Jag tänkte att jag skulle skriva en text om kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach och började undersöka informationskällor när en annan konflikt dök upp, kriget i Etiopien, och nästan samtidigt upplevde världen att den väpnade konflikten i Västsahara mellan Polisario och Marocko blossade upp på nytt. För att inte nämna andra konflikter som pågår i till exempel Syrien, Libyen och Kurdistan.
Hur kan en skriva en text för att analysera och tydliggöra vår position för varje beväpnad konflikt som äger rum i världen? För ett ögonblick kände jag mig drabbad av maktlöshet inför krigets grymma verklighet att vapen används som ett instrument för att lösa konflikter.
Det finns några gemensamma nämnare bakom dessa konflikter: FN spelar en undanskymd roll, inget deltagande av kvinnor i fredsförhandlingar, bristande politisk vilja i länderna att arbeta för fred, avsaknad av konfliktförebyggande åtgärder och kolonialismens arv.
Konflikten i Västsahara är ett bra exempel på konsekvenserna av kolonialismen. När Spanien lämnade Västsahara 1975 ockuperade Marocko landet. En planerad folkomröstning om självständighet har inte ägt rum. Marocko exploaterar naturresurser, fisk och fosfat och för en olaglig bosättarpolitik. FN har en fredsbevarande styrka på plats, Minurso, men de har inte mandat att rapportera om kränkningar mot de mänskliga rättigheterna.
Nu har kriget mellan befrielsefronten Polisario och Marocko blossat upp igen. Beslut i FN har blockerats av Frankrike och USA. Frankrike har ett stort ansvar i konflikten genom sitt stöd till Marocko och genom stor import av produkter från Västsahara. Sverige har inte agerat kraftfullt. Om Sveriges regering menar allvar med sin feministiska utrikespolitik borde beslutet från riksdagen fullföljas och erkänna Västsahara som en fri och självständig stat istället för att som nu normalisera ockupationen.
Det är tydligt att koloniala maktrelationer präglas av ett rasistiskt innehåll eftersom det utgår från föreställningar om människors olika värde. Därför måste en avkoloniserad politik bygga på global solidaritet och rättvisa samt lokalt självbestämmande, antirasism och respekt för naturens rättigheter. Väpnade konflikter uppstår inte ur ett vakuum utan är ett resultat av att stater, grupper, organisationer eller individer känner sig ofördelaktigt behandlade och att de saknar inflytande i politiken. Ofta saknas också konfliktförebyggande åtgärder.
Situationen i Etiopien förbryllar också. De senaste två åren har spänningarna mellan den etiopiska delstaten Tigray och Etiopiens federala regering trappats upp. Signaler om att konflikten skulle eskalera fanns där. För ett år sedan fick Etiopiens premiärminister Abyi Ahmed Nobels fredspris. Nu står han inför en väpnad konflikt som flera experter tycker riskerar stabiliteten i hela regionen. Några säger till och med att inbördeskriget har börjat.
Var fanns det internationella samfundet när det ännu gick att förhindra denna situation? På åskådarplats. Etiopien är inte ett land i det globala nord så oroligheterna spelade mindre roll. Nu är det krig och vapentillverkare gnuggar sina händer. När detta skrivs har Etiopiens styrkor inlett vad regeringen kallar för slutfasen i offensiven i regionen Tigray. Konflikten har redan krävt hundratals civila liv och tvingat tusentals fly till grannlandet Sudan.
Feministiskt initiativ anser att det krävs mer resurser för konfliktförebyggande arbete i syfte att upptäcka tidiga varningssignaler men framför allt krävs politisk vilja av omvärlden för att arbeta för fred.
Vi uppmanar regeringen att verka genom internationella organisationer särskilt FN för att parterna i konflikter respekterar internationell rätt och skydd av civilbefolkningen. En feministisk utrikespolitik förebygger väpnade konflikter mellan och inom länder. Därför bör den vara präglad av djup övertygelse om att nedrustning är nödvändig och att vapenflöde till områden där en väpnad konflikt äger rum måste upphöra för att hållbar fred kan ha en chans.
Dessutom måste deltagande av kvinnor före, under och efter en konflikt på alla nivåer möjliggöras. Organisationen Kvinna till kvinna konstaterar i en rapport att den traditionella fredsprocessen helt utan kvinnliga deltagare har kollapsat till exempel i konflikten i Nagorno-Karabach. I detta fall säger rapporten att ”kvinnorna uppfattar fredsprocessen som något som hanteras av en manlig elit och som pågår långt bort och inte har med deras vardagsliv att göra.”.
Feministiskt initiativ kommer att fortsätta verka för att Sverige regelbundet tar fram handlingsplaner för och implementerar FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om Kvinnors deltagande i fredsprocessen.
Feministiskt initiativs vision är en värld utan våld som med fredliga medel kan förebygga och lösa konflikter. I denna vision har det internationella samfundet en avgörande roll för att förverkliga en successiv militär nedrustning. Vid sidan av detta måste ansvar tas för konsekvenserna av kolonialismen. Sverige bör agera som en spänningsminskande kraft i världen med en antimilitaristisk hållning.
