Malin Nilsson, som egentligen heter något annat, föddes med vissa fysiska begränsningar och visade redan som liten tecken på psykisk ohälsa. I skolan hade hon assistans och på fritiden fick hon stöd av kommunen enligt LSS. Bland annat hjälpte en ledsagare henne att ta sig till aktiviteter.

– Det fungerade jättebra. Ledsagaren var hennes räddning eftersom hon samtidigt var mobbad i skolan, säger Linn Nilsson, Malins mamma, som också heter något annat.

Men för nio år sedan bedömde Salems kommun, där Malin bor, att hon egentligen inte hörde till LSS utan att stödet skulle ges enligt socialtjänstlagen istället.

– De sa att det inte skulle vara någon större skillnad, så jag sade okej, säger Linn Nilsson.

Men förändringarna blev stora. Ledsagaren togs bort. Linn Nilsson har flera gånger försökt få en ny, men Malin Nilsson nekas på grund av att hon inte längre får stöd under LSS, visar Malins journal som Syre fått ta del av.

Dessutom har bemötande varit sämre hos handläggarna. Socionomexamen är ett tecken på kvaliteten i verksamheten, enligt Socialstyrelsens öppna jämförelser. Men ingen av handläggarna i Salems kommun som ska ge stöd åt personer med psykisk ohälsa har det, vilket vi ska återkomma till.

Levnadsnivån behöver endast vara ”skälig” med socialtjänstlagen

En annan orsak till det försämrade stödet kan handla om lagstiftningen. För målet med socialtjänstlagen, SoL, är att kommunen ska hjälpa personen till en ”skälig” levnadsnivå. Motsvarande formulering för LSS är ”goda” levnadsvillkor.

– Ja, målsättningen är högre i LSS. Och i praktiken ofta dyrare, säger Urban Markström, professor i socialt arbete vid Umeå universitet.

Till exempel har ofta LSS-boenden högre bemanning än SoL-boenden. Och det är svårare att ”komma undan” för kommunerna vid LSS än vid bedömningar och insatser enligt SoL, eftersom LSS är en rättighetslagstiftning med tio olika specificerade insatser som kan ges till  personen om behovet finns. SoL är öppnare formulerat.

–  I princip borde det kunna innebära en större kreativitet att identifiera nya typer av insatser. I praktiken finns det en risk att kommunen fattar beslut efter de verksamheter som finns tillgängliga sedan tidigare i kommunen – det vill säga utbudet styr besluten – inte i första hand individens unika behov, säger Urban Markström.

Under 1990-talet försökte bland annat den ideella organisationen Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH, få till att alla personer med psykisk ohälsa skulle beviljas stöd enligt LSS. Men Kommunförbundet, som i dag heter Sveriges kommuner och regioner, SKR, ansåg att det skulle bli för dyrt för kommunerna, och satte sig emot. Regeringen gick på deras linje när de ändrade i lagstiftningen.

Och stödet som ges till personer med långvarig psykisk ohälsa är ofta generellt för dåligt. Kommunerna har ofta bristande kunskaper om psykisk ohälsa och knappa resurser, visar boken De omöjliga.

Kommunen skyller ifrån sig på psykiatrin

Personer som får hjälp enligt socialtjänstlagen ska alltså ha en “skälig levnadsnivå” står det i lagen. Men det har inte Malin, anser hennes mamma Linn Nilsson, som har fått agera sambandscentral för dottern under de senaste nio åren. Som vuxen har kommunen inte gett Malin tillräckligt med stöd för att hitta ett jobb eller sysselsättning. Under de senaste åren har hon inte haft något att göra om dagarna.

– Jag hade en handläggare ett tag som gjorde att vi kom framåt. Hon fattade hur jag fungerade, men hon slutade, säger Malin Nilsson.

Ibland har Malin mått så dåligt av sin sysslolöshet att Linn oroat sig för att hon skulle begå självmord.  När Linn därför ringde kommunen år 2017 för att återigen be om bättre stöd till sysselsättning fick hon veta att de skulle vända sig till psykiatrin  om hon var orolig för Malins liv, står det i Malins journal.

–  De gör ju så här hela tiden, bara skickar vidare och vidare. De borstar bara av sig ansvaret och lägger det på psykiatrin. Det är tragiskt, säger Linn Nilsson.

Kommunen missade räkningar – Malin hamnade hos Kronofogden

Dessutom gjorde kommunen så att Malin Nilsson hamnade hos Kronofogden. Malin bodde i en av kommunens lägenheter med ett så kallat socialt kontrakt. Socialtjänsten hade lovat att en hyresskuld skulle dras tillbaka, och för en annan skuld skulle en avbetalningsplan sättas upp. Men trots överenskommelsen lämnade socialtjänsten över skulderna till Kronofogdemyndigheten.

– Det var droppen, säger Linn Nilsson.

Hon anmälde kommunen till Justitieombudsmannen, JO, som gav socialnämnden kritik:

”Detta riskerade att innebära mycket negativa konsekvenser (…) och socialnämnden förtjänar kritik för den bristande hanteringen”, skriver JO i sitt beslut.

Efter det blev det “fart på kommunen” säger Linn Nilsson, och Malin fick en ny lägenhet av kommunen. Men kontraktet gäller bara i sex månader, och efter det förväntas hon skaffa en egen lägenhet på den öppna bostadsmarknaden.

– Men hur lätt är det när du är arbetslös och samtidigt har skulder från Kronofogden? säger Linn Nilsson.

Socialstyrelsen: Handläggarna saknar socionomexamen och i kommunen fattas rutiner

JO konstaterar i sitt beslut att socialnämnden gett vidare Malins ärende till Kronofogden av misstag och att de nu har vidtagit åtgärder för att inte samma fel ska hända igen. Socialtjänsten har sett till att enheten för ekonomiskt bistånd har kopplats in och Malin Nilsson har beviljats en god man och mer boendestöd, en person som hjälper henne att strukturera upp vardagen.

Men kommunen saknar fortfarande rutiner för att samordna insatserna från ekonomiskt bistånd och socialpsykiatrin, enligt Socialstyrelsens öppna jämförelser för 2020 – något som är viktigt för bland annat stabiliteten och för att minska risken för godtycke.

Dessutom saknar de aktuella rutiner för att informera personer med psykisk ohälsa om att de kan få sina insatser från socialtjänsten och psykiatrin samordnade om de har behov av det, enligt lagen om samordnad individuell plan, SIP. Att det är viktigt att samordna insatserna fastställs även i två paragrafer i socialtjänstlagen.

Ett annat tecken på kvalitet i verksamheten är om handläggarna har socionomexamen, enligt Socialstyrelsens öppna jämförelser. Men ingen av handläggarna i Salems kommun som ska ge stöd åt personer med psykisk ohälsa har det. I övriga landet ligger andelen handläggare med socionomexamen och som jobbar med stöd till personer med psykisk ohälsa på 75 procent. I resten av Stockholm län, där Salems kommun ligger, är snittet hela 85 procent. Men i Salem är andelen alltså noll. Dessutom saknas aktuell plan för att förbättra handläggarnas kompetens inom socialpsykiatrin.

Kommunen anser att handläggningen är bra

Men kommunen håller inte med om det som framkommit i Socialstyrelsens öppna jämförelser.

– Det finns ett gott samarbete mellan Myndighetsenheten (socialpsykiatri) och Vuxenenheten (ekonomiskt bistånd). Enheterna sitter i samma hus och har gemensamma möten där vi pratar om gemensamma ärenden. Vi har riktlinjer och lagstiftning som är tydlig att orosanmälningar görs till varandra, skriver Fuad Ganibegovic, verksamhetschef på Myndighetsenheten i Salens kommun, på mejl, och tillägger att de upprättar en individuell plan när de bedömer att behovet finns.

På frågan varför ingen av handläggarna har socionomexamen och att kommun saknar aktuell plan för att förbättra kompetensen svarar han att kommunen är liten och det är bara två personer som jobbar med målgruppen.

– Personerna som arbetar med detta har båda likvärdig högskoleutbildning samt flera års arbetserfarenhet. (…) De gör ett mycket bra jobb och har kvalifikationer att utföra arbetet, säger han och tillägger att det erbjuds medarbetarsamtal, utbildningar och extern handledning för personalens utveckling, men att de ska ”titta på detta också för att se om det är något som kan bli ännu bättre”.

Ansvarig politiker kände inte till JO:s kritik

Även socialnämndens ordförande Elisabeth Bovin-Exner (M) anser att handläggarnas arbete är bra:

–  Som ansvarig politiker vill jag framhålla att vi har en erfaren och duktig personal som arbetar med dessa frågor. Vi träffar dem regelbundet i socialnämnden där de berättar om sina verksamheter. Jag (…) har fullt  förtroende för personalen som är satt att utföra verksamheten, skriver hon i ett mejl.

Men JO:s kritik om kommunens hantering av Malin Nilsson känner hon inte till, trots att det var riktat till just socialnämnden som hon ansvarar för och trots att beslutet kom redan i september.

– Dessa ärenden brukar tas upp i SN (socialnämnden reds. anm.) men det har varit glest nu. Kommer att begära att det tas upp den 8/12  då vi har nämnd, svarar hon.

Men Linn Nilsson, Malins mamma, håller inte med om att handläggarna är bra.

– När vi tar upp synpunkter om förbättringar rinner det av dem som vattnet på en gås, säger hon.