I dag associerar nog de flesta Brasilien med Bolsonaro, nedhuggningen av Amazonas, hårda tongångar, kriminalitet och ökade klassklyftor. Men runt om i landet bubblar också ett motstånd. Det handlar om gräsrötter och kommuner som under decennier kämpat för mer solidariska samhällen, som har en ideologi förankrad i filosofi och en nobelpristagare i ryggen. En av de främsta av dessa kommuner är Maricá.

En timmes bilfärd norr om Rio de Janeiro ligger Maricá, en liten stad med runt 160 000 invånare. Det är en fattig stad, med små butiker, låga hus och dammiga gator. Förr ansågs det som en avlägsen liten håla.

– Maricá är den värsta staden i hela landet, så ful, utbrast Eduardo Paes, tidigare borgmästare i Rio de Janeiro för några år sedan. Men det har han fått ångra och ny­ligen bett om ursäkt för. För nu är orten på mångas läppar. ­Or­saken heter basinkomst.

Verklighet för en fjärdedel

Det kan tyckas utopiskt med basinkomst, men det är faktiskt verklighet för en fjärdedel av befolkningen i Maricá. Varje månad får de en summa pengar som det går att överleva på, utan att de har gjort någonting alls. De behöver inte redovisa att de söker jobb och inte heller redogöra för sina inkomster för någon myndighet, bortsett från första gången när de beviljas bas­inkomsten.

Pengarna lyfter de fattigaste över fattigdomsgränsen och är ett välkommet tillskott även för lägre medelklassfamiljer.

Stor uppmärksamhet

Basinkomsten har lett till att orten har uppmärksammats av media i USA, Nederländerna och Japan. Och i New York har forskningsinstitutet Jain family institute som jobbar med flera pilotstudier om basinkomst intresserat sig för orten.

– Maricá är det absolut mest intressanta basinkomstprojektet som pågår i världen just nu, säger Paul Katz, historiker som jobbar med forskningsprojektet tillsammans med en brasiliansk forskargrupp.

Lyckokast under coronapandemin

Särskilt under coronapandemin har basinkomst kombinerat med andra stödinsatser visat sig vara ett lyckokast. I resten av landet har 700 000 företag gått i konkurs, men i Maricá finns många kvar, eftersom befolkningen fortfarande har pengar att handla för och eftersom staden också har infört bland annat permitteringar med betald lön.

Förutom att företagen överlever ökade kommunens skatteintäkter med 15 procent i april och maj. Det är anmärkningsvärt när skatteintäkterna samtidigt föll med 30 procent i snitt i resten av delstaten Rio under samma period, enligt en artikel i tidningen El País.

Orten har nu istället börjat ses som ett föredöme på grund av deras lyckade strategi under coronapandemin – en av de mest ambitiösa i världen, enligt tidningen Boston review. Under de senaste veckornas valkampanjer till borgmästare som har pågått i landet har Maricá lyfts fram, särskilt på närliggande orter, enligt Fabio Waltenberg, professor vid Universidade federal fluminense, som intervjuas över nätet från Brasilien.

– En politiker gick till val på att han skulle genomföra allt som gjorts i Maricá i sin kommun. En annan lade till ”från Maricá” som stående epitet efter sitt namn eftersom han ursprungligen kom från Maricá och hade insett att det var till hans fördel, säger Fabio Waltenberg med ett brett leende.

Stort stöd för basinkomst

I själva staden tycks befolkningen överlag vara extremt nöjda. Ar­be­­ta­r­­partiet som införde basinkomsten, med en successiv start ­redan 2013, sitter stabilt vid makten. I årets kommunval vann borgmästaren med hela 88 procent av rösterna.

– Det ser ut som ett val av Saddam Hussein eller Vladimir Putin, men siffrorna stämmer, säger Fabio Waltenberg, och kan inte riktigt dölja sin förtjusning.

Det är framför allt i kommunerna runt Rio som Maricá har lyfts fram som en förebild, men idén om basinkomst har även florerat i valkampanjer på många andra orter i landet.

– Antalet kandidater som pratade om basinkomst har varit helt otroligt. Det har aldrig hänt tidigare, ­säger Eduardo Henrique Diniz, professor vid Escola de adminstração i São Paulo.

Han har gått igenom vallöft­ena från politiker i Brasiliens största kommuner där det genomfördes en andra valomgång i kommunvalet. I dessa bor mer än 80 miljoner bra­silianare och här fanns 202 kandidater som ­förespråkade permanent basinkomst eller stödpaket som påminde om en tillfällig basinkomst. Under den andra valomgången vann dock bara 17 av dessa kandidater.

Kan införas på andra platser 

Men i en del av de andra kommunerna är det mycket möjligt att bas­inkomst eller stödpaket införs ändå, i varje fall där basinkomstförespråk­are har mer än 50 procent av rösterna i kommunfullmäktige, menar Eduardo Henrique Diniz. Därtill finns ytterligare kommuner som kan vara för basinkomst, däribland Maricá, men som han inte har undersökt eftersom de inte haft en andra valomgång.

Tidigare har basinkomst främst varit en fråga för vänsterpolitiker i Brasilien, men i år drevs frågan även av partier i mitten, högern och till och med yttersta högern. Eduardo Henrique Diniz tror att det hänger ihop med Bolsonaros tillfälliga stödpaket som getts till de fattigaste under fem månader under coronapandemin, och som har gjort Bolsonaro mer populär än innan.

– Nästa år tror jag vi kommer se en massa nya program. Maricá håller på att bli en modell för många, säger Eduardo Henrique Diniz.

Idén om basinkomst har 50 år på nacken

Men frågan om basinkomst är inte ny i Brasilien. Redan under 1970-­talet började ekonomiska teoretiker ta upp behovet av en basinkomst, och under 1990-talet drev Eduardo ­Suplicy, en politiker i arbetarpartiet, att basinkomst borde införas för att utjämna klassklyftorna. 1997 infördes federalt stöd till myndigheter och kommuner som ville införa ­basinkomstliknande program.

Det ledde till många lokala initiativ, till exempel att kommuner gav pengar till hushåll som lät sina barn gå i skolan. Dessa idéer plockades upp av Brasiliens dåvarande president Lula da Silva som 2003 införde Bolsa família – en reform som innebär att alla hushåll under en viss inkomst får en månatlig peng på villkor att de­­ låter sina barn gå i skolan och bli vacci­nerade.

Året därpå införde han också en lag som innebar att alla medborgare och permanent boen­de i Brasilien hade rätt till basinkomst, men att den skulle ges till de fattigaste först och bara på villkor att det fungerade inom en hållbar budget.

I Brasilien finns även andra skyddsnät. Till exempel pension för fattiga äldre, sjukpension för fattiga som inte kan arbeta, subventionerad offentlig sjukvård och vissa arbetslöshetsförsäkringar. Men många jobbar inom den informella sektorn, och omfattas inte av en del av dessa trygghetssystem.

Solidaritetsekonomi – en annan hörnsten

Parallellt med att frågan om bas­inkomst diskuterats har det samtidigt vuxit fram en rörelse som vill demokratisera ekonomin – solidaritets­ekonomin. Den går ut på att skapa lokala samhällen där människor ses som viktigare än vinster, där samarbeten premieras högre än konkurrens, samhällen som är för social jämlikhet och individens frigörelse.

Tankarna kommer bland annat från filosofen Paul Singer som var med och startade upp det brasilianska arbetarpartiet. Idéerna har förverkligats i till exempel kooperativ som tar över jordbruk eller fabriker, men också i så kallade ”gemenskapsbanker”.

Från början startades de på lokal nivå och i dag finns i Brasilien ett av världens största nätverk med 115 ­gemenskapsbanker där fattiga personer får ta små lån för en extremt låg ränta, så kallade mikrolån. Det är ett sätt att lyfta människor ur fattigdom. Till exempel kan en person kanske investera i en symaskin och på så sätt börja dra in mer pengar ­genom att sälja kläder som hen syr eller lagar. Inspirationen är hämtad från ­Muhammad Yunus Grameen bank, som vann Nobels fredspris år 2006.

Lånen i Brasilien hjälper inte bara fattiga individer, utan även hela samhällen. För många lån ges i lokal valuta som bara går att använda på orten, vilket leder till att affärerna i området får en skjuts och lokalsamhället börjar blomstra.

Störst av alla gemenskapsbanker i Brasilien är Banco Mumbuca i Maricá, som delar ut bas­inkomsten i just valutan mumbuca. Dessutom har staden en rad andra sociala förmåner som till exempel gratis lokaltrafik, att studenter får bidrag att studera på universitet utanför Maricá, billiga eller gratis vidareutbildningar och en del kooperativ.

Empatiskt samhälle

I Maricá förenas båda tankarna om basinkomst och solidaritetsekonomi. Det gör deras system särskilt intressant, anser Paul Katz, historiker på Jain family institute i New York.

– Basinkomsten i Maricá är knuten till en robust intellektuell tradition om ett mer jämlikt och empatiskt samhälle. De har en bredare vision än att bara ge ut pengar, som handlar om ett socialt skyddsnät som håller på lång sikt, säger Paul Katz.

Enligt honom brukar mikrolån eller basinkomst-liknande stödsystem oftast organiseras separat, och inte i ett enhetligt program som i Maricá.

– Att bara få tillgång till pengar räcker inte, men att kombinera detta och integrera det i ett system med soci­ala förmåner – den kombinationen är extremt kraftfull. Jag hoppas den här modellen börjar användas för att motverka fattigdom i andra delar av världen, säger Paul Katz.

Finansieras från oljeintäkter

Men en fördel som Maricá har är att pengarna till basinkomsten kommer från deras oljeintäkter, och sådana resurser har inte alla. Enligt Fabio Waltenberg kämpar många brasilianska kommuner med att ens klara av att hålla nuvarande budget, och skulle inte ha råd att själva införa basinkomst. Paul Katz håller med.

– Att införa basinkomst är en stor utmaning och i de flesta fall krävs statlig styrning för att den skulle kunna finansieras åt alla. Gemenskapsbankerna är nog den reform som skulle vara lättast att genomföra även för andra samhällen, säger han.

I Brasilien var både Bolsa família och gemenskapsbankerna från början lokala initiativ som sedan centralmakten plockade upp eller tillät. Kanske kommer samma sak hända med basinkomsten, hoppas Paul Katz.

– Det har ju fungerat tidigare och det är lovande när det gäller basinkomst på en nationell nivå, säger han.

Bolsonaro är emot basinkomst

Nuvarande presidenten Bolsonaro har dock aldrig varit någon bas­inkomstförespråkare. Snarare tvärt­om. När det gäller Bolsa família har han försvårat för människor att få dessa pengar genom att skapa administrativt krångel.

Enligt Fabio Waltenberg har en del analytiker räknat på att det innan coronakrisen fanns runt en miljon människor som egentligen hade rätt till Bolsa Família men som inte fick det på grund av byråkratin.

Nu under coronapandemin blev Bolsonaro dock tvingad av kongressen att genomföra ett stödpaket. ­Under fem månader har alla fattiga brasilianare fått 600 reais i månaden. Det har gjort Bolsonaro populär, och därför lär det bli svårt för ­honom att inte fortsätta med ett liknande stöd även nästa år, särskilt som arbetslösheten är väldigt hög, menar både ­Fabio Waltenberg och Eduardo Henrique Diniz.

Samtidigt finns dock religiösa och konservativa krafter i Brasilien som är starkt emot basinkomst och som även är kritiska till Bolsa família, trots att den har visat sig minska fattigdomen, förbättra hälsan och ge högre skolresultat för dem som får pengarna.

När Syre återigen intervjuar Fabio Waltenberg efter de slutgiltiga kommunalvalen som de största kommunerna genomfört, är han mer nedslagen än då vi pratade innan andra valomgången. Det visade sig att ingen vann av de kandidater i delstaten Rio som hade hänvisat till Maricá i sina valkampanjer. I exempelvis orten São Gonçalo förlorade kandidaten på målsnöret med 1,5 procentenheter mindre röster än sin motståndare.

Fler mjukare frågor på agendan

Men samtidigt har Fabio Waltenberg hört det ryktas om att borgmästaren i Bélem, Amazonas, planerar att införa ett stort basinkomstliknande program.
Oavsett om basinkomst som den i Maricá skulle införas eller inte på fler platser, så har coronakrisen förändrat den politiska debatten i Brasilien, menar Fabio Waltenberg.

– Tidigare handlade den bara om att införa fler poliser för att stoppa kriminaliteten. Nu har mjukare frågor kommit upp på agendan, som hälsa, mat och arbete. Jag ser ett ljus i tunneln efter alla dessa mörka år som vi har haft, säger Fabio Waltenberg.

Fotnot: Syre har kontaktat flera ­oppositionspolitiker i Maricá för att be dem lämna kritik mot basinkomsten. Men ingen har återkommit. En kritik som dock har förts fram i ­andra artiklar är att pengarna borde ges enbart till de fattigaste, unge­fär som ett socialbidrag. Men ett sådant system skulle kräva mycket större kontroll av inkomsterna och skulle antagligen innebära att många hamnade i den så kallade fattigfällan, ­enligt Fabio Waltenberg. Det betyder att personer får svårare att ta sig ur fattigdomen eftersom de riskerar att förlora en stabil inkomst om de tar till exempel tillfälliga jobb.