I sin bok ”Gå eller rulla, alla vill knulla” beskriver genusforskaren Mikael Mery Karlsson sin forskning kring mötet mellan sexualpolitik och funktionsrätt utifrån ett material byggt på intervjuer och samtal med människor som arbetar med sexualitet och funktionsrätt i olika organisationer.
Karlsson utgår från ett synsätt som jag delar. Det Sverige som byggde på samhällssolidaritet och folkrörelseengagemang skapade ett rätt unikt samhälle, en folkrörelsedemokrati, med Karlssons ord. Detta samhälle har i dag ersatts med ett nyliberalt inspirerat samhälle där statens uppgift inte är att föra en solidarisk fördelningspolitik utan att underlätta för den fria marknaden.
Cripteorin
I detta marknadsinriktade samhälle blir ditt värde som samhällsmedborgare lika med din förmåga att skapa vinst åt en arbetsgivare. Normalitetsnormer gifter sig med ekonomiska och ideologiska hänsyn och har skapat ett system där solidariteten ersatts av något som mer påminner om välgörenhet. Karlsson utgår bland annat från cripteori (crip theory), en idéströmning som påminner om queerteoretiska idéer. Crip betyder ungefär krympling på engelska och begreppet crip theory leker med detta fördomsfulla och nedsättande ord ungefär på samma sätt som queerrörelsen leker med ordet queer.
Kulturen ställer enligt cripteorin upp regler för vad som är en normal kropp och funktionsgrad och definierar ut personer som har det man kallar normbrytande funktionalitet. Det finns förväntningar på hur en människa förväntas vara. Hen ska ha två ben och två armar, syn, hörsel och hens inre liv förutsätts likna en normalfungerande människas.
Avvikande funktionalitet
Detta sker genom att samhället planeras för det som uppfattas som normala kroppar och själar vilket stänger många människor ute. En människa med avvikande funktionalitet (en funkis) anses inte riktigt vara en hel människa, med alla de behov som andra har. När det kommer till sexualiteten kan det visa sig i ett rent äckel inför funkiskroppar.
I den beskrivande delen av rapporten får läsaren möta människor som inte givit upp arbetet för att ge sig själv och andra rätten till ett sexliv. Det är både uppmuntrande och lite deppig läsning. Intressekonflikterna mellan sexualpolitiska rörelser och funkisrörelser finns fortfarande kvar. Något slags obehaglig krismedvetande har letat sig in i frågan också. Efter massiva neddragningar har många rörelser fullt upp med att försvara självklara rättigheter, att då snacka sex kan uppfattas som lyxproblem.
Välskriven och upplyftande
Samtidigt är det upplyftande att se att det finns individer och grupper som inte bangar från att snacka funktion och sex och att samtalsklimatet verkar rätt öppet åtminstone i vissa kretsar. Jag älskar bland annat Karlssons beskrivning av hur anställda på en daglig verksamhet köper in ett gäng sexhjälpmedel och förevisar för alla som vill lyssna.
Boken är välskriven och Karlsson släpper in läsaren i en värld som rätt få har insyn i och ger samtidigt en teoretisk bakgrund till frågor som sällan kommer till ytan i samhällsdebatten. Cripperspektivet har ännu inte riktigt slagit igenom i kulturdebatten, men en sån här bok kan hjälpa till med att sprida åtminstone den förenklade versionen av det: Funktionsvariation går bara att förstå utifrån de förväntningar på normalitet som samhället har.
