– Många vårdinstanser har stängt igen sina dörrar och kan inte erbjuda hjälp på det sätt man tidigare gjort, säger Petra Malmström, socionom på Mikamottagningen i Göteborg.

– Psykiatrin tar kanske inte emot, det tar längre tid att få kontakt med socialtjänsten och det är svårare att få jobb. Sammantaget leder detta till ett klart sämre psykiskt mående. Det är mycket som blir hängande i luften, säger hon.

Personer som säljer sex har varierande behov av stöd och hjälp. Ofta krävs flera kombinerade insatser under lång tid, som exempelvis samtalsstöd eller traumabehandling. Det kan även handla om hjälp med att få vård för sitt missbruk, få försörjningsstöd, hjälp att skaffa boende, utbildning eller arbete.

Men under pandemin har många av dessa dörrar stängts.

– Det har blivit svårare att bibehålla de stödkontakter man har. Alla instanser har dragit åt handbromsen; det är digitala möten, inget drop-in. Stödet är inte lika lättillgängligt, säger Elin Johansson, regionkoordinator mot prostitution och människohandel i region syd.

Förlorar sina jobb

Att komma in på arbetsmarknaden kan vara avgörande för att få självkänslan tillbaka, enligt Josephine Appelqvist, grundare av den ideella organisationen Talita som hjälper kvinnor ur prostitution.

Nu ser man dock hur tidigare offer för sexhandel drabbas hårt i pandemins spår.

– Många av dem som klarat av Talitas program och kommit ut i arbetslivet har vi fått ta upp kontakten med igen. För de förlorar sina praktikplatser och sina jobb och riskerar då att falla tillbaka i prostitution om inte vi kliver in och hjälper till tills pandemin är över, säger Josephine Appelqvist.

De flesta som Talita stöttar är inte kvalificerade till svenska stödsystem.

– Självklart tar vi hjälp av myndigheter när det går. Men det kan vara en EU-medborgare från Rumänien till exempel, förlorar hon sitt jobb har hon inte rätt till socialtjänst.

Blir beroende igen

Den som tidigare varit prostituerad kan ha en ökad sårbarhet som gör det lätt att falla in i gamla mönster.

– De ringer till oss i desperation efter att ha förlorat sitt jobb, och deras första tanke är kanske att ”nu är det kört, jag måste gå tillbaka”, säger Josephine Appelqvist.

– De hade precis kravlat sig ur den situationen där de var beroende av oss eller av att sälja sex, och har kanske äntligen fått tillbaka självkänslan. Men så blir de beroende av oss igen och det är en jättejobbig situation, säger hon.

Ett stort bekymmer är också kvinnor från andra länder som saknar uppehållstillstånd och som ingår i återvändandeprogrammet. Programmet innefattar stöd dels på plats i Sverige men också i hemlandet med till exempel vård eller insatser för att komma i arbete.

Stödboenden lagts ner

Men under pandemin har lock-downs försvårat möjligheterna att få stöd i hemlandet avsevärt.

– I exempelvis Rumänien har det varit olika grader av nedstängning och bland annat har stödboenden som vi samarbetar med lagts ned. Det blir en reell bidragande faktor till att inte kunna ta sig ur, säger Sara Olsson.

Även Talita får rapporter om svårigheter.

– Vi har många kvinnor från Rumänien som återvänder hem och som vi håller kontakt med. De kvinnorna har haft jättesvårt nu i coronatider att få ett jobb. Vi kan ha hjälpt dem med en utbildning inom exempelvis nagelvård eller makeup som man vet funkar bra i Rumänien vanligtvis. Men det har varit tufft för dem, de hör av sig till oss och har det jättekämpigt, säger Josephine Appelqvist.

Alla kvinnor som behövt ekonomiskt stöd har fått det av Talita, och ingen kvinna har fallit tillbaka i prostitution.

Men Josephine Appelqvist befarar att situationen blir långvarig.

– Vi räknar med att det är är något som kommer att hänga kvar även efter det att pandemin är över. Det är först när ekonomin vänder och företag kommer igen som vi kan komma tillbaka till där vi var innan, där vi hade jättemånga fina samarbeten med exempelvis hotell som kunde ger praktikplatser och arbetstillfällen för våra kvinnor.