Sedan i mars har riksdagen vid beslut bara haft 55 ledamöter på plats i kammaren. Att man alls kan göra så här är en följd av en snabb överenskommelse mellan gruppledarna i våras och det är väl egentligen inte konstigare än det gamla kvittningssystemet där sjuka eller anmälda frånvarande ledamöter kvittats ut så att maktförhållandena kan bibehållas ändå.

Men det är något speciellt med det här som sticker ut. I förbigående frågar jag en riksdagsledamot hur de gör om någon i partigruppen har en avvikande åsikt? Där och då hade hen inget svar, ett halvår senare finns det säkert en metod för det också. Men man kan inte tro att anpassningarna till covid-19 inte också kommer med demokratiska problem. Sen i våras är demonstrationsrätten åsidosatt och den fria mötesrätten, liksom representationen i riksdagen, begränsad.

Förra onsdagen gick ett förslag på ny pandemilag ut på remiss och jag hade egentligen inte tänkt skriva om det än. Inte förrän remissvaren börjat komma in. Delvis för att anslaget i lagen har verkat beröra ett verkligt problem, att idrotten och kulturen har fått ta oproportionerligt stort ansvar för att trycka tillbaka smittan, medan köpcenter och kollektivtrafik har kunnat fortsätta precis som vanligt.

Men så i går, torsdag, uttalade sig Lena Hallengren i P1 Morgon och förklarade det besvärliga med bemyndigandet i våras med ungefär de här orden: ”Men sen måste vi också gå till riksdagen väldigt fort efteråt och lämna en proposition, och det kan ju regeringen alltid göra.”

Anledningen till att den säkerhetsventilen fanns där är att bemyndigandet var väldigt brett. Regeringen hade stora möjligheter att göra stora ingrepp i våra medborgerliga friheter. Till exempel kunde man förvisso inte stänga ner resandet mellan städer, men man kunde i praktiken göra det väldigt svårt.

Nu har man försökt skriva in lite mer skydd mot missbruk i själva lagtexten. Men den maktbefogenhet regeringen tillskansar sig är ändå extraordinär. De kan förbjuda flyg och kollektivtrafik, de kan förbjuda människor att vara i stora grupper och att befinna sig på vissa platser. Även om det är med förbehåll kommer man inte ifrån att det är en regering som söker rätten till betydligt större makt att agera på bekostnad av invånarnas friheter.

Denna jakt på att komma undan det faktum att beslutet måste passera riksdagen är läskig. Så läs noga när remissvaren kommer in, för i slutändan är det våra rättigheter det handlar om.