I fångläger i Syrien, läger som jämförs med Guantanamo, lever ett antal svenska barn i misär. Det är brist på mat, vatten och sjukvård, och pandemin gör allt värre eftersom hjälparbetare inte kan ta sig dit. De svenska barnen kan vara 50–70 stycken eller kanske färre.

Av de 65 000 som lever i lägren är 70 procent barn, som kommer från många olika länder. Deras hemländer hanterar det på olika sätt – flera länder har hämtat hem medborgare, däribland barn. USA ser det som en säkerhetsfråga eftersom barnens föräldrar har rest till Syrien för att delta i IS strider. Ju längre barnen lever i den miljön, desto fler av dem kommer att växa upp som IS-sympatisörer och sprida IS värderingar vidare, menar man.

Men de svenska barnen har små utsikter att snart få komma hem eftersom det är många som hellre ser att vi lämnar dem i sticket än låter deras föräldrar återvända.

Jag tänker på 15-åringen från Västsverige vars pojkvän började titta på filmer och propaganda från IS när han var placerad på behandlingshem för sina drogproblem. När han sedan ville resa iväg och strida för IS följde hon med. Hon hade ingen koll på vad han höll på med, hon ville bara vara med honom.

När de kom dit och pojkvännen började sin stridsträning förändrades han. Flickan berättar för SVT att hon blev tvingad att bära slöja och att hon inte fick tala med sin syster i telefon, för han ansåg att hon var en hora.
I ett obevakat ögonblick lyckades hon ringa sin mamma, som inte visste var hon fanns. Hon berättade att hon var fast i Syrien, att hon hatade det och att hon var gravid.

Det var en hård kamp för hennes föräldrar att få hem henne. Flera myndigheter kopplades in, men rådde dem att vänta tills kriget var över. Dotterns barn föddes i lägret och hennes pojkvän dödades. Hon fängslades, försökte rymma och sattes under ännu hårdare bevakning.

Men föräldrarna lyckades befria henne och barnbarnet till slut. Med hjälp av människosmugglare. Sakta kunde hon återgå till ett normalt liv och börja skolan igen. Och hennes lille son växer upp här, inte hos IS, inte med IS vedervärdiga värderingar omkring sig.

Det finns en högljudd opinion som är emot att svenska barn och deras mammor tas hem från fånglägren i nordöstra Syrien, som säkert är en ännu hårdare miljö än den där 15-åringen från Västsverige levde. Den svenska regeringen säger att det är komplicerat – att ta hem mammorna kommer inte på fråga, för de ska ställas inför rätta i Syrien. Och att ta hem barnen men lämna mammorna är … komplicerat.

Om de verkligen kommer att ställas inför rätta i Syrien är väldigt oklart. Det ser ut som om det snarare handlar om rädsla för en opinion som föredrar straff framför eftertanke och empati. Och var har vi hamnat då?

Det borde inte finnas något alternativ, allra minst i ett land där barnkonventionen gäller som lag. Om föräldrarna har begått brott kan de ställas inför rätta i Sverige. Allt måste vara bättre än att låta barnen växa upp i fångläger, undernärda och inspärrade bland IS-sympatisörer. Bättre för barnen och bättre för världen.