Allt fler ställer sig positiva till basinkomst som idé. Runt 130 olika bidrag i trygghetssystemen och ett oräkneligt antal skatteavdrag och andra bidrag till de besuttna har skapat ett lapptäcke som ingen greppar. Ett lapptäcke som kallas trygghetssystem men som snarare präglas av stora revor.

Även om fler blivit principiellt positiva till basinkomst återkommer ofta frågan: går det att finansiera? Svaret är tveklöst ja. Problemet med genomförandet är inte ekonomiskt utan den arbetsmoral som är högsta religion i samhället, den religion som säger att om du inte jobbar ska du inte heller äta. Eller den moderna tappningen: varför ska jag betala för den som ligger på soffan?

Här kommer trots det en skiss på hur ekonomin skulle kunna se ut i en basinkomstreform. Helt centralt för både statens och individens ekonomi vid en basinkomstreform är förstås nivån på basinkomsten. Men det är inte, tvärtemot vad många tror, säkert att det är lättare att få ihop en lägre basinkomst än en högre. Ju lägre basinkomst, desto större behov av att ha kvar de gamla systemen parallellt, med allt vad det innebär i kostnader, byråkrati, paternalism och ångestskapande prövningar.

Det finns ett antal svenska förslag på basinkomst, var och en med olika förtjänster och alla väldigt mycket bättre än dagens system. Men samtliga har antingen problemet att basinkomsten är så låg att de flesta andra bidrag behöver behållas (eller att den inte går att leva på). Eller så är den på en hyfsad nivå men har en så snabb avtrappning att marginaleffekten (marginalskatten i kombination med avtrappningen av bidragen) blir många gånger högre än för dem som tjänar mer. Det är inte rimligt att de som har minst ska bli av med 75–90 kronor av den extra hundring som de eventuellt lyckas tjäna, medan medelklassen bara blir av med cirka 30 kr på sista hundringen.

Internationellt drivs ofta att en basinkomst bör vara 60 procent av medianinkomsten i landet. Det är också den gräns där EU och i andra internationella organ anser att det finns risk för fattigdom för dem som ligger under. 60 procent innebär i Sverige cirka 13 000 kr i månaden. I detta exempel har jag därför lagt basinkomsten på den nivån och kombinerat den med ett grundavdrag på 15 000 kr i månaden och en platt skatt på 60 procent för alla. Detta gör att det är först när du tjänar 23 667 kr i månaden som du blir nettobetalare av inkomstskatt. Upp till det beloppet betalar du  ingen reell skatt utan får istället skatt (basinkomst) betald till dig.

En platt skatt ses ofta av vänstern som reaktionärt, men i kombination med ett högt grundavdrag ger det en betydligt större progressivitet än dagens skatteskala. Och medan högern kan glädjas åt en hög skattefri zon och platt skatt kan vänstern glädjas åt att i detta förslag får alla med låga inkomster betydligt mer kvar i plånboken. Medan de som tjänar mycket genom höga gröna skatter, kommer att få betala mer än i dag. Vill en ha än mer progressivitet kan en lägga till ett tak på inkomster eller ett brutet tak (värnskatt) eller återinföra förmögenhetskatten. Det är ideologiskt motiverat, men ger i detta sammanhang ganska lite till statskassan om inte också medelklassen inkluderas.

För att göra det enkelt har jag räknat på en basinkomst på 13 000 kronor för alla som är 20–65 år. Dagens pensionssystem är för invecklat för att ersätta rakt av, inga nya personer bör dock läggas in i systemet utan basinkomst bör successivt ersätta den delen av pensionen som staten är inblandad i. Men för att 350 000 pensionärer inte ska fortsätta ha  mindre än 60 procent av medianinkomsten höjer jag upp garantipension till 13 000 kronor och gör den skattefri.

Lika väl som en relativt hög basinkomst behövs för att ersätta stora delar av dagens trygghetssystem, behövs en större peng än dagens barnbidrag för att en ensamstående förälder ska kunna klara sig på ett rimligt sätt. Jag startar basinkomsten för barn på 3 000 kr i månaden och låter den sedan från 15 års ålder stiga med två tusenlappar per år, för att vid 20 års ålder vara uppe i de 13 000 kr som vuxna får.

Med detta kan vi slopa alla bidrag från arbetsförmedlingen, a-kassan (de cirka ⅔ som inte kommer från medlemsavgifter), studiestöd/-bidrag, bostadsbidrag, ekonomiskt bistånd/försörjningsstöd, jobbskatteavdraget, de flesta stöd från Försäkringskassan (förutom de som handlar om extra stöd på grund av funktionsnedsättning och då främst assistansersättning) och en hel del annat.

Genomförs detta i form av negativ inkomstskatt innebär det en inkomstskattesänkning på cirka 200 miljarder kronor per år (alla till höger kan jubla) och ökade trygghetsutbetalningar till dem som har minst på cirka 120 miljarder (alla till vänster kan jubla).

Med andra ord cirka 320 miljarder att finansiera. Extremt mycket pengar, men även här finns möjlighet att förenkla och rensa i djungeln av konstiga bidrag och avdrag. Om de blå och röda har fått sitt ovan så är det här de verkligt gröna reformerna kommer in genom att sänkningarna på inkomstskatt kompenseras med gröna skatter.

I sammanställningen här intill finns exempel på hur denna basinkomst inte bara kan finansieras utan till och med överfinansieras med 55 miljarder. Det är inte för att jag vill att staten ska lägga pengar på hög eller öka skattebördan. Det är för att ha marginal. Sammanställningen är grova siffror för att visa att det går att finansiera en rejäl basinkomst och ett högt grundavdrag, men inget exakt budgetförslag. Dessutom är det omöjligt att veta hur de dynamiska effekterna slår (därför bör basinkomst införas successivt, se ledaren i Syre 115). Skulle det i slutändan visa sig bli 55 miljarder över kan basinkomsten höjas med 5 500 kr per år  för alla, vuxna som barn. Eller i snitt 11 000 kr för alla som ligger under medianinkomsten. Det vore inte fel.

Men den marginalen ger också möjlighet för den som gillar till exempel krigsmakten att driva en linje där den behålls utan att basinkomsten därför blir underfinansierad.  Eller för oss som tycker att skola, vård och omsorg är viktigare än möjligheten att stärka upp de sektorerna.

Till skillnad mot många andra basinkomstförslag är avsikten här inte bara att rensa i bidragsträsket utan även i skatteavdragsträsket. Genom att ta bort så många som möjligt av de villkorade direkta och indirekta bidragen (avdragen) får vi inte bara ett mer frihetligt och solidariskt system utan också ett begripligt och därmed demokratiskt.

Du ska inte behöva vara jurist eller ha råd att anlita en skatteexpert för att fullt ut kunna ta del av system som ska vara för alla. Den förenklingen bör tilltala alla liberaler, liksom socialister bör tilltalas av en radikalare fördelningspolitik och gröna en grön skatteväxling värd namnet.

Ekonomiskt är det som sagt var inga problem att införa en basinkomst, det handlar bara om att vi ska krossa den förödande arbetspliktsmoralen.