Jerker Jansson tipsar om tre musikaliska upplevelser.
Jag älskar popmusik. The Beatles var min första konstnärliga musikaliska upplevelse. Men pop och rock är egentligen inte konstnärliga projekt, utan masskultur, mediala produkter och som sådana både flyktiga och ofta banala. När jag lyssnar på samtida topplistor hör jag samma ackord, samma lösningar som jag lärde mig på sjuttiotalet när jag började spela i mitt första band. Det är så det är, men jag behöver också lyssna på musik som utmanar mig, ger mig kickar som inte bara är känslomässiga. Här kommer några tips på musik som gör just det.
1. Steve Reich – Violin Phase
Steve Reich var tongivande inom den minimalistiska musiken, verksam från början av sextiotalet och fram till i dag. Musikalisk minimalism arbetar med små musikaliska element, ett fåtal toner eller rytmer som sedan varieras långsamt på olika sätt. I Violin Phase spelar en fiol korta melodiska figurer som sedan antingen spelas in i lager på en bandspelare eller plockas upp av tre andra fioler med förskjutning.
2. Mdou Moctar – Tarhatazed
Bluesen har sina rötter i afrikansk musik och rock och pop är ett resultat av mötet mellan två världsdelar. Afrikanska musiker har skapat sina egna varianter av rock, med rötter i sina egna musikaliska traditioner. Många afrikanska gitarrister spelar med en teknik som skiljer sig från västerländsk och resultatet blir ofta genialt. Som hos Mdou Moctar, den briljanta tuaregiska gitarristen från Niger.
3. Yo-Yo Ma – Bachs cellosviter
Den kinesisk-amerikanska cellisten Yo-Yo Ma är inget mindre än ett geni. Snubben lirar cello på ett helt eget sätt och beger sig ofta ut på äventyr i samarbete med musiker från andra traditioner. Allt han tar i svänger. För mig är Bach allt och mötet med Ma skapar något som jag bara kan beskriva som transcenderande. Cellon är det närmaste en musiker kan komma den mänskliga rösten och Ma får Bachs undersökningar att tala direkt till mig.
