När Kapitolium i Washington DC stormades var Donald Trump upprorsmakarnas högste befälhavare, för åklagarsidan fram vid riksrättsförhandlingarna. I stället för att försöka stoppa stormningen gottade han sig snarare åt det som skedde, argumenterar de.
De demokratiska ”åklagarna” vid förhandlingarna i den amerikanska senaten leker med ordet överbefälhavare och kallar Trump ”inciter-in-chief”, där ordet för befälhavare bytts ut mot ungefär uppviglare.
Som sådan eggade Trump folkmassan till marsch mot Kapitolium och ett ”farligt uppror”, säger riksrättsprocessens ledare, representanthusledamoten Jamie Raskin, som är demokrat från Maryland.
– Bevisen kommer att visa er att expresident Trump inte var någon oskyldig åskådare, säger han.
Två dagars framställan
Raskin och hans åtta kollegor ska under två dagar lägga fram sin bild av vad som inträffade och försöka leda i bevis att Donald Trump gjorde sig skyldig till anstiftan till uppror.
Han hade all makt att stoppa det som skedde, men gjorde det motsatta, anser de.
– Och när våldet obevekligt och oundvikligen följde, som förväntat, och rände fram över denna institution (senaten) och representanthuset i kaos, kommer vi att visa er att han fullständigt övergav sin plikt som överbefälhavare att stoppa våldet och skydda statsapparaten, säger Jamie Raskin.
De nio demokraterna pekar på uttalanden som Trump gjorde i det framträdande som utgjorde upptakten till stormningen, som uppmaningen att ”kämpa utav helvete (fight like hell)” och bestrida resultatet i presidentvalet.
"Sade att det skulle ske"
Redan före valet hävdade Donald Trump att det skulle kunna ske valfusk.
Efter valet framhärdade han länge och intensivt med osanningen att han blivit bestulen på en valseger och att hans väljare i själva verket blivit blåsta i en stor komplott.
Allt detta redogörs det för inför senaten. Det spelas upp filmklipp från den dåvarande presidentens tal i Washington DC och från själva stormningen av Kapitolium. Det visas också Twitter-inlägg som han skrev före, under och efter skeendet.
– Vid dagens början sade han att det skulle ske och vid dagens ände sade han i princip ”Jag sade att detta skulle ske”, säger Jamie Raskin.
– Och sedan tillägger han ”Kom för alltid ihåg denna dag”, men inte som en skamfläck, en skräckens dag eller som det trauma som vi andra minns det som, utan som en dag att fira.
En annan av demokraterna som driver rättsprocessen, Joe Neguse från Colorado, beskriver ett långt och genomtänkt händelseförlopp.
– Trump insåg förra våren att han kunde förlora valet i november och började då så frön av ilska bland sina anhängare, genom att säga att han endast skulle kunna förlora om valet blir stulet, säger Neguse.
Behöver fler republikaner
Försvarssidan, Trumps advokater, höll sina första framträdanden i tisdags och kongresspolitiker på bägge sidor dömde ut dessa som osammanhängande och obegripliga.
Trumps försvarare hävdade till en början att riksrättsåtalet var grundlagsvidrigt, eftersom expresidenten numera är en privatperson. Den andra sidan hävdade att det han måste ställas till svars för det han gjort, då det annars blir ett farligt prejudikat för framtida presidenter. 56 av 100 senatorer röstade för att processen kunde genomföras, bland dem sex republikaner.
Riksrätten är inte en rättegång i juridisk mening, utan avgörs av de folkvalda senatorerna. För att expresidenten ska fällas, och i praktiken avsättas i efterhand, behöver två tredjedelar av senaten rösta för det. Förutsatt att alla demokrater röstar för innebär det att 17 republikaner behöver sälla sig till dem. Och Donald Trump, som fortfarande har stort inflytande över sina väljare, har gjort klart att hans favör står på spel.
Bakgrund: Riksrätt och Donald Trump
Riksrättsprocessen mot expresident Donald Trump, hans andra, inleddes i senaten den 9 februari. Den enda punkten i riksrättsåtalet lyder ”anstiftan till uppror”. Det syftar på hans felaktiga påståenden om fusk i det senaste presidentvalet och det tal Trump höll kort innan hans anhängare stormade kongressen den 6 januari.
Riksrättsförfarandet finns beskrivet i USA:s grundlag som trädde i kraft 1789. I den första artikelns andra sektion står att ”representanthuset ensamt har makt att ställa (någon) inför riksrätt” – något som enbart kräver enkel majoritet. I den tredje sektionen slås fast att enbart senaten har rätt att pröva sådana fall.
Vid sidan av presidenten kan högt uppsatta federala tjänstemän och domare ställas inför riksrätt. När det gäller presidenten kan denne avsättas av kongressen om han eller hon döms för ”förräderi, bestickning eller andra allvarliga brott och förseelser”.
För att döma och avsätta en president krävs att två tredjedelar av senaten, överhuset, röstar för. Donald Trump har ju dock redan avgått, därför har det tvistats om huruvida det är värt besväret – och i enlighet med grundlagen – att hålla riksrätt mot honom. I sammanhanget är det viktigt att senaten kan rösta igenom ett förbud mot att i framtiden inneha ett folkvalt ämbete, om expresidenten fälls.
Ingen amerikansk president har blivit avsatt genom riksrätt. Donald Trump (2019–20), Bill Clinton (1998) och Andrew Johnson (1868) blev formellt anklagade av representanthuset, men friades av senaten. I Richard Nixons fall 1974, efter Watergateskandalen, hade riksrättsprocessen inletts men han avgick innan anklagelsepunkterna hann röstas igenom.
Vid den förra riksrätten mot Donald Trump anklagades han för att ha pressat Ukrainas styre för att uppnå egen politisk vinning, anklagelser han friades från. Han är den ende i USA som ställts inför riksrätt två gånger och den ende president som ställts inför rätta efter att han lämnat Vita huset.
Källor: USA:s grundlag, History.com, The New York Times, Findlaw.com, The New Yorker
