När man bor i Smålands mörka skogar är det lätt att förledas tro att vi lever i ett land som är rikt på skog. Men skenet bedrar. Vi har knappt någon riktig skog kvar i dag. Faktum är att Sverige bara har kvar 10 procent av vår ursprungliga skog, resten är främst monokultur av gran. Att företag som Södra skövlar skogen är inte acceptabelt. Skogen är inte bara ett företags resurs som vi kan ta av.
Ett träd som huggs vid 80 års ålder tar 80 år att ersätta. Att satsa på biobränslen är alltså inget alternativ mitt i en brinnande klimatkris som hotar människors existens världen över, även i Sverige. Vi har inte 80 år på oss att binda kol. Här och nu förvärrar koldioxid från växter problemen precis lika mycket som koldioxid från fossila bränslen – det vill säga före detta växter och djur. Vi behöver alla kolsänkor vi har för att ha en chans att absorbera utsläppen.
Klimatet är ena sidan av myntet, på den andra har vi biologisk mångfald –själva grundvalen i samhällets resiliens. Sveriges trädplantager – ”skogar” – är inte starka nog att klara klimatförändringarnas utmaningar, som ökande skogsbränder och stormar. En monokultur av likåldriga granar står sig slätt mot granbarkborrens angrepp som ökat på sistone. Alla arter har fiender, granbarkborren är en helt naturlig inhemsk art, problemet är monokulturen utan resiliens. En riktig, naturlig skog med stor mångfald blir av med ett par granar och sen var det inte mer med det.
Kanske kan man dra en jämförelse med mångfald i samhället. Om samtliga människor heter Johan Andersson, är 55 år gamla, bor i en tvåa i stan vägg i vägg med grannen och jobbar som it-tekniker … då har det samhället knappast någon motståndskraft, det blir känsligt och dysfunktionellt. Vi behöver bönder, sjuksköterskor, lärare och rörmokare. Alla, i alla åldrar. På motsvarande sätt i naturen som vi är en del av, likåldriga monokulturer fungerar inte långsiktigt.
Förra året förstörde Södra minst 20 hektar nyckelbiotoper och skog med värdekärnor vid sjön Risten i Östergötland, delar av området var dessutom planerat att bli naturreservat. Många rödlistade arter levde i skogen som nu är borta.
I Småland söder om Fagerhult kalhögg man ännu en nyckelbiotop, så man frågar sig hur lösa kriterierna för FSC-märkning är, som Södra har, eller hur långt ett skogsbolag måste gå för att bli av med den.
Man vill framhäva sig som ett hållbart företag, men bakom all greenwashing (när man påstår sig vara ”grön” men inte är det) gömmer sig kalhyggen, artdöd, en påeldad klimatkris och omöjliggjorda skogspromenader med farmor.
På Södras hemsida kan man läsa: ”Medlemmarna äger Södra, vars främsta uppgift är att trygga avsättningen av skogsråvara och främja lönsamheten …” – ett tydligt ställningstagande för kortsiktig vinst i utbyte mot våra barns framtid.
Man vill också framhäva att kalhygge/trakthygge är norm och att det är omständigt att göra på något annat sätt: ”Huvuddelen av skogen i Sverige sköts med trakthyggesbruk. Det betyder att ett stycke skog (ett bestånd) skördas, föryngras, röjs, gallras och skördas igen. Beståndet är i huvudsak likåldrigt, det vill säga träden är ungefär lika gamla. Det finns också skötselmodeller för flerskiktad skog så kallat kontinuitetsskogsbruk, men de ställer stora krav på beståndets förutsättningar och dina kunskaper.”
Så här kan vi inte ha det.
Forskningen säger att vi behöver avsätta 20–30 procent av skogen och ha ett hållbart skogsbruk på den resterande. När våra riktiga skogar skövlas drabbar det oss alla.
Södra kan ställa om och bli en aktör för något bra! Aldrig mer ett kalhygge, plantera så många arter som möjligt av de träd som naturligt växer i ett område, lämna död ved, skörda enstaka träd – rätt träd vid rätt tidpunkt – i de områden som inte måste skyddas, välj att se andra värden i skogen än pengar, skapa gläntor i skogen där många arter trivs, fyll igen diken om din skog står på utdikad mark så att de arter som gynnas av sådana förhållanden kan återvända och så vidare.
Nu måste vi ta ansvar och bevara det lilla av vår skog som finns kvar. Alla kan minska trycket på skogsindustrin genom att återvinna, laga, sluta köpa engångsprodukter och framför allt sluta slösa.
Vi kräver att Södra skogsägarna tar sitt klimatansvar, slutar med greenwashing och börjar med ett skogsbruk som är hållbart nu och för framtiden.
Lyssna på forskningen.