I begynnelsen var Ordet, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.

Om alla ord fick sådana följder fick man öppna munnen försiktigt. Men vad är egentligen ett ord?

Först kan det verka självklart. Ett ord är ju en sådan lexikal enhet som den här meningen innehåller 15 av. Avgränsade med mellanslag, i talet med en liten paus emellan. Det vill säga, det kan vara paus emellan, men det behövs inte, och mellanrummet i skrift är praktiskt men inte nödvändigt. I äldre texter på latin sitter de ihop, precis som i gamla runskrifter. Först på Karl den stores tid, på 700–800-talet, började man skriva orden isär och använda skiljetecken.

Ihop och isär

Ibland kan det också vara ett mellanrum mitt i orden. Utan att det är fråga om felaktig särskrivning. En svensk glass är ju till exempel en engelsk ice cream, och till och med på svenska kan man ibland skriva både ihop och isär: i går och igår, idag och i dag. Däremot inte *ifredags, *ipåsk eller *iövermorgon, och det är därför SAOL och Språkrådet ändå rekommenderar i dag, i går, i morgon.

Annars är svenskan noga med vad som ska skrivas ihop och isär, och oftast hörs det på uttalet. Nyligen var det någon som frågade i ett språkforum om en t-shirt i ull var en ull t-shirt eller en ull-t-shirt eller … Själv tyckte han att det skulle bli tydligare med *ull t-shirt. Men bindestrecken på båda sidor om t:et behövs för att man ska veta att ordet betonas precis som ulltröja. Annars ser det ut som om ull är ett adjektiv som beskriver t-shirten. En grön t-shirt, en stor t-shirt, en ull t-shirt – vadå, ull? Är din t-shirt ullare än min?

Lemma och lexem

I vanliga fall klarar vi oss bra med ordet ord – det spelar inte så stor roll om ice cream är fler ord än glass. Men inom språkvetenskapen kan det spela roll, till exempel när man skriver ordböcker, och därför finns det exaktare facktermer. Både lemma och lexem kan sägas betyda ord, men på varsitt sätt.

Ett lexem är den minsta betydelseenheten i språket. Det kan vara ett ord, som tak, eller ett uttryck, som gå i taket. Men inte bara tak utan alla former som ordet finns i: tak, taks, taket, takets, tak, taks, taken, takens. För att visa att ett lexem är ett lexem skriver man det ofta med kapitäler, alltså ”små stora bokstäver” (jag kan tyvärr inte minska storleken på webben): GÅ I TAKET.

Lemma är å ena sidan ett matematiskt begrepp vars innebörd verkar vara obestämd men har med bevis att göra. Inom lingvistiken är det grundformen av ett ord, den form som man slår upp i en uppslagsbok. Nästan alltid är det den enklaste, oböjda formen av ordet, till exempel gå, inte gick. När två ord stavas likadant men låter olika, som artistens loge och en loge att förvara hö på, är de två olika lemman.

En ordbok brukar vara uppställd över lemman som sedan kan vara indelade i lexem. Ibland så många att det verkar som om alla möjliga meningar med ordet i fråga finns med. Titta till exempel i Svenska Akademiens ordbok på svenska.se så får du se.

Ord, idé och universums besjälade kraft

Det grekiska begreppet logos var ursprungligen ett ord för ord, men kom att stå för tal, förnuft, idé, princip, lära och mycket annat. Filosofen Herakleitos använde det för universums inneboende ordning och för stoikerna var det universums besjälade kraft. I judisk och kristen litteratur används det i en speciell betydelse – Guds ande, andedräkt eller ord – det där ordet som var i begynnelsen.

Man skulle kunna säga att ordet var en big bang, som i sin tur är både ett och två ord.