Han förlorade den här matchen, men 28-årige Kevin Kühnert kan mycket väl vara framtidens vinnare.

Kühnert, ordförande för tyska Socialdemokraternas ungdomsförbund Jusos, tillhör en generation politiker som tröttnat på kortsiktig kohandel och kompromisstyre. Han vill gjuta nytt liv i den politiska debatten – en ambition som fått honom att ge sig ut i landet för att kampanja mot den Merkelledda koalition som ändå fick grönt ljus, efter en socialdemokratisk medlemsomröstning.

Den här gången var ansträngningarna förgäves. Samtidigt är de en föraning om vad som väntar tysk politik då Angela Merkels generation lämnar över stafettpinnen.

– Vår generation vågar tänka på utopier och visioner igen. Det skulle jag säga är en väldigt tydlig skiljelinje, säger Kühnert då TT träffar honom på ett kampanjmöte i en förort till Hamburg.

Ett återkommande argument från dem som velat se konvenansäktenskapet mellan tyska kristdemokrater och socialdemokrater överleva är frågan om ansvar. Att ta ansvar innebär att ibland sätta landets väl före partiets, har det hetat. På den punkten har Kühnert inget att invända. Men ibland måste man också tänka långsiktigt, tror han.

– Många av dem som sitter vid makten nu har gestaltat en politik som bara ser till de kommande åren. Men socialdemokratin har alltid utmärkt sig genom att ha en idé om vart samhället ska ta vägen.

Även på andra sidan den politiska mitten växer kraven på mer ideologi i politiken. Kristdemokraternas ungdomsförbund Junge Union (JU) har länge velat se ett mer konservativt moderparti, något som nu fått gehör. På den ministerlista Merkel presenterade vid en kongress i Berlin nyligen finns namn som Jens Spahn och Julia Klöckner, båda tydligt till höger om sin mittenorienterade partiledare.

– Vi hungrar efter bra politik, vi vågar stå upp för våra värderingar. Det skiljer babyboom-generationen, som Angela Merkel och Martin Schulz tillhör, från oss, säger Antonia Niecke, som är ordförande för JU i Hamburg.
Hunger, inte maktbegär

TT träffar Niecke i en pampig kontorsbyggnad vid sjön Alster i centrala Hamburg, där hon arbetar på en stiftelse som ger stöd åt unga konstnärer. Att vara hungrig är inte detsamma som att ha ett maktbegär, försäkrar 26-åringen. I stället handlar det om att identifiera framtidens stora frågor och gestalta dem politiskt, något hon tycker att dagens makthavare ofta misslyckas med.

Ett exempel är digitaliseringen.

– Jag var nyligen fyra dagar i Sverige, och betalade inte kontant en enda gång, bara med kort. Till och med när jag köpte glass. Allt är digitaliserat. Här får man vara glad om det går att betala med kort när man går på restaurang, säger hon.

Anna Sauerbrey, chef för debattredaktionen på Berlintidningen Der Tagesspiegel, beskriver utvecklingen som en önskan efter polarisering, på båda sidor.

– Den unga generationen driver på för mer visionär politik med djupgående förändringar, säger hon.

Frågan är dock om det är en smart taktik. Undersökningar visar nämligen att tyskar generellt är konsensusinriktade och egentligen inte har så mycket emot mittenpolitik, även om framgångarna för Alternativ för Tyskland ger en vink om att andra tider kan komma.

De traditionella storpartierna behöver nu på ett eller annat sätt hantera sina inre kritikerkörer – och samtidigt upprätthålla en fungerande relation sinsemellan.

– Som jag ser det är det sista chansen för den politiska mitten att integrera de här polariseringstendenserna, säger Sauerbrey, som också skriver en månatlig kolumn om tysk politik i New York Times.

Kokar man ner de stora visionerna till lagförslag så hamnar man ändå i småsaker, påpekar hon.

Så vad är det egentligen Kühnert och hans generationskamrater vill?
Lyfta blicken, enligt Jusos-ordföranden själv.

– Hur ska vårt liv tillsammans se ut om 30 år? Hur ska freden säkras, hur ska arbetslivet förändras? Det kräver min generation svar på, säger han med eftertryck.