Nu har vi levt med en global akut pandemi i ett år. Det som började med notiser om ett nytt virus i Kina blev snabbt något som toppade alla nyhetsrapporter och blev vår nya vardag.

Detta året har visat många fina sidor hos mänskligheten. Grannsamverkan där personer som inte är i riskgrupp regelbundet handlat åt äldre eller sjuka som rekommenderats att vara hemma så mycket som möjligt. Affärer som snabbt började erbjuda hemkörning till äldre i närheten. Arbetsgivare som rätt fort kunnat ställa om för att så många som möjligt ska kunna arbeta hemma.

Samtidigt har pandemin också visat upp fulare sidor av vårt samhälle. Här tänker jag på sådant som hur en klinik i Göteborg visade sig utfärda falska negativa covid-tester. Eller hur flera privata kliniker tagit saftigt betalt för snabbtester innan dessas säkerhet fastställts. För att inte tala om svensk medelklass som i somras drog på charter och sedan klagade över att buffén på hotellet inte var enligt förväntan.

Jag tror många känt en kollektiv skam över svenska turister som smitit ifrån karantän i andra länder eller åkt fast i stickprovskontroller när de rest, fullt medvetna om att de var smittade. Nu senast nås vi av rubriker om hur personer som står sist i prioritet att vaccineras letar kryphål får att gå före i kön och hur vårdcentraler runt om i landet behöver lägga onödig tid på att avvisa personer som inte ska vaccineras ännu.

Det är som om vi som kollektiv behöver balansera det fina och det fula i samhället. Där det inte går att bara göra bra saker för det måste alltid finnas de där som letar genvägar på andras bekostnad. Jag vill tro på ett samhälle där vi tar hand om varandra och jobbar för att människor ska kunna ha ett tryggt liv med en sund balans mellan arbete och fritid. Jag tror fortfarande det kan gå.

Men det är tydligt att vi behöver bygga in buffertar för att i detta hantera dem som vill smita före i köerna och bara se om sitt eget hus. Kosta vad det kosta vill för den större gemenskapen.

Vi börjar gå mot en ljusning nu tack vare vaccineringen. Jag hoppas att de positiva lärdomarna av detta året med en pandemi kommer sätta spår framåt samtidigt som de fula delarna kan lämnas i soptunnan.

Vi ser redan hur allt fler börjat ställa om sina liv till en mer hållbar livsstil, till stor del möjliggjord av att många kan arbeta helt eller delvis från hemmet. Miljön har fått den största andningspausen på många många år till följd av det minskade resandet och mindre utsläpp och många har återupptäckt hur vackert land vi faktiskt bor i. Pandemin har varit en enorm prövning, men inte odelat negativ.