Sverige är i dag EU:s största gruvland, och när unionen vill öka sin självförsörjningsgrad på kritiska metaller och mineral som litium, vanadin och kobolt riktas blicken mot svensk berggrund, där hälften av ämnena finns. I och med att de används i bland annat batterier och solceller väntas kraftigt ökad efterfrågan i och med övergången från fossila bränslen.

Samtidigt är gruvdrift miljöfarlig verksamhet, som bland annat släpper ut metaller och andra ämnen till vatten och mark, och påverkar biologisk mångfald.

– Kalkfyndigheter och mineraliseringar ligger där de ligger, så det går inte att komma ifrån att gruvor och kalktäkter påverkar naturen. Vi är medvetna om att det blir ett ingrepp, men vi jobbar med att försöka minimera det, säger Maria Sunér Fleming, vd för Svemin, branschorganisationen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige.

Kompenserar naturen på annan plats

Svemin har nyligen släppt en färdplan kallad Mining with nature, som har målet att svensk gruv- och mineralnäring senast år 2030 ska bidra med ökad biologisk mångfald i alla regioner där verksamheten sker. Men hur ska det gå till?

– Till skillnad från när det gäller klimatutsläpp, som går att eliminera om vi elektrifierar maskinerna, måste man när det gäller biologisk mångfald prata om nettoeffekt. Det kommer behövas element av kompensation, förklarar Maria Sunér Fleming.

Branschens största påverkan på den biologiska mångfalden uppstår i samband med etablering och drift av gruvor och kalktäkter. Det kan handla om att arter får en försämrad bevarandestatus eller att naturtyper blir sällsynta i en region.

För att minska den risken ska man enligt färdplanen undvika, minimera, restaurera och kompensera för påverkan på biologisk mångfald, i den ordningen.

– Har vi möjlighet att välja var påverkan ska ske kan vi välja biologiskt mindre värdefulla områden. Ekologisk kompensation handlar om att skapa förutsättningar på någon annan plats i regionen, säger Maria Sunér Fleming.

Svårt att mäta mångfald

På Gotland har man exempelvis arbetat för att återetablera arter genom att skapa attraktiva områden för fjärilar vid sidan av de befintliga kalkbrotten. 
Ekologisk kompensation kan också innebära att återskapa renbetesmark i närheten av en gruva, våtmarksrestaurering, utläggning av död ved och skogsvårdsbränning, alltså kontrollerad avbränning av skog i syfte att gynna arter som är beroende av brand, berättar Maria Sunér Fleming.

Hur mäter ni åtgärdernas effekt, för att veta om ni lyckas?

– Just mätbarhet är en svår fråga. Här behöver man skapa och vidareutveckla metoder för att värdera, mäta och följa upp kompensatoriska åtgärder för biologisk mångfald. Vi har inte alla svar i dag, utan försöker närma oss området med viss ödmjukhet.

Målet om positiv nettoeffekt är alltså satt till år 2030, men redan i dag arbetar många av Svemins medlemsföretag med åtgärder för biologisk mångfald, enligt Maria Sunér Fleming.

– Redan i dag görs mycket arbete med att till exempel återställa marken efter avslutad gruvbrytning. Med färdplanen kan arbetet bli mer strukturerat och enhetligt. Det är även ett sätt att sätta ljus på och värdera upp frågan, säger hon.

Anklagas för greenwash

Trots att åtgärder för att bevara biologisk mångfald kostar pengar tror Maria Sunér Fleming att det kommer att bli en lönsam affär framöver.

– Ur ett samhälleligt perspektiv får vi ekosystemtjänster tillbaka från naturen. Kan vi visa hur vi jobbar med frågorna kan det även skapa möjligheter för de enskilda bolagen i våra tillståndsprocesser. Ett helhetsperspektiv på hållbarhetsfrågan bedömer vi kan skapa konkurrensfördelar i framtiden.

Färdplanen för biologisk mångfald ingår i Svemins hållbarhetssatsning #mineralbidraget, en kampanj som tidigare i år nominerades till den oattraktiva miljöutmärkelsen Svenska Greenwashpriset 2020. Priset delas ut av miljöorganisationen Jordens vänner, till verksamheter som de anser förvillar med oärliga miljöbudskap, och överdriver sin gröna image.

Svemin nominerades ”För sina hållbarhetsbudskap i kampanjen #mineralbidraget trots att de är en av Sveriges miljöfarligaste verksamheter”.

– Det var inte så att vi hoppade av lycka när vi fick veta att vi var nominerade. Det finns en bild av gruvbranschen som präglas av företag som inte tagit ansvar i historien, säger Maria Sunér Fleming.

Hon fortsätter:

– Vi sticker ju inte under stol med att att våra medlemmars verksamhet har en viss miljöpåverkan. Men samtidigt är metaller och mineraler helt nödvändiga byggstenar som behövs för att vi ska kunna klara klimatomställningen, och vi tror svenska gruvnäringen är väl rustad för att vara en hållbar leverantör av mineral.

En hållbar gruva?

Den svenska gruvindustrin väntas utvidgas för att möta efterfrågan på kritiska mineral till batterier och övrig elektrifiering framöver.

Om du tittar in i framtiden, hur ser en hållbar gruva ut?

– Jag ser ett helhetstänk både kring etableringen i sig och hur man jobbar med biologisk mångfald. Man har en genomtänkt bild av hur vi ska återställa området när vi ska avsluta gruvdriften efter kanske 20–40 år, säger Maria Sunér Fleming.

Gruvorna kommer att vara helautomatiserade och elektrifierade, tror hon.

– Klimatet är på ett sätt är den enkla frågan att hantera, där ser vi att vi har lösningar. Vattenhantering och biologisk mångfald är mer komplexa, de blir större utmaningar.

Fotnot: Svemin var en av tre nominerade till Svenska Greenwashpriset 2020. Priset vanns av Sveaskog.