Förra året producerades 46 000 nya bostäder i Sverige. Men enligt Boverket behöver det byggas nästan dubbelt så många för att lösa den mest akuta bostadsbristen. För att nå dit krävs alternativa metoder. Kan minilägenheter, containrar och låginkomstboenden hjälpa till att nå målet?

Förra sommaren meddelade Boverket att det behöver byggas 600 000 bostäder i Sverige 2017–2025. En stor del av bostäderna, 322 000 stycken närmare bestämt, behövs redan till år 2020, vilket innebär en genomsnittlig årlig produktionstakt på 80 500 bostäder. Visserligen har bostadsbyggandet ökat – 2016 producerades exempelvis 46 000 bostäder jämfört med 39 000 under år 2015, men byggtakten är inte i närheten av att hålla jämna steg med befolkningsökningen.

Många orsaker bakom bostadsbristen

Befolkningsökningen är dock inte den enda anledningen till bostadsbristen. Enligt Stellan Lundström, professor emeritus i fastighetsekonomi vid KTH, är en nyckelfaktor det politiska paradigmskifte som skedde under 1990-talet.

– Från 1950- till 1980-talet var bostadsbyggandet prioriterat av staten. De gav ränteavdrag och investeringsbidrag och det var den offentliga sektorn som bar risken. År 1991 skedde en stor skattereform som innebar att det blev dyrare att bygga bostäder och i kombination med en minskad efterfrågan så störtdök bostadsbyggandet, säger han.

Först 2001 ökade bostadsbyggandet igen, bara för att avstanna under finanskrisen 2008. Sedan dess har det byggts drygt 20 000 bostäder i Sverige varje år fram tills de senaste åren. I dag ligger risken hos privata aktörer som har tagit över byggandet av bostäder, men eftersom det inte finns några subventioner är denna risk mycket högre än under till exempel 1980-talet.

Anna Granath Hansson är bostadsforskare vid institutionen för fastigheter och byggande på KTH. Hon menar att bostadsbristen även beror på att man inte har byggt utifrån de demografiska och ekonomiska förutsättningarna som finns i dagens samhälle.

– Dels handlar det om en låg rörlighet på marknaden. Dels har man inte heller anpassat byggandet till den nya samhällsbilden, till exempel att vi blir fler, att fler väljer att leva ensamma och att vi har en åldrande befolkning.

Hon menar att bristen på bostäder utgör ett hot mot svensk välfärd.

– Bostadssituationen i dag försvårar livet för väldigt många. Vi har ett stort och ökande antal hushåll som står helt utanför den reguljära bostadsmarknaden, som är hemlösa, inneboende eller bor i osanitära och undermåliga bostäder. Många unga har inte en chans att komma in på marknaden på grund av att de antingen saknar kapital eller har kort kötid, vilket gör att de måste bo kvar hemma. Människor tvingas tacka nej till jobb och utbildning i tillväxtregionerna för att det inte finns bostäder, vilket i hög grad påverkar den ekonomiska utvecklingen, säger hon.

Hus på tio kvadrat

Så när den bostadshungrande befolkningen varken kan räkna med privata aktörer eller staten gäller det att tänka kreativt. Det gjorde studentbostadsbolaget AF Bostäder i Lund som 2014 fick tillåtelse att uppföra 22 stycken minibostäder, även kallat Bokompakt, på tio kvadratmeter respektive. Planen var först att uppföra 250 lägenheter, men efter många turer i mark- och miljödomstolen mot Boverket angående byggreglerna hamnade till slut siffran på 22 stycken.

– Vi är medvetna om att våra kunder har en begränsad ekonomi så vår tanke var att bygga mindre lägenheter och på så sätt pressa både bygg- och boendekostnaderna. Den eftergift man gör genom att bo på en liten yta kompenseras av en lägre hyra, säger Henrik Krantz, VD för AF Bostäder.

De insåg dock redan från start att de inte kunde pressa några större kostnader med bara 22 lägenheter och fokuserade därför på studenternas upplevelse av boendet. De slog sig ihop med Lunds universitet och bestämde att projektet skulle kopplas till en studie om hur väl människor trivs med att bo på en liten yta.

Efterhand blev det också intressant med det miljömässiga intrycket, till exempel hur mycket man kunde pressa energikostnaderna och hur hållbart man kunde bygga. Enligt en vetenskaplig studie som publicerades av Lunds universitet 2016 framkommer att studenterna trivs mycket bra med att bo kompakt, att bostäderna är populära och att de uppfattas som innovativa och hållbara. Den låga hyran visade sig inte vara lika viktig som satsningen på hållbarhet och att projektet tar sig an bostadsproblematiken på ett nytt sätt.

Men trots Bokompakts popularitet tror Henrik Krantz inte att det kommer att bli aktuellt med några nya minibostäder.

– Vi tror inte att vi kommer att få dispans om vi fortsätter att bygga fler lägenheter av denna typen. Det är otroligt tungt att slåss mot myndigheter och vi känner att det inte finns någon politisk vilja.

Istället har AF Bostäder gått över till att bygga modulbostäder där själva byggandet sker i en fabrik i Norrland. Delarna transporteras sedan ner till Skåne och sätts ihop på plats. Nästa år förväntas 170 modullägenheter stå klara.

– Det är ett gemensamt projekt med kommunen som ska bygga en skola som vi sedan ska placera bostäderna på. Eftersom våra hyresgäster inte är intresserade av att bo på vischan får vi på detta sätt ett mer effektivt markutnyttjande.

Container blev studentbo

AF Bostäder är inte det enda bolag som har anammat idén om modulbostäder. Bostadsbolaget Xlnt living har dock tagit det hela ett steg längre och bygger sina moduler av begagnade fraktcontainrar. År 2015–2016 uppförde de 65 sådana studentbostäder i Sundbyberg utanför Stockholm. Containerbostäderna fick snabbt stor uppmärksamhet och det dröjde inte länge innan samtliga var uthyrda. Till skillnad mot exempelvis Bokompakt är containerlägenheterna uppförda med tillfälliga bygglov som gäller fem år i taget, vilket gjorde att de kunde uppföras på outnyttjad mark och tillfälliga tomter.

Konceptet modulbostäder är vanligt i mer tätbefolkade länder som till exempel Nederländerna och Tyskland och containerhus ser onekligen ut att kunna lösa bristen på mindre lägenheter, till exempel ungdoms- och studentlägenheter.

Irene Molina, bostadsforskare och professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet, är dock skeptisk till lösningen eftersom risken är att boendena får sämre standard och placeras på billig mark långt utanför stadskärnan för att förbli kostnadseffektiva.

– Det är okej som övergångsbostäder, men risken finns att de boende blir kvar eftersom det är det enda billiga boendet som finns och skapar ännu fler segregerade bostadsområden.

Xlnt living verkar dock ha flyt och på sin hemsida skriver de att det pågår förhandlingar med ett flertal kommuner, bland annat Barkaby och Kallhäll, om att bygga fler containerbostäder. En snabb googling på modulhus visar att även andra bolag följer samma trend.

Hyresrätter för fattiga

En annan orsak till bostadsbristen beror enligt experterna på att majoriteten av de nya bostäderna uppförs för förhållandevis välbeställda kunder.

Oftast handlar det om bostadsrätter, men även i de fall där det byggs hyresrätter är dessa oftast utom räckhåll för låginkomsttagare eftersom många hyresvärdar kräver en inkomst som är flera gånger högre än årshyran. Enligt Boverket har drygt en miljon svenskar inte råd att teckna ett hyreskontrakt.

En eventuell lösning på problemet är att bygga bostäder för låginkomsttagare med extra låg hyra, även kallat ”social housing”. Denna form av boende har länge varit tabu i Sverige och har främst förknippats med fattigdom och förnedring, men nu verkar något vara på väg att hända.

För att minska segregationen och diskrimineringen av låginkomsttagare planerar det kommunala bolaget Älvstranden att bygga 3 700 lägenheter i centrala Göteborg där åtminstone en fjärdedel ska ha en hyra på 1 000 kronor per kvadratmeter och år. Boendena ska stå klara 2021.

– Vi kallar projektet ”socialt blandat boende” och till skillnad från ”social housing”, som ofta är offentligt finansierat, nås en blandning av hyresnivåer och bostadsrätter i samma kvarter med hjälp av byggaktörernas egna kreativa affärsmodeller, säger Kristian Käll på Älvstranden.

Irene Molina är dock inte helt övertygad om det socialt blandade boendets möjligheter.

– Helst bör vi undvika social housing och istället bygga många fler allmännyttiga hyresätter. Men ska man välja mellan pest och kolera, alltså bygga särskilt för låginkomsttagare, så är europeisk social housing bättre än en container placerad på segregerade platser.

Tufft innan vändningen

Den enda rimliga lösningen på bostadskrisen är enligt Irene Molina en större politisk vilja, något som hon anser har saknats de senaste 25 åren.

– Vi behöver en starkare politisk vilja att lösa bostadskrisen och en större statlig inblandning. Lösningar som bara involverar den privata sektorn kommer inte att gå, då kommer vi att ha det så här i 20 år till.

Men även om politikerna skulle ge klartecken för en omfattande byggnadsboom i dag kommer det att ta flera år innan bostäderna är inflyttningsklara.

– Det kommer att ta lång tid och bli mycket värre på vägen. Nu ser vi dessutom en tydlig avmattning i nyproduktionen. Att bostadsbristen ska kunna byggas bort inom rimlig tid ter sig mer och mer orealistiskt, säger Anna Granath Hansson.