I maj 2020 införde Spanien ett statligt försörjningsstöd, “Ingreso Mínimo Vital, IMV”. Strax efter beslutet lyfte FN reformen som ett bra exempel på hur länder kan bekämpa fattigdom och minska ojämlikheterna som uppstått under pandemin. Och i utländsk media spreds snabbt nyheten om att Spanien hade infört basinkomst.

Men media hade missförstått. IMV var aldrig någon basinkomst, utan snarare ett socialbidrag med mycket kontroller. Får du ett jobb räknas inkomsten av krona för krona.

– Det är en fattigdomsfälla precis som andra traditionella skyddsnät. Den hindrar folk att ta tillfälliga arbeten och på så vis kunna ta sig ur sin situation, säger Bru Laín, sociolog och sekreterare i Red renta básica, en spansk organisation som driver frågan om basinkomst.

Det statliga försörjningsstödet fungerar dåligt

Dessutom har reformen med alla kontroller lett till en enorm byråkrati och långsam handläggning. Av de 800 000 personer som beräknades kvalificeras för att få stödet har bara 160 000 hushåll hittills fått det och 1,2 miljoner människor har sökt stödet, enligt tidningen Diario16.

I den spanska regionen Katalonien har införandet av IMV dessutom lett till att regionen ibland frånsäger sig ansvaret för de fattigaste, enligt Bru Laín.

– Vi har sedan flera år tillbaka ett liknande stöd som det går att söka av regionen, men nu får en del sökande här veta att de inte får pengarna. Regionen säger att staten har tagit över den uppgiften och att personen ska söka det statliga stödet istället, säger han.

Spanien har sedan tidigare ett komplext socialt skyddsnät, berättar Bru Laín. Dels finns stöd från regionen, dels från staten, men stöden har aldrig synkats på ett bra sätt utan varit svårförståeliga och byråkratiska. Tanken var att IMV skulle minska dessa problem, men istället har de förvärrats och nya har skapats.

Fattigdomen växer allt mer

Samtidigt är Spanien ett av de länder i Europa där fattiga drabbats hårdast under coronapandemin. Innan hade hälften av befolkningen på 47 miljoner det svårt att klara utgifterna i slutet av månaden. Hur många de är i dag vet man inte, men allt fler blir hänvisade till frivilligorganisationernas soppkök eftersom de saknar inkomst, enligt Sveriges radio.

På grund av den växande fattigdomen under coronapandemin, och missnöjet med dagens sociala skyddsnät, ökar intresset för basinkomst.

– Allt fler människor och organisationer som tidigare inte trott på idén börjar nu förespråka den, säger Bru Laín.

Fler förespråkar riktig basinkomst

Red renta básica, där han själv är med har gjort en enkätundersökning med över 2 000 spanjorer som visar att 56 procent av befolkningen i Spanien skulle vilja att basinkomst infördes. Bara 30 procent är emot.

Därtill har flera organisationer gått ut med att de numera är för basinkomst. En organisation för personer med psykisk ohälsa driver att Spanien bör införa basinkomst, kulturarbetare krävde basinkomst i våras, ett upprop inom HBTQI-rörelsen har lett till underskrifter från HBTQI-organisationer från hela landet, det finns ett feministiskt upprop för basinkomst och ett upprop bland frivilligorganisationer som jobbar med socialt arbete där bland annat ECAS, Kataloniens största ideella organisation inom det området, har skrivit under. I regionen Kastilien och León lämnade dessutom många ideella organisationer in ett krav till politikerna i mitten på december förra året där de kräver att basinkomst behöver införas, rapporterar La Vanguardia.

Flera demonstrationer har också skett runt om i landet där basinkomst har varit ett krav, även om en del av dessa demonstrationer har genomförts tidigare år, och då också haft krav på basinkomst.

Ganska svalt intresse för basinkomst förut

Tidigare har intresset för basinkomst varit ganska svalt i Spanien, enligt Bru Laín. Han tror att orsaken hänger ihop med att Spanien är ett katolskt land där frågor som sjukvård och offentlig utbildning historiskt sett har värderats högt, medan regelrätta pengaöverföringar inom välfärdssystemet är mindre populära.

– Många tänker att man ska “göra rätt” för sig för att få pengar av det offentliga, säger han.

Dessutom menar Bru Laín att dagens fördelningspolitik ”avskräcker” från större koalitioner mellan medel- och låginkomsttagare och de personer som lever i extrem fattigdom.

Det var först under de stora protesterna i ”indignations-rörelsen” för snart tio år sedan, som basinkomst blev en fråga som fler än akademiker började engagera sig i, enligt honom.

– Maj 2011 började intresset och det har aldrig varit så stort som nu, säger Bru Laín.