– Här arbetar vi för kvinnors rättigheter och accepterar inte våld inom familjen. Det är något vi betraktar som ett gemensamt problem, inte bara som en fråga inom familjen, säger Lurdinha Lopes, som är en av ledarna för den brasilianska husockupantrörelsen, MNLM.

I det ockuperade tiovåningshuset i Rio, som heter Manoel Congo och har varit ockuperat sedan 2007, är dessutom alkohol och droger förbjudna i de gemensamma lokalerna, och de 27 barn som bor i huset uppmanas att inte hoppa av skolan.

Sammanlagt bor här 120 personer, varav en majoritet är kvinnor.

– En del av kvinnorna har flytt från relationer där de blev misshandlade av sina män, berättar Lurdinha Lopes.

Husockupanternas rörelse är inte lika känd i Rio de Janeiro som den är i en annan av landets jättestäder, São Paulo.

Men även här tar aktivister över övergivna byggnader, med hänvisning till landets konstitution, som slår fast att alla fastigheter måste ha en social funktion.

– Det finns en tradition av husockupationer också i Rio de Janeiro, men den är inte lika synlig eftersom många ockupationer genomförs utanför stadens centrum, säger Lurdinha Lopes.

De flesta aktivisterna inom MNLM är kvinnor. Huset Manoel Congo, som har fått sitt namn efter ledaren för ett svart slavuppror som inträffade 1838, anses av aktivisterna vara en viktig symbol eftersom fattiga familjer genom huset har lyckats få en bostad mitt i stadens centrum.

Det ligger precis bredvid byggnaden där stadsfullmäktige huserar och nära torget Cinelândia, där de flesta av de stora politiska demonstrationerna i staden genomförs.

– Att ha lyckats inta en plats i huvudstadens absoluta centrum är fantastiskt, säger Elizete Napoleão, som ingår i MNLMs nationella ledning och är ordförande för organisationens sektion i Rio de Janeiro.

Husets 42 lägenheter har med tiden blivit renoverade och har i dag alla grundläggande bekvämligheter. Att de boende i dag bor säkert här beror på deras långvariga kamp, genom bland annat demonstrationer och flera rättsliga strider mot tidigare vräkningsbeslut. Till sist lyckades de boende få rätten att ta över huset, med hänvisning till dess sociala betydelse, och ockupanterna har även fått hjälp med den finansiering som krävdes för att rusta upp byggnaden.

Ockupationen inleddes vid en tid då de politiska förutsättningarna var gynnsamma. Dåvarande vänsterpresidenten Luiz Inacio Lula da Silva hade precis inlett sin andra ämbetsperiod, och var på väg att lansera ett program som syftade till att minska den stora bostadsbrist som fortfarande råder i landet.

MNLM är en av flera rörelser som menar att ett sätt att råda brist på bostadsbristen är att ta över tomma byggnader i städernas centrala delar.

– Det finns upp till tre hundra tomma byggnader i hamnområdet och i Rio de Janeiros centrala delar, säger Elizete Napoleão till IPS.

Lurdinha Lopes påpekar att stadens centrum erbjuder en helt annan tillgång till skolor, sjukhus, arbetsplatser och möjligheter till att livnära sig som gatuförsäljare. Vanligtvis är dock de fattiga i Rio de Janeiro hänvisade till bostäder i stadens utkanter, områden som till stor del kontrolleras av kriminella grupper.