Kejsaren drar sina sista andetag, hans tid är snart över. Det finns inte så många faktiska kejsare kvar i världen i dag. Jag använder honom som symbol för det han representerar. Kejsaren står för lag och ordning, för struktur och logik. Han är auktoritär och maktfullkomlig.

När filosofen Hannah Arendt analyserar maktbegreppet delar hon in det i tre kategorier; makt inom, som är vår personliga kraft, makt tillsammans med, som är den makt människor skapar när de går samman för att förändra, makt över andra som hon kallar herravälde. Det är herravälde kejsaren utövar.

Störtad men inte död

I Norden började han ta gestalt under bronsåldern för att under vikingatiden bli etablerad som den grund samhället vilade på. Länge var han en självklarhet liksom det hierarkiska system som nödvändigtvis följer av att ha allsmäktiga potentater som styr.

Sen slutet av 1800-talet har herravälde som samhällelig styrelseform både ifrågasatts och utmanats. Under 1900-talet gav arbetet för allmän rösträtt, jämställdhet och jämlikhet resultat. Vi lyckades skapa makt tillsammans med. Kejsaren störtades, hans herraväldesaga var all. Trodde vi.

En maktfullkomlig härskare med flera tusen år på nacken låter sig inte utplånas så lätt. Visst, han var störtad från sin tron men han var inte död. Visserligen hade han andnöd och rosslade svårt, dock var han fast besluten att återta makten. Och han hade ett ess i sin rockärm.

Eftersom kejsaren funnits med oss under lång tid vet vi rätt väl hur han tänker. Hade vi, i slutet av 1900-talet, lyssnat på hans muttrande kunde vi ha hört honom säga saker som:

”De säger att jag var en översittare när det enda jag gjorde var att skapa ordning och reda genom tydliga strukturer i samhället. Nu vill människorna inte längre låta mig ha all makt. De vill ha makten över sig själva, vill ha frihet att själva välja hur samhället ska styras och hur de ska leva. Jag kanske inte kan komma upp på tronen igen men jag kan se till att ta makten på andra sätt. Det gäller bara att hitta rätt sätt att manipulera dem. Härska genom att söndra är en beprövad metod. Om jag lyckas skapa illusionen av att det handlar om deras frihet blir oddsen goda. Dessutom saknar väldigt många människor insikten i att pengar alltid har varit en del av min makt.”

Härska och söndra

Kejsaren lyckas värva en vasall, Carl Bildt. I regeringsförklaringen 1991 deklarerade den nyvalde statsministern att en valfrihetsrevolution skulle ske i välfärdspolitiken. Med hjälp av privatiseringar och konkurrens skulle valfriheten öka.  Jackpot till kejsaren.

Stora delar av skola, vård och omsorg hamnade i händerna på riskkapitalbolag. Skattepengar som skulle gå till barnens utbildning, till de som behövde vård och omvårdnad skickades utomlands till skatteparadis. Kejsaren gnuggade händerna. Detta var bara början.

Infrastrukturer för transporter, kommunikation, energiförsörjning med mera, uppbyggd för att tjäna människor och företag så att samhället skulle kunna fungera, konkurrensutsattes. Den kolonialpolitik södra Sverige alltid fört mot Norrland skärptes och exploateringen förstärktes. Pengar blev viktigare än någonsin, både politiskt och på individnivå. Telefonledningar på landsbygden kostade pengar – ner med dem, även om det innebar att människor blev telefonlösa eftersom det inte särskilt lönsamt att bygga master i glesbygden heller. Att hålla beredskapslager kostar pengar så de vi hade fick bli sopor.

Nyliberalismen handlade inte bara om nedrustning av viktiga samhällsfunktioner utan också om värdeförskjutning. Vi rörde oss från en i grund och botten solidarisk samhälls–  och människosyn till att vår enda skyldighet är gentemot oss själva. Kejsaren får oss att tro att vi kan stå fria från samhället, fria från den kultur vi uppfostrats i. Att var och en av oss är en alldeles egen ö helt oberoende av omgivningen, av andra människor. Härska genom att söndra var en av hans taktiker för att återta makten. När normen går från solidaritet och medmänsklighet till egennytta och egenintresse har han lyckats. Kejsaren vädrar morgonluft.

Naturen skenar

Det kejsaren har lyckats med är att röra om i samhällsgrytan och för tillfället ta tillbaka en del av sin makt. Han vet inte att han dansar sin sista vals. Att mycket av det han står för som stabila, helst orubbliga, strukturer och en fastlagd förutbestämd ordning blir till hinder i de snabba förändringar vi står inför.

Det vi behöver är flexibilitet och spontanitet. Spontanitet ska inte förväxlas med impulsivitet även om många webbaserade ordböcker anger dem som synonymer. Impuls kommer från latin och innebörden är  ”stöta emot, sätta i rörelse”. Impulsen är en reaktion på inre eller yttre stimuli. Spontan kommer också från latin och betyder ”av fri vilja”.

När vi handlar spontant är det vår egen inre moraliska kompass som styr handlingen. Kejsaren gillar inte flexibilitet och spontanitet. Han gillar kontroll och har sett till att vi försökt kontrollera naturen. Med våra kontrollförsök har vi åsamkat så mycket skada att naturen skenar. Vilket innebär att vi inte kan kontrollera någonting alls. Naturen, det vilda livet på planeten, tar helt andra former, till stor del oförutsägbara, än de vi är vana vid.

Vi vet att vi kan mildra skeendet genom teknisk utveckling  och ändrade levnadsvanor. Vi ändrar bara våra levnadsvanor marginellt och den tekniska utvecklingen styrs i en riktning som ska möjliggöra för oss att fortsätta leva som i dag. Trots modeller över olika scenarier så vet vi inte, och kan heller inte riktigt föreställa oss, hur det blir. Därför är det otroligt viktigt att utveckla vår spontanitet och flexibilitet. Det ger oss större möjligheter att möta och hantera det okända.

Barnens tid

Barnen, barnen är de som verkligen tar det här på allvar. Inte bara av rädsla för sin egen framtid utan också för att de ser att det vi gör är omoraliskt. Därför demonstrerar de trots att de kan bli straffade av skola, föräldrar och samhälle.  Därför väcker de åtal i Europadomstolen.

Det sägs att i människans gryning var det Moderns tid, sen kom Faderns tid. Det sägs att Barnens tid började 2012. Tack och lov att det är Barnens tid, kanske kan de rädda oss från oss själva.