lindrigt under den första vågen får en betydligt hårdare smäll under nästa våg. Områden som centrala och östra Europa klarade första vågen väl, men drabbades hårt under höstens och vinterns andra våg. Nu efter nyår har pandemin även slagit hårt mot Irland, Portugal, Slovakien och Lettland, som tidigare var ganska förskonade, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Nordiskt mönster

Ett annat intressant mönster syns i Norden, påpekar han. Under de senaste stora sjukdomsutbrotten – Asiaten (1957), Hongkonginfluensan (1968) och den svåra influensan 1976 – har Sverige tillsammans med Danmark mestadels drabbats hårdare än Norge, Island och Finland. Vad det beror på har ingen helt lyckats förklara. Tänkbara orsaker kan enligt Fredrik Charpentier Ljungqvist vara Sveriges och Danmarks betydligt större och sammanhängande urbana områden och tätare kontakt med kontinenten.

– Det mesta talar ju för att Norge, Finland och Island kommer att ha de lägsta dödstalen i Norden och faktiskt i hela Europa när pandemin är över, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

TT: Kan det inte vara så att färre dör av exempelvis influensa och vinterkräksjuka på grund av alla pandemirestriktioner, så att dödligheten i covid-19 egentligen är högre än den uträknade överdödligheten?

Jo, så kan det vara. Men det är samma mönster i alla europeiska länder, så det spelar ingen roll för jämförelsen, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Historisk ovanlighet

Allvarliga pandemier har varit ett förhållandevis vanligt tillstånd genom historien, som har drabbat mänskligheten med ungefär trettio års mellanrum de senaste århundradena. Mot den bakgrunden tycker Fredrik Charpentier Ljungqvist att det egentligen är en historisk ovanlighet att denna pandemi dröjde så pass länge.

– Det är en anledning till att många är så oförberedda i dag. Vår syn på sjukdom och död har också ändrats kraftigt. Vi ser det som något som oftast går att undvika, så vi är inte vana vid att så många kan bli allvarligt sjuka eller dö på kort tid.

En till synes paradoxal effekt av alla medicinska framsteg, tillägger han, är att även mindre allvarliga virus kan få svårare konsekvenser i dag, i och med att andelen äldre och sårbara har ökat kraftigt.

– Det är ju i grunden något mycket positivt. Men det kan också bli svårare för samhället att hantera en sådan här sjukdom, och ovanan vid pandemier kan orsaka stor oro och panik. Då är det lätt att tappa helhetsperspektivet, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.