Om några timmar, när 2020 blir 2021, blir Storbritannien äntligen fritt på riktigt från centralmakten i Bryssel. Det har varit en lång kamp, först inom Storbritannien och sedan i förhandlingar med EU. Förhandlingar som i alltför hög grad präglats av EU:s vilja till hämnd och att statuera exempel på hur illa det går om man lämnar EU. Nu är Storbritannien lite för stort och ekonomiskt viktigt för EU för att den linjen skulle fungera fullt ut. Det är dock inte svårt att föreställa sig hur det skulle ha blivit för ett mindre land med samma önskan. Men nu blir alltså invånarna i Storbritannien fria på riktigt och som det verkar kommer de ut ganska helskinnade.

Det är bara att gratulera till den friheten, men samtidigt som britterna firar bör de ge dem som i dag mer eller mindre centralstyrs från London en tanke. Akrotiri, Dhekelia, Anguilla, Bermuda, Brittiska Antarktis, Sydorkneyöarna, Sydshetlandsöarna, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Brittiska Jungfruöarna, Caymanöarna, Falklandsöarna, Gibraltar, Montserrat, Pitcairnöarna, Sankta Helena, Ascension, Tristan da Cunha, Sankta Helena, Sydgeorgien, Sydsandwichöarna, Turks- och Caicosöarna och förstås Skottland, Wales samt Nordirland bör London släppa kontrollen över eller åtminstone erbjuda frihet.