Covid-19 har inneburit ett bryskt uppvaknande för sjukvårdspersonal som själva smittats i yrket. Efter 180 dagars sjukdom kastas de ut ur sjukförsäkringen då de testas mot ”vanligen förekommande arbeten” på hela arbetsmarknaden – fast de fortfarande är sjuka. För tusentals svenskar med andra yrken är detta bara alltför bekant. Många har förlorat sin inkomst, sitt hem, sin familj och till och med sina liv på grund av en illa genomtänkt regel som aldrig borde ha införts och som därtill tolkats orimligt fyrkantigt av Försäkringskassan.
180-dagarsregeln infördes 1 juli 2008 och skapades, liksom den illa beryktade ”stupstocken” som en del i Alliansens så kallade rehabiliteringskedja, i sig ett konstigt namn eftersom kedjan bara innehåller tidsgränser för prövning av återgång i arbete och ingen egentlig rehabilitering.
I dag, tisdagen den 8 december, samlas socialförsäkringsutskottet för att ta ställning till ett utskottsinitiativ från Vänsterpartiet som skulle medföra att 180-dagarsregeln avskaffas. Liknande förslag har lämnats in av SD och C, så det finns en önskan från partier över hela det politiska spektrumet att göra något åt situationen. Enligt de uppgifter som nått oss finns gott hopp om att förslaget får en majoritet.
Men det finns också ett annat förslag. Moderaterna och Kristdemokraterna vill inte avskaffa regeln utan enbart införa ett undantag för covid-19-smittad vårdpersonal. Alla med andra sjukdomar som drabbats av samma orimliga öde skulle helt hållas utanför undantaget. Detta är inte bara orimligt, det är oetiskt och oförsvarbart – och troligen också olagligt eftersom grundlagens likhetsprincip förbjuder att staten behandlar medborgare i samma situation olika. Vilken sjukdom man lider av spelar ingen roll – är man fortfarande sjuk ska man inte riskera att ställas utan försörjning.
Prövningen efter 180 dagar görs av en handläggare på Försäkringskassan utan medicinsk kunskap. Två års gymnasiestudier räcker som bakgrund för yrket och det förekommer att besluten fattas av sommarpraktikanter. I praktiken blir dessa bedömningar inget annat än gissningar och förhoppningar, ofta stick i stäv med läkarintyg.
Handläggarna kan utan att ha fog för sitt resonemang komma fram till att den sjuke kan ta ett annat arbete och att de därför inte har rätt att uppbära sjukpenning. Vem som skulle vilja anställa en långtidssjuk covid-19-patient behöver de inte förklara. Inte heller behöver de ta ansvar för att de som nekas ersättning kastas in i en svår ekonomisk kris medan de ännu inte återhämtat sig från sin sjukdom.
Särskilt grymt är detta mot människor med olika typer av psykiatriska diagnoser som naturligtvis kraftigt försämras i sitt mående, något som Försäkringskassan aldrig väger in och inte heller bryr sig om när den drabbade begär omprövning av beslutet. Kvinnor drabbas oftare än män och är särskilt utsatta.
Människor med svår utmattningsproblematik, neurologiska sjukdomar och andra svåra tillstånd utförsäkras på löpande band med hänvisning till att de kan ta jobb där det varken krävs fysisk förmåga eller mental ansträngning. Rena hittepå-jobb, alltså.
Forskaren Niklas Altermark vid Lunds universitet har i sin forskning kring sjukförsäkringen slagit fast att förfarandet inte på något sätt är rättssäkert, något han beskriver med smärtsam tydlighet i boken Avslagsmaskinen. Visserligen har Försäkringskassan de senaste åren blivit bättre på att göra likartade bedömningar vid alla sina kontor. Men de har samtidigt glömt bort det viktigaste – att besluten också måste följa lagen. Försäkringskassan är enligt lag förpliktade att göra ordentliga utredningar och att fatta rätt beslut. I dag gör de allt för ofta varken det ena eller det andra.
Vi har i dagarna sett hur avslagsfrekvensen vid dag 180 i år skenat till 40 procent – utan att lagarna ändrats. Det enda som skett är att regeringen givit tydliga instruktioner till myndigheten att de ska sänka sjuktalen. Eftersom Försäkringskassan inte kan göra folk friska innebär det i praktiken att sjuka människor utförsäkras och ställs helt utan inkomst och möjlighet att försörja sig. Detta bryter mot socialtjänstlagen som slår fast rätten till sjukpenning, dessutom mot internationell rätt och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Medlemmarna i Facebook-gruppen Försäkringskassanupproret och den nyligen startade föreningen Vi finns omfattar 71 000 personer, som målar en fruktansvärd bild av hur fel dagens hantering av sjukförsäkringen slår. Sjuka blir sjukare istället för friska. De görs permanent fattiga genom att ställas utan inkomst och utan möjlighet att någonsin få en inkomst igen. Utan inkomst har de inte ens råd att få den vård och de mediciner de behöver. De nekas ofta även försörjningsstöd då de inte har möjlighet att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Dessutom nollställs deras sjukpenninggrundande inkomst vilket gör att de slängs ut ur hela systemet. De kan aldrig mer få sjukpenning eller föräldrapenning eller någon av de andra förmåner de genom sitt arbete betalt för att omfattas av. Såvida de inte kan arbeta ihop till ett nytt arbetsvillkor – vilket sjukdomen sätter stopp för. Även om de försöker hitta ett jobb ska dessa sökas i konkurrens med friska och ofta mycket yngre människor, en kamp som de sjuka aldrig vinner.
Något har gått fruktansvärt fel i Sveriges hantering av sjuka människor. I dag har riksdagens ledamöter i socialförsäkringsutskottet en möjlighet att ta ett beslut om ett betänkande till Riksdagen som kan föra oss ett steg i rätt riktning. Det ger oss inte en rimligt fungerande sjukförsäkring men skulle åtminstone innebära att en helt orimlig regel togs bort och att ett stort stressmoment för många sjuka därmed försvann.
Vi kommer att bevaka utvecklingen och vi kommer att hålla politikerna ansvariga för alla de som offras i jakten på besparingar. Politikerna uttrycker ofta att det är olyckligt att människor hamnar mellan stolarna. Men de ”hamnar” inte där. De knuffas dit med berått mod. I grunden handlar det om politikernas människosyn.
Om Sverige vill vara en humanitär stormakt med ambitioner att förändra världen måste våra politiker först visa att de är humana på hemmaplan – och villiga att förändra vårt eget land så att det slutar skada sina egna invånare. Den sjuka sjukförsäkringen måste göras frisk igen. I dag har politikerna chansen att ta ett första steg.
Därefter återstår många andra steg – som att ge de drabbade upprättelse och de pengar de enligt lag haft rätt till men inte fått. Den frågan driver vi också och vi kommer att fortsätta ställa politikerna till svars för de tragedier de orsakat. Men vi tar ett steg i taget.
