Jag har alltid haft det jobbigt på hösten. När ljuset försvinner reagerar mitt nervsystem med att lägga ner. Med åren har jag lärt mig att spara min energi och mina känslor under de här månaderna hyggligt. Framåt jul har kroppen vant sig och högtiderna som ligger utspridda under de mörkaste månaderna hjälper till med vändningen.

Jag är inte ensam. Många som bor här i Norden känner av samma saker. Det är inte konstigt att det blivit en tid av fester. Av tända ljus. Skillnaden mellan vårt samhälle i dag och bondesamhället är att vi arbetar mer och att fler av oss gör det. Det finns en föreställning om att vi arbetar mindre och mindre ju modernare samhället blir. Det stämmer inte. I de jägar- och samlarsamhällen man har studerat jobbar man inte särskilt mycket. Några timmar per dag i vissa. Jordbruk kräver mycket jobb i perioder, men det är också mycket väntan. Och här i Sverige växer ingenting under typ halva året.

Under den mörka delen av året var det i bondesamhället nödvändigt med någon form av ljuskälla och det krävde arbete och resurser i den direkta vardagen. Elektrisk belysning är billig, kommer till oss utan ansträngning och gör att vi kan arbeta jämt. Och det gör vi. Delvis med trevliga effekter, delvis med katastrofala.

Vi lever längre. Sjukdomar som innebar en säker död för bara några sekler sen har utrotats eller blivit relativt ofarliga. Vi har det bra, slipper frysa, svälta och får sjukdomar botade. Å andra sidan arbetar vi stora delar av den förlängda livstiden. Och arbetssamhället har lett till att människor självklart förväntas producera och producera oavsett nyttan med det man sysslar med. Vi tar ut mer ur naturen än vi stoppar tillbaka för att konsumtionen ska hållas uppe tillräckligt för att göra vissa rika och ge oss andra tillräckligt med lön för att hålla igång allting.

Jag älskar mitt jobb. Jag har haft tur. Det är inte det det handlar om. Det handlar om känslan av att titta ut genom mitt fönster en kväll i november och bara vilja sitta där och stirra ett tag till. Fundera.

Trots att vi har det bra här i landet dras vi också med en massa jobbigheter. Missbruk. Social utslagning. Psykiskt lidande. I grunden tror jag att samhället skulle behöva förändras i en betydligt mer jämlik inriktning, men vi ska ju ha den där fördelade välfärden till något. Pengar är lätt att fördela, frihet är lite svårare.

Individen kan göra mycket. Att göra mig av med bilen och att bland annat sluta köpa nya kläder och elektronik har gjort att jag gör av med betydligt mindre pengar och slipper jobba heltid. Samtidigt är det något som politiken borde ha till uppgift att hjälpa till med. Pengar är arbetad tid. Pengar på hög är människors tid på hög. Den enas rikedom är den andras slaveri.

Så enkelt är det i mitt kök i alla fall. Över en kopp kaffe, medan ett rådjur sakta tuggar på en lågvuxen björk i skogsbacken utanför fönstret. Om jag släcker lampan och tänder ett stearinljus är upplevelsen ungefär densamma som i det gamla bondesamhället. Bortom allt som piper, surrar och tjuter finns djuret människa och hösten är för mig tiden då jag försöker att lyssna på det.