DEBATT De skriker för sina liv i gaskammaren, skakar av rädsla i transporten till slakteriet och gråter högljutt när de separeras från sina barn. Aktivister från kampanjen Total insyn har under de senaste åren filmat mängder av djurfabriker runt om i Sverige. Vi tror att om djurindustrin får glasväggar så blir alla veganer och uppmanar därför riksdagen att lagstifta om kameraövervakade djurfabriker.
Det vi själva sett, det vittnar vi om. Svensk djurindustri bryter systematiskt, om och om igen, synnerligen grovt mot djurskyddslagens portalparagraf: “Denna lag syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd och respekt för djur”. Våra filmer visar att djurfabrikerna är olagliga, trots att LRF påstår att djuren behandlas bra.
LRF hävdar att djurskyddet på våra svenska gårdar är bättre jämfört med djurskyddet i andra länder i Europa och världen. Det är LRF:s viktigaste argument för att rättfärdiga vår rätt att äta kött. Men precis likadant låter det i alla andra länder också. Köttnationalism är global till sin natur. Och påståendet att vi är det mest utvecklade djuret, vilket ger oss rätt att utnyttja andra djur, är också fruktansvärt. Det borde snarare ge oss ett unikt ansvar att ta hand om djur.
Inte bara våra filmer visar verkligheten om vad händer bakom stängda dörrar i den svenska djurindustrin. Sanningen finns överallt på internet. Googla upp Uppdrag gransknings avsnitt Arlagården på SVT Play och Djurrättsalliansens mångåriga granskning ”Ett liv som gris”. De svenska djuren ser inte ut att ha det så bra, eller vad säger du?
Flera av Arlagårdarna har fått anmärkningar. ”På bilderna ser man hur många av mjölkkorna tvingas vada runt och ligga i ett tjockt lager av urin och avföring”, skriver SVT. Tortyr, säger vi. ”Grisindustrin innebär djurplågeri, lidande och död”, skriver Djurrättsalliansen och vi håller med. Nej, djurplågeriet är inget undantag som sker bara på en gård. Det händer hela tiden på många ställen. Det vet vi som gör ytterst utförliga och noggranna dokumentationer ute på gårdar runt om i Sverige.
Låt oss anta att svenska djurfabriker håller sig till lagen trots det uppenbara djurplågeriet. Bara för att något är lagligt betyder det inte att det är moraliskt rätt. Det finns inga humana sätt att döda någon som vill leva. Vi har inte rätt att sätta oss över någon annan individ. Civiliserade samhällen plågar och dödar inte oskyldiga individer.
LRF utmålar oss som ett hot mot demokratin. Ingenting kan vara mera fel. Vi och hela djurrättsrörelsen är en kärleksfull ickevåldsrörelse som tydligt tar avstånd från alla former av hot och trakasserier, även om ytterst sällsynta undantag tyvärr finns. LRF blir arga när vi olovligen filmar djurfabriker. Men vi kommer aldrig sluta filma förrän hela Sverige vet hur djuren har det. Civil olydnad är nämligen en enormt viktig grundbult i vår demokrati. Utan det hade vi varken haft rösträtt, fackföreningar eller jämlika lagar också för svarta i USA.
Vem är det egentligen som hotar demokratin? Vi som genom våra filmer gör allt vi kan för att på ett fredligt sätt stoppa våld, förtryck, djurplågeri och slakt. Eller är det den industri som grönmålar djurfabriker och vilseleder allmänheten i påkostade reklamkampanjer som exempelvis Bregottfabriken.
Vi vill också understryka att vi inte är emot bönder som är våra vänner. Vi är emot den industri som skadar och dödar över 100 miljoner landlevande djur årligen bara i Sverige. Vi kräver total insyn med kameraövervakade djurfabriker, nu!
