Socialdemokratin vilar på tre grundvärderingar (1) solidaritet – av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov, (2) rättvisa – idén om ett samhälle där alla behandlas som jämlikar, och (3) frihet – idén att vi bör organisera samhället så det maximerar allas positiva frihet. Dessutom är socialdemokratin en partisk rörelse som står på arbetarnas och fackens sida i konflikter. Kan basinkomst motiveras utifrån socialdemokratins grundvärderingar? Och hur skulle i sådana fall en socialdemokratisk basinkomst se ut?

Solidaritet

Tak över huvudet, rent vatten och mat har krävts av alla människor genom alla tider. En socialdemokrat kan i solidaritetens namn inte förneka människans dess mest basala behov. Människors grundbehov är konstanta. De kan och bör inte villkoras eller ”behovsprövas”. Detta motiverar ett lägsta golv i välfärdsstaten ingen ska kunna falla igenom, en minimi-inkomst.

Pengar för detta finns redan i dag, men de betalas bara ut mot förnedrande krav på motprestation och kräver dyr byråkrati och mycket mänskligt lidande. Utan ytterligare finansiering kunde vi effektivisera och göra dagens ersättningssystem betydligt mer humana och solidariska så ingen faller mellan stolarna och kraven på motprestation för att leva avskaffas.

Rättvisa

När arbetarrörelsen grundades formulerades idén om rättvisa slagkraftigt i slagordet ”inga rättigheter utan skyldigheter, inga skyldigheter utan rättigheter”. Slagordet användes för att attackera överklassens medfödda privilegier, de hade bara rättigheter medan arbetarna hade alla skyldigheter.

I dag har arbetarrörelsens slogan kapats av högern, den riktas allt oftare mot föräldrar, lärare, elever, vårdpersonal och arbetslösa. Det som var en slogan för rättvisa och frigörelse från överklassens förtryck, den missbrukas nu som en arbetspiska för att slå neråt mot folket.

Socialdemokrati borde återigen våga attackera överklassens privilegier, såsom privilegiet att göra stora vinster på tidigare generationers arbete, att tjäna på hus, fabriker, skolor, sjukhus, vägar och infrastruktur som andra byggt, privilegiet att göra vinster på storskalig automatisk robotproduktion, privilegiet att lägga beslag på naturens produktion av mat, syre och viktiga material, samt privilegiet att tjäna storkovan på ändliga naturresurser som förstör planeten såsom olja, gas, svårbrytbara metaller och farliga kemikalier.

Tack vare sina privilegier får den rikaste tiondelen enligt SCB, utöver en månadslön på i genomsnitt 43 000, en extra bonus i form av kapitalinkomster på 35 000 i månaden! Detta är pengar som ges utan krav på motprestation, utan att de rika behöver arbeta eller göra rätt för sig. Samtidigt lyckas arbetsmarknaden inte spotta fram mer än 1 900 kronor i månaden i arbetsinkomster till den fattigaste tiondelen som sliter hårt. Och som en extra spark på den som redan ligger ner har de 140 kronor i kapitalförluster varje månad.

Socialdemokratin borde i rättvisans namn verka för att avskaffa överklassens privilegier och fördela dess arbetsfria resurser jämlikt till alla. Ovanpå minimiinkomsten borde vi alltså lägga ett livsbidrag, en peng som betalas ut lika till alla och finansieras uteslutande med de resurser som i dag ges överklassen utan krav på motprestation.

Frihet

För att bygga ett samhälle som maximerar allas positiva frihet, det vill säga, ökar allas möjlighet att i praktiken välja sådant som är viktigt för människor och förverkliga sina drömmar och livsprojekt, krävs ekonomisk jämlikhet, och det av följande skäl: (I) Lagen om avtagande marginalnytta: en tusenlapp gör större nytta och skapar mer frihet för fattiga än för rika, eftersom fattiga får råd med viktiga varor och tjänster de inte kunde köpa annars. Rika har redan råd med allt de behöver, en extra tusenlapp gör dem inte friare. (II) Ekonomisk effektivitet: den fattige konsumerar för pengarna i den reella ekonomin, den rika lägger på hög eller köper aktier, och då gör pengarna minimal samhällsekonomisk nytta. (III) Psykologiska faktorer: människan mår bäst under jämlika förhållanden. Mer jämlikhet leder till lägre brottslighet, lägre stress och vi får ett tryggare samhällsklimat där alla är friare att förverkliga sina drömmar.

Att utjämna alla ekonomiska skillnader är dock kontraproduktivt. Blir den som arbetat av med 100 procent för att andra ska få del av det, då minskar incitamenten att göra något, och resultatet blir sämre för alla. Socialdemokratin strävar efter den nivå av ekonomisk jämlikhet som är optimal ur frihetssynpunkt och får hela samhället att blomstra. Den nivån ligger dock långt från dagens fördelning där den rikaste tiondelen äger 78 procent av alla tillgångar i Sverige samtidigt som klyftorna fortsätter öka.

För att bygga ett samhälle som maximerar allas positiva frihet bör vi införa en jämlikhetspeng som finansieras genom Robin Hood-skatter, såsom lyxkonsumtionsskatt, förmögenhetsskatt och progressiv inkomstskatt. Jämlikhetspengen är olika stor beroende på inkomsten. Den ska kompensera för den ojämlikhet som kvarstår efter minimi-inkomsten och livsbidraget och bör vara varken högre eller lägre än att den maximerar allas positiva frihet.

Hur hög blir basinkomsten?

Nivån på minimi-inkomsten beror på vad vi av solidariska skäl vill garantera alla som lever i vårt land, oavsett deras värderingar, åsikter eller livsprojekt.

Nivån på livsbidraget beror på de arbetsfria resurser som vi skulle kunna beskatta som i dag ges överklassen. Lämpliga skatter är robotproduktionsskatt, landvärdesskatt, arvs- och gåvoskatt och skatt på avkastning från naturresurser. Livsbidragets nivå är flexibel, det kan aldrig bli för högt. Tar tidigare generationers arbete, naturens resurser och produktion slut och robotproduktionen havererar, då blir det inget livsbidrag. Jämlikhetspengens nivå är också flexibel. Vilken nivå som är optimal för att samhället ska blomstra avgörs bäst av forskning, vilket kan kräva att vi testar olika nivåer.

Den som vill ha mer pengar än vad som går att motivera på grundval av basal mänsklig solidaritet, krav på ett rättvist samhälle med lika rättigheter och skyldigheter, och vad som krävs för att maximera samhällets positiva frihet, den måste givetvis lönearbeta.

På arbetarnas sida

Socialdemokraterna har genom historien stått på arbetarnas sida i konflikter och velat stärka fackförbunden och arbetarnas förhandlingspositioner gentemot kapitalet.

En basinkomst i kombination med en generös a-kassa, finansierad med arbetsgivaravgifter och medlemsavgifter administrerade av fackförbunden, kommer att bidra till höjda reservationslöner, den lägsta lön någon kan tänka sig att arbeta för.

När arbetstagarna är ekonomiskt tryggare och lättare kan säga nej till dåliga villkor stärks förhandlingspositionen gentemot arbetsgivarna. Detta är ett starkt skäl till att förespråka basinkomst som socialdemokrat. Därför är också Englands största fackförbund Unite positiva till basinkomst.

Utveckla den svenska modellen

En socialdemokratisk basinkomst ska inte ersätta, utan komplettera existerande trygghetssystem.

Basinkomst-förespråkare till höger vill ersätta alla andra trygghetssystem med basinkomst. Det går dock emot idén om en behovsanpassad välfärdsstat och kan leda till att många får det sämre än i dag. En socialdemokratisk basinkomst måste införas så att ingen utom de rikaste får det sämre än i dag.

Basinkomst är en ny välfärdsreform som utvecklar den svenska modellen och bör införas successivt i små steg. Första steget är att rucka på motprestationskraven så alla garanteras existensminimum. Andra steget att successivt bygga ut livsbidraget. Tredje steget att kompensera för kvarvarande ojämlikhet tills vi nått den nivå av ekonomisk jämlikhet där allas positiva frihet maximeras.