I Sverige tar vi i hand. I Sverige pratar vi svenska. I Sverige badar vi ihop men bastar separatistiskt. I Sverige går vi i skolan i (minst) 13 år. I Sverige pluggar vi estetiska ämnen under de 13 åren. I Sverige ställer vi upp för fosterlandet och gör lumpen om vi blir kallade. I Sverige är vi bara gifta med en person (åt gången). I Sverige har vi 60 centimeter avställningsyta bredvid spisen. I Sverige jobbar vi och gör rätt för oss även när inget jobb behöver utföras. I Sverige är vi lediga när det är kristna högtider. I Sverige röker vi inte när vi tar en öl. I Sverige dricker vi alkohol men röker inte cannabis.

Påbuden från politikerna av alla kulörer haglar. Ibland som bara patriarkala uppmaningar. Ibland som lagar och förordningar. Ibland innehåller de aktiviteter som vi gillar och ibland sådant som vi inte gillar. Oftast framförs de med en god vilja från politikerna. De politiker som vill tvinga alla att läsa estetiska ämnen drivs sannolikt av en övertygelse om att det är bra för de unga eller att det är bra för samhället att estetiska ämnen får samma ”status” som de teoretiska ämnen som redan är obligatoriska. Ett obligatorium signalerar i dessa politikers ögon att det är viktigt, så viktigt att vi alla måste ägna oss åt det.

Själv slipper jag gärna den där röken på uteserveringen. Jag förstår också fullt ut att det är ett än större behov för allergiker att slippa den. Men om rökförbudet på uteserveringar verkligen bara handlade om att ge allergiker möjlighet att gå på alla uteserveringar så hade lagstiftningen istället krävt att alla uteserveringar ska ha delar som inte exponeras för rök. Det skulle gå att ha synpunkter på en sådan lagstiftning också men den skulle i alla fall inte handla om moralisk uppfostran av vuxna människor.

Att tvinga en frihetstörstande 17-åring att sitta i skolbänken är hemskt nog. Att dessutom detaljstyra vad 17-åringen ska undervisas i är än värre. Istället för skolplikt och obligatoriska ämnen som läggs på hög behöver vi en skola som kan motivera och attrahera unga att gå i den. Varje obligatoriskt ämne minskar skolornas möjlighet till det och ökar förtrycket av de unga. Istället för nya obligatoriska ämnen bör vi därför avskaffa dem som finns.

Vi lever i en tid där pekpinnar, moraliserande och auktoritära lösningar har blivit allt mer populärt. Och det är lätt att acceptera och till och med gilla åtgärder som tvingar folk i en riktning som en själv har eller tycker är sympatiska.
I min sociala bubbla, där en kulturell medelklass är lite för dominerande, har det till exempel jublats över att estetiska ämnen nu blir obligatoriska på gymnasiet. De estetiska ämnen värderas nämligen högt i den gruppen och då blir det självklart att det är bra för alla andra.

Men ett tvång, framför allt när det handlar om att tvinga folk att aktivt delta i saker, bör inte bedömas utifrån om verksamheten i sig är bra eller dålig, om vi själv gillar eller ogillar innehållet, utan utifrån det övergrepp som ett tvång alltid innebär. Och varken individerna eller de estetiska ämnena är förtjänta av den typen av övergrepp.

Ett samhälle med raka led är ett otryggt och ett närmast själsligt dött samhälle. Det blir uppenbart för de flesta om vi tittar på länder där det auktoritära gått extremt mycket längre än hos oss. Nordkorea i dag, en massa diktaturer genom historien. Ju rakare led i såväl symboliska parader som i formandet av människor i stort, desto vidrigare samhälle. Det vi istället behöver är politiker som underlättar för folk att leva livet som de vill. Som i varje beslut tittar på hur vi kan frigöra såväl individen som kulturen. Som skyddar den avvikandes rätt att avvika. Politiker som inte vill tvinga på andra det som de själva tycker är gott utan accepterar att vi är olika och mår bäst om vi får vara det.