I Brasilien stundar OS-spelen i Rio de Janeiro om mindre än 100 dagar. Men de olympiska spelen får stå tillbaka när det gäller uppmärksamhet i landets medier, och omvärldens bevakning inför dem. Zikavirusets härjningar och hälsoföljder för tusentals brasilianare har skapat utbredd oro. Men de når inte i närheten av den politiska cirkusen kring president Dilma Rousseffs eventuella inblandning i en korruptionsskandal som även inkluderar ex-presidenten Lula da Silva och den statliga oljejätten Petrobras.

Nyligen avsatte Brasiliens högsta domstol talmannen i kongressens underhus, Eduardo Cunha, efter misstankar om korruption. Cunha är en politisk fiende till presidenten och regeringspartiet Arbetarpartiet. Men hans dagar som talman var räknade när det framgick att även han, som varit en av de pådrivande för att ställa Dilma Rousseff inför riksrätt, påträffats med fingrarna i korruptionens syltburk.

Även Dilma Rousseffs öde kan vara beseglat inom kort. Nu i veckan väntas en majoritet av senaten slutgiltigt rösta för att öppna riksrättsprocessen, vilket stänger av presidenten. Om så sker tar vicepresident Michel Temer från oppositionspartiet PMDB, ett mitten-högerparti, över presidentämbetet, vilket får många brasilianare att se avsättandet av Dilma Rousseff som inget annat än en statskupp.

Brasilien hamnade på plats 76 av 167 på Transparency Internationals korruptionslista för 2015, och har genom åren plågats av en rad korruptionshärvor som har inkluderat såväl politiker som näringsidkare. Mellan 1964 och 1985 var Brasilien, Sydamerikas största land, en militärdiktatur, och i landets politiska korridorer finns alltjämt röster som försvarar den brutala epoken.

– De förlorade 1964 och de förlorade 2016, sa Jair Bolsonaro, konservativ kongressledamot under ett sammanträde den 17 april.

Här syftade Bolsonaro på överste Carlos Alberto Brilhante Ustra som just år 1964 var en av de ledande personerna i militärens maktövertagande. En regim som mördade och torterade tusentals, däribland den sittande presidenten Dilma Rousseff.

Jair Bolsonaro, själv före detta armékapten, har konsekvent försvarat diktaturen; bland annat har han beskrivit den som en ”demokratisk revolution”. Nu tillhör Bolsonaro det högerorienterade partiet PP och väntas bli deras kandidat i presidentvalet 2018.

”Auktoritär nostalgi verkar vara en trend just nu”, skriver Vanessa Barbara, kolumnist för O Estado de São Paulo. Olika opinionsundersökningar de senaste åren visar att många brasilianares inställning till diktaturepoken har mildrats med åren. De senaste årens stigande arbetslöshet, korruptionsbesudlade VM-slutspel i fotboll och den pågående riksrättsprocessen mot president Dilma Rousseff har bidragit till att cementera intrycket av Brasilien som ett land i politiskt kaos.

”Det är också en utbredd uppfattning att korruption inte existerade [under diktaturåren]”, skriver Vanessa Barbara. ”Det är inte sant, så klart. Även då samarbetade militärregimen och polisen med knarksmugglare och guvernörer mottog mutor. Vad som inte existerade var yttrandefrihet och en fri press som kunde rapportera om regeringens ogärningar.”

Klart är att den brasilianska högern ser ut att gå stärkt ur den pågående korruptionshärvan som skakat om Arbetarpartiet i grundvalarna. Och i tider då sociala medier blir allt viktigare politiska plattformar kan oppositionen glädja sig åt att Aécio Neves, som kom tvåa i presidentvalet 2014, är den mest populäre brasilianske politikern på Facebook. Trea på listan är Jair Bolsonaro.

Vad som än händer med president Dilma Rousseff i veckan kommer sommarens OS-spel att gå av stapeln i ett land vars politiska arena har delats på mitten.

Fotnot. Landets nya talman stoppade i går, måndag, onsdagens väntade senatsomröstning om Dilma Rousseffs avgång. Talmannen lutar sitt beslut på att underhusets omröstning inte ska ha skett på rätt sätt.