Det har sina nackdelar att vara luttrad. Att ha varit med ett tag. Förmågan att se baksidor av stora löften har hunnit utvecklats.

Det har också sina nackdelar att vara hyggligt bra på matematik. Mer om det nedan. De där nackdelarna gör att jag inte sprudlar lika entusiastiskt av glädje när LKAB och SSAB med kraft, iver och entusiasm förklarar hur de ska investera bort fossila bränslen såväl genom ”koldioxidfri järnsvamp/järnmalmspellets” (LKAB) som ”fossilfri stålframställning” (SSAB). 

Missförstå inte. Vi behöver ny teknik, sådan som är minimalt belastad av fossila bränslen. Finns anledningar att glädjas när sådan dyker upp och sjösätts. Det är bara det att det finns en baksida som skaver. Det som händer bakom den strålkastare som med full ljusstyrka är riktad mot klimatfrågan. Mot ödesfrågan. Ser vi vad som händer i skuggorna bakom strålkastaren finns anledning att lik förbannat vara bekymrad. Vi kan nämligen konsumera sönder planeten även på ett klimat-
smart sätt.

Den teknik som finns anledning att glädjas över har ju inte bara det goda med sig att vi kan minska våra klimatrelaterade utsläpp. Den motiveras också med att vi ska kunna leva som vanligt, gasa på och fortsätta producera och konsumera i allt snabbare takt.

Tro inte att ett klimatsmart sätt att hålla igång de ekonomiska hjulen med automatik medför ett ekologiskt hållbart samhälle. Det som omtalas som klimatsmart innebär i praktiken ofta att fler gruvor ska öppnas, naturresurser skövlas, fler landskap brytas sönder, fler skogar reduceras till timmeråkrar och än mer betong – om än mindre klimatbelastande – rullas ut över vår värld.

Vi behöver ny teknik. Inte tu tal om den saken. Men. Vi behöver också en annan livsstil än den vi vant oss vid. Vi måste helt enkelt lära oss att producera och konsumera, inte bara smartare utan också mindre. Gamla goda gröna grundbultar som sänkt arbetstid, mer social närvaro och mycket mer deltagande kultur är sådant som behöver växa. Trots att det är sådant som snarare drar ner tillväxten. De materiella flödena behöver minska.

Matematiken då? Jo, det räcker egentligen med kunskap om addition för att begripa hur det förhåller sig. Den som kan lägga ihop begriper att skogen inte räcker till allt som politiker av klimatskäl surrar om – inte om vi ska bevara biologisk mångfald. Den som kan lägga ihop begriper att all den nya vindkraft som SSAB och LKAB nu säger sig behöva inte kan byggas utan storskalig påverkan på natur och lokala protester när demokrati och delaktighet körs över. Det handlar om enorma storskaliga projekt.

SSAB:s och LKAB:s stolta planer kommer om några år att medföra förslag på att bygga ut en av våra sista stora älvar. Var så säker. Och då är vi tillbaka i älvstriden som vi luttrade varit med om. Miljödebatten pågår i kretslopp. Det enda kretslopp de flesta politiker tycks förstå sig på. Det vore fint med någon ledande politiker som sa att vi måste tagga ner. Hur vore det om vi skulle ta och släppa idén om den eviga tillväxten?