Det sägs att det kommer blir en annorlunda jul och julborden må bli mindre, med färre personer runt vart och ett, men trots en allt starkare vegotrend kommer ändå ungefär 350 000 grisar ligga på julborden. Trots att vi löpande får rapporter om vanvård och alla vet hur djurindustrin fungerar tycker över hälften av svenska folket att julskinka är viktigast för att julen ska kännas som en riktig jul.

Trots klimatlarmen, trots att vi vet att köttindustrin är ett av de stora problemen, så trycker vi i oss djur som om vi inte hade ett intellekt att välja med. Trots att vi vet att det är djurindustrin som är uppkomsten till de flesta andra pandemier i modern tid, trots att pandemin och djurindustrin är anledningen till att vi inte kan fira med dem vi önskar, kan vi inte avstå den där skinkmackan. 

Grisar är sociala djur med stort behov av att böka i jorden. De gör det normalt ungefär hälften av tiden. En gris i djurindustrin får däremot aldrig böka i jorden, den tillbringar sitt onaturligt korta liv inomhus i en box med ett nio kvadratmeter stort betonggolv där de trängs med nio andra grisar, som när de blivit stora väger över 100 kilo.

När grisarna inte får utlopp för sina naturliga beteenden börjar de ofta bita på varandras svansar och öron. Årligen rapporteras runt 50 000–60 000 fall av svansbitning i Sverige. Ledinfektioner på smågrisar och lunginflammationer på slaktsvin är också vanligt. En av tre svenska suggor lider av plågsamma liggsår på grund av de hårda golven. Tolv procent av de slaktade grisarna beräknas ha smärtsamma magsår. Och för att grisätarna ska slippa galtlukt kastreras 4 000 nyfödda grisar per dag. Fram till för några år sedan fick de inte ens bedövning.

Efter sex månader i de stora hallarna drivs grisarna in i en hisskorg som sänks ned i ett schakt med koldioxid. Under den minut de är vid medvetande plågas de av panik och kvävningskänslor och så länge de kan röra sig så kämpar de för att ta sig ur hissarna. Sedan skärs halsen upp och de förblöder, hängande upp och ner.

Listan på vad grisarna behöver utstå för att vi ska kunna ha skinka på julbordet kan göras mycket längre, men hur många skäl behöver vi för att avstå? Spelar det någon roll vad som föregått den där skinkmackan? Spelar pandemierna någon roll? Klimathotet? Eller är traditionen att äta grisarnas skinka till jul för viktig för att vi ska bry oss om lidandet som ligger bakom?