”Därför kan det vara smart att inte dammsuga de närmaste dagarna”. Den rubriken på Svt:s webbsida i helgen fick KD-ledaren Ebba Busch att släpa med sig en dammsugare ut i en skogsdunge för att posera framför kameran. I ett inlägg i sociala medier skrev hon: ”Elransoneringen är här, gott folk”. Enligt Ebba Busch var skälet till bristen stängningen av reaktorn Ringhals 1 på nyårsafton.

Hur många som följde Svt:s uppmaning och sköt på dammsugningen ska vi låta vara osagt. Men faktum är att flera industrier, som Holmens och Bravikens pappersbruk, pausade produktionen i förra veckan. Ingenting konstigt med det, anser Lina Bertling Tjernberg, professor i elkraftsnät vid Kungliga tekniska högskolan.

– Nu är det kallt och vi har ont om el, då är det klokt att inte använda så mycket. Om en industri säger ”nu var elen dyr, då väntar vi tills imorgon” är det ett bevis för att marknaden fungerar, säger hon.

Inte heller betydelsen av att oljekraftverket i Karlshamn puttrade igång och spydde ut koldioxid i förra veckan ska överdrivas, anser Lina Bertling Tjernberg. 

– Många av oss blir såklart provocerade bara vi hör ordet olja. Men man får fundera på hur ofta det händer och vad det leder till utsläppsmässigt. Vi behöver fokusera på att investera där det ger störst skillnad, säger hon.

Ifjol var oljekraftverket igång vid nio tillfällen, oftast några timmar åt gången. Kraftverket stod för mindre än en promille av den svenska elproduktionen. Hittills i år har det skett tre gånger, i torsdags både på förmiddagen och eftermiddagen och på förmiddagen dagen efter.

Däremot är ett det ett faktum att nedstängningen av kärnkraftsreaktorer gjort Sverige mer fossilberoende, anser Lina Bertling Tjernberg. Visserligen har Sverige totalt sett ett överskott på el. 2020 var nettoexporten 25 terawattimmar, motsvarande nästan fyra Ringhalsreaktorer. Problemet uppstår när förbrukningen är som högst, då måste Sverige köpa el från andra länder. Och även om majoriteten av det vi importerar kommer från norsk vattenkraft, står onekligen kolkraft från länder som Danmark och Polen för en del.

Fyra gånger mer vindkraft behövs

Diskussionen om elproduktionen borde framför allt utgå från framtidens behov, anser Lisa Bertling Tjernberg. Och det kommer öka stort i takt med digitalisering och elektrifiering, menar hon. Elbilar talas det mycket om, men än viktigare i sammanhanget är kanske vad industrins omställning för med sig. Bara att upprätthålla SSAB:s ståltillverkning på samma nivå som idag, skulle år 2045 sluka det mesta av dagens svenska elöverskott, om den vätgas som ska ersätta kolet i processen framställs med el.

– Vi behöver bygga ut, säger Lina Bertling Tjernberg.

Naturvårdsverket och Energimyndigheten håller med. De menar att det krävs en fyrdubbling av vindkraften till 2040 om Sverige ska nå målet om hundra procent förnybar elproduktion. Under fjolåret var det också bra fart på utvecklingen, vindkraften producerade nästan 40 procent mer el än året dessförinnan. Men det betyder inte att utvecklingen kommer fortsätta i samma takt, enligt Lina Bertling Tjernberg.

– Även om det ser bra ut i dag ser det inte bra ut i morgon. Det är för få nya projekt som är på gång, säger hon.

Inte minst den havsbaserade vindkraften har en stor potential, enligt Lina Bertling Tjernberg. Men då krävs politiker som tydligt pekar ut riktningen, anser hon. För att investerarna ska vilja satsa på vindkraft måste man veta att det finns en marknad.

– Vi behöver en tydlig strategi där vi säger att vi ska vara ett exportland som exporterar si och så mycket, säger hon.

Ett regeringsförslag om minskade anslutningskostnader för havsbaserad vindkraft är på remiss, men för att investerarna ska veta vad som gäller menar Lina Bertling Tjernberg att det skulle behövas breda politiska uppgörelser som slår fast inriktningen på hela energipolitiken. Energiuppgörelsen från 2016 höll bara i tre år, innan Moderaterna och Kristdemokraterna lämnade den för att driva en mer kärnkraftsvänlig linje. Att elproduktionen blivit ett slagträ i den dagspolitiska debatten är bekymmersamt, tycker Lina Bertling Tjernberg.

– En så viktig fråga måste ligga ovanför partipolitiken. Vi behöver hitta långsiktiga överenskommelser.

Hoppas på batterier

När vinden inte blåser, står vindkraftssnurrorna stilla, påpekar de som är skeptiska till att kraftigt öka andelen vindkraft. Men enligt Lina Bertling Tjernberg är problemet inte oöverstigligt. Hon pekar på utvecklingen av batterier som kan användas för att lagra el som produceras när det finns ett överskott. Dessa tar dock naturresurser i anspråk och något slit-och-släng-tänkande duger inte, menar hon.

– Att vi får in batterier i systemet ger en helt ny dimension. Men det får inte bara vara en förbrukning, det är viktigt att återvinna på ett bra sätt.

Kärnkraften då? Forskare som Chalmersprofessorn Tomas Kåberger har dömt ut dagens kärnkraft som ekonomiskt olönsam och argumenterar för att förnybar energi går så mycket snabbare att bygga ut, varför ny kärnkraft inte heller är att tänka på.

Lina Bertling Tjernberg menar att hur man ser på kärnkraften beror på etiska ställningstaganden som hon inte anser ligger i hennes roll att göra. Däremot tycker hon att argument om att Sverige kan nå en fossilfri elproduktion även utan kärnkraft bortser från det globala perspektiv man borde ha i den energipolitiska debatten. 

Sverige har potential att bidra till utfasning av fossila bränslen i andra länder med sin elproduktion, menar Lina Bertling Tjernberg. När Sverige säljer förnybar el kan det få direkt effekt på produktionen av exempelvis dansk eller polsk kolkraft. Dessutom minskar det beroendet av kol på ett sätt som kan underlätta för makthavare som vill öka takten i energiomställningen.

– Då gör man det lättare för politiker i andra länder att införa styrmedel som ytterligare minskar fossilberoendet.