Vi måste prata om ”svenska värderingar”. Eller rättare sagt: vi måste prata om varför så många politiker tycks vara besatta av att prata om svenska värderingar. Redan under Almedalsveckan förra året var just ”svenska värderingar” det kanske mest populära ämnet i partiledarnas tal. Ebba Busch Thor tyckte till exempel att flyktingar som kommer till Sverige ska kallas till värderingssamtal och Stefan Löfven slog fast att ”i Sverige hatar vi inte på nätet. I Sverige hetsar vi inte grupp mot grupp”.

I år har det mesta som hänt under Almedalsveckan skymts av debatten om Nordiska motståndsrörelsen, men det där med svenska värderingar ligger fortfarande och bubblar under ytan. Anna Kinberg Batra har fått en hel del beröm för att hon under sitt tal valde att markera mot NMR genom att säga ”Åk härifrån, Sverigehatare”. Det är givetvis bra att hon står upp mot nazister. Att hon använder ordet ”Sverigehatare” lär också göra att det svider extra mycket hos dem som sympatiserar med NMR. Samtidigt är det ett problematiskt uttryck, liksom att hon i meningen innan säger: ”Ni som tar till våld mot andra som står i vägen, ni hatar allt Sverige står för.” Som om Sverige vore en individ eller som om alla invånare i Sverige vore helt överens om vad som är okej och inte. Än mer problematiskt blir det när en läser Kinberg Batras debattartikel i Expressen med rubriken ”Sverige är inte någon kravlös gemenskap” som publicerades samma dag som talet. Där skriver hon, bland annat, att hon vill införa ”integrationsplikt, med krav på att följa svenska värderingar, delta i samhällsorientering och lära sig svenska”.

Där har vi dem igen alltså – de svenska värderingarna. Men vilka de är, mer specifikt, skriver hon inte. Inte heller hur hon har tänkt sig att vi ska kräva att någon följer de svenska värderingarna, när hon inte ens kan specificera vilka de är.

Att följa lagen är en sak, men en värdering är någonting annat, den kan snarare liknas vid en åsikt. Anna Kinberg Batra säger sig värna åsiktsfriheten men samtidigt vill hon säkerställa att alla i Sverige har ”svenska värderingar” – i mitt huvud är det något som inte går ihop där.

Att Anna Kinberg Batra pratar så mycket om svenskhet och svenska värderingar måste tolkas mot bakgrund av att Moderaterna har tappat väldigt många väljare, framför allt till Sverigedemokraterna. Att hylla det svenska blir ett desperat försök att vinna tillbaka dessa väljare. Men risken är stor att Moderaterna, och alla andra partier som också pratar om svenska värderingar, istället för att erbjuda tydliga alternativ till Sverigedemokraterna anammar hela deras världsbild.

Det är skrämmande att Nordiska motståndsrörelsen organiserar sig under Almedalsveckan och vi ska inte underskatta det hot som de faktiskt utgör mot många människor. Men på ett samhällsmässigt plan är Sverigedemokraterna och de andra partiernas glidningar åt det sverigedemokratiska hållet ett betydligt större hot. Trots allt är det ytterst få människor som på allvar sympatiserar med den rena nazism som NMR förespråkar, däremot tycks talen om svenska värderingarna vinna genklang hos många.

Visst kan vi fortsätta prata om svenska värderingar, men jag skulle i så fall gärna vilja se en fullständig lista över vilka de är samt vad som gör dem specifikt svenska. Räknas till exempel den bland många svenskar starkt omhuldade värderingen att det är okej att göra sexuella närmanden eller slå någon på käften när en har druckit alkohol?

Ska vi sedan kräva av nyanlända att de ska omfamna dessa värderingar borde ett sådant krav också rimligen ställas på alla som är födda i Sverige. Hur detta ska gå till rent praktiskt återstår att se, men kanske har Kinberg Batra ett bra svar?