Möjligheterna att effektivt styra om egenskaper hos människor, djur, växter och bakterier genom genmodifiering har blivit mycket större genom gensaxen Crispr-cas9 (nedan förkortat till Crispr). Det belönas i år med Nobelpriset i kemi.

I min förra artikel gick jag igenom vad som nu är möjligt och inte möjligt att göra med genmodifiering. I den här artikeln går jag igenom risker och hur vi kan tänka och agera när både risker och möjligheter är väldigt stora.

Bra för människor och miljö

Den generella inställningen hos både forskare och allmänhet tycks hittills vara att det är bra att genmodifiera för att rädda människors liv eller stoppa plågsamma sjukdomar, men inte för att göra bra liv ännu bättre. Riskerna ska inte heller vara större än fördelarna.

Många människor är även oroliga för genmodifiering av grödor, oavsett om det är Crispr eller äldre metoder. Det var dock mer logiskt förr när det inte fanns så många vetenskapliga studier om GMO än. Men forskningsläget nu visar mycket tydligt att mat med genetiskt modifierade organismer (GMO) varken är bättre eller sämre än annan mat i sig. Om en gröda är lämplig eller olämplig avgörs inte av hur dess gener kom på plats.

Däremot visar forskningen att genvägen GMO i praktiken oftast blivit bättre för både människor och miljö. Det beror dels på att det går att göra fler och mer träffsäkra förbättringar med GMO, och dels på att GMO-fria grödor med sämre egenskaper kan behållas till följd av tradition, tillfällig ekonomi eller för att konsumenter önskar det.

Utifrån det menar många att det vore logiskt med samma villkor och tester för nya grödor oavsett om det är GMO eller inte. Istället gör dagens hårda regler och patent att nästan bara ett fåtal storföretag har råd. Glappet blir ännu större med Crispr, då det i sig bara kostar några tusen kronor att själv börja gensaxa utan större förkunskaper.

Rätt använt kan Crispr alltså hjälpa oss att anpassa egenskaperna hos grödor så att mänskligheten får mer och nyttigare mat till lägre priser och lägre miljöpåverkan. Men när människor själva gensaxas kan det bli mer kontroversiellt.

De som sätter normerna

Hittills samarbetar forskare bra globalt om Crispr-etiken, men kommer det förbli så? Redan har forskare i Kina gensaxat så att barn föddes resistenta mot hiv (vilket väldigt få är annars). Detta fördömdes i stor enighet eftersom konsekvenserna inte är genomtänkta och mycket väl kan medföra andra oväntade förändringar.

Men det påminner också om att det inte räcker att 99 procent agerar försiktigt, så länge som enskilda forskare eller länder går längre genom att rucka eller släppa på etiska spärrar och försiktighet.

Tänk om ett visst land skulle försöka göra sin nästa generation till fysiska och psykiska ”supermänniskor” eller tillåta att de som vill och har råd gör det. Gensaxa fram högre intelligens, önskat beteende, utseende, och så vidare. Övriga världen kanske gör en del symboliska markeringar som att hindra dem från att delta i OS, men lär känna sig pressad att röra sig i samma riktning för att inte hamna på efterkälken.

Med andra ord lär inte nya normer sättas av dem som gör minst, utan av dem som gör mest. Se bara på historien. Ett nutida exempel är att få saknade smartphone innan det fanns. Men när det väl fanns tog det bara några år innan det kändes svårt att leva utan för de flesta. På liknande sätt kan det gå med olika tillämpningar av Crispr. Men alla har inte råd, alla vill inte, och det kan bli enorma skillnader mellan generationer då det är mycket lättare att ändra embryon än vuxna människor.

Grader i himmel och helvete

Forskningen har konstaterat att ojämlikhet medför en rad andra problem, så det räcker inte att människor i snitt får det bättre, vi behöver också mer och inte mindre jämlikhet. Crispr kan emellertid medföra stor ojämlikhet på flera sätt:

• Nästa generation kan få mycket ”bättre” gener än vi som redan är födda.

• De länder som struntar i etiska begränsningar kan få stora försprång.

• Med Crispr kan rika individer ge sina barn ”bättre” gener än fattiga.

• Tänk detta kombinerat med den snabba utvecklingen av artificiell intelligens.

Så hur stora kommer skillnaderna bli mellan olika människor i framtiden? Kommer skillnaderna till slut bli så stora att man talar om olika människoraser? Kommer ”svaga” gener föraktas om det visar på antingen fattigdom eller ett val, mer än något som bara är?

Nobelpristagare Jennifer Doudna berättar i boken att hon själv haft mardrömmar om Crispr och Hitler. Kan användningen av Crispr bli mer himmlersk än himmelsk? Eller kommer ”förbättrade” människor delvis använda sin ökade kapacitet till att bättre hjälpa de som har det svårt? Vi lär oss ständigt mer om hur altruism bäst sprids, men i vilken utsträckning kommer den kunskapen tillämpas?

Putin har sagt att möjliga konsekvenser av Crispr kan vara mer skrämmande än kärnvapen. USA:s underrättelseväsende Worldwide threat assessment (WTA) har gjort följande bedömning (innan Trump): Redigering av arvsmassa är bland de farligaste massförstörelsevapen som hotar USA. De andra är syriska och irakiska kemiska vapen, ryska kryssningsmissiler, samt kärnvapen från Iran, Kina och Nordkorea.

USA: s WTA utvecklar inte offentligt varför de ser Crispr som ett så stort hot, men det kan vara rädslan för sjukdomar som är designade att sprida sig målinriktat. Det vore ju inte heller första gången som mänskligheten misslyckas med att använda en i sig fantastisk teknik på ett totalt sett klokt sätt. Men det finns grader i både helvetet och himlen.

Kunskaper försvinner inte

Risker med Crispr kan sorteras i två kategorier. Det ena är att det inte går som planerat. Det andra är att det går som planerat, men att andra problem då uppstår. Planerna lär heller inte få mandat från någon global folkomröstning. Samtidigt kan vinsterna snabbt bli väldigt stora för både människor, djur och natur om det går någorlunda som planerat.

Visst vore det bra att hinna tänka igenom och testa tekniken i alla aspekter. Å andra sidan har vi genom att inte göra det med andra tekniker försatt oss i en situation där läget för hela planetens livsvillkor är akut. En miljon arter hotas av utrotning och klockan klämtar för klimatet. Så alternativet riskfritt finns inte. Istället är frågan vilka av riskerna och möjligheterna som väger tyngst. Dels övergripande och dels från fall till fall.

Ju värre de globala miljökriserna blir, desto större lär öppenheten bli för drastiska metoder. Många lär då hellre välja fler och kraftfullare genredigerade växter, än till exempel speglar i rymden för klimatet.
Kunskapen om Crispr och GMO kommer inte försvinna, så det som lär hända är som sagt att de som går längst lär sätta dagordningen och påverka hur långt många andra går. När ”förbättrade” människor blir verklighet, hur många kommer då kräva att människor ”försämras” igen?

———————

Fördjupningstips: Podden P3 Dystopias avsnitt Crispr och makten över vår evolution, som i sin tur har en bred källförteckning.