Michael Hauer, som arbetar på Olof Palmes Internationella Center och sedan två och ett halvt år är stationerad i Rangoon, beskriver läget i Myanmars största stad som spänt.

– Folk organiserar sig i medborgargarden, dels för att skydda sig mot plundring av fångar som släppts fria, dels för att hjälpas åt att skydda varandra från att gripas, säger han.

Influerare bland demonstranterna

Hauer bedömer att protesterna har en bred folklig förankring.

– Det är folk i alla åldrar, även om jag skulle säga att gatubilden domineras av unga vuxna. Men det är människor från alla möjliga samhällsskikt. Fabriksarbetare, bönder, statstjänstemän, och till och med influencers som i vanliga fall lever ett liv i sus och dus sluter upp till demonstrationerna.

– Jag var inte här under saffransrevolutionen 2007, men de jag pratar med bekräftar att det är mer kraftfulla demonstrationer nu. Det verkar också finnas ett mer explicit hat mot militären.

Hur märker man av juntastyret i vardagen?

– Flera stora samhällsfunktioner, som banker och flera sjukhus, håller stängt. De som levererar bensin strejkar, det är bara en tidsfråga innan reserverna tar slut. Och det är utegångsförbud redan från klockan åtta. Många pendlar rätt långt, så affärer och restauranger måste ju stänga redan vid fem för att alla ska hinna hem i tid.

"Trovärdigheten låg"

Vad tror du om utvecklingen framåt, blir det något nyval och övergång till civilt styre som militären har lovat?

– Nej, jag skulle säga att trovärdigheten är fortsatt låg. Jag tror inte att man kommer att hålla något val, och om man gör det så kommer man att säkerställa att ens egen presidentkandidat vinner.