Blomsterlupiner är vackra men invasiva. Och giftiga. Sötlupinen däremot är en proteinrik böna som odlas i Sverige och funkar alldeles utmärkt att äta. Det har företaget Lupinta tagit fasta på. Här är andra delen i artikelserien om svenska veganprodukter.
Eslam Salah växte upp i Egypten och hjälpte till i sin pappas matbutik. Pappan visste allt som livsmedelsindustrin och att bygga kontakter med kunder och leverantörer. I dag är han vd för Lupinta, ett företag som växt fram efter studier inom jordbruksvetenskap i hemlandet och på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
– Det var ett av de bästa beslut jag någonsin har tagit. SLU var platsen där jag öppnade ögonen för hållbarhet. Den nya kunskapen fick mig att ändra mitt personliga beteende när det gäller min konsumtion och att se kopplingen till miljön. Jag ville minska mina fotavtryck, men ändå inte riskera min försörjning, berättar Eslam Salah.
Han ville lösa ekvationen att driva företag som var lönsamt både ekonomiskt och hållbart. Med stöd från olika instanser skapade han sitt företag – ett företag som satsar på ekologiska lupinprodukter. Lupiner äts som snacks I Egypten så Eslam började fundera på att börja sälja lupinsnacks i Sverige.
– När jag studerade lantbruksvetenskap lärde mig mer om råvaran. En vän skickade mig en artikel om lupinodling i Sverige och det var en gamechanger. Jag började ifrågasätta varför vi importerar soja när vi har ett fantastiskt lokalt alternativ i Sverige och Norden.
Just så är det med sötlupiner, eller matlupiner som de också kallas. De har lika högt proteinvärde som soja och odlas på en ekologisk gård i Skåne. Av bönorna produceras tempeh – en produkt som vanligtvis baseras på sojabönor. Varumärket Bärta, som Syre tidigare berättat om, gör tempeh på gula ärtor.
Vad är det som är så speciellt med lupinbönor? De har ju blivit lite av en snackis de senaste åren.
– Först och främst var lupinen inte bekant för konsumtion här. Den var känd som något dekorativt, giftigt och invasivt. Men lupinbönan består av över 250 olika arter globalt, vissa inte lämpade för konsumtion och andra mycket ätliga. Det första spåret av ätlig lupin hittades i de forntida egyptiska gravarna, berättar Eslam Salah.
Den viktigaste parametern för Lupinta är att odla och producera lokalt. Man köper in från KRAV- eller ekologiskt certifierade gårdar. Produktionsanläggningen finns i Malmö och här fermenterar man bönorna, får fram den slutliga tempehn, packar och fryser in till kunderna.
Hur har det gått, tycker ni?
– Sedan vi startade har vi fått mycket uppmärksamhet från media och organisationer eftersom vi tror mycket på vår vision samtidigt som vi har goda produkter av hög kvalitet. Vi har tagits emot väl från kunder, kockar och matkritiker. En av de viktigaste aspekterna av produkten är konsistensen som gör att kockarna och hemmakockarna har friheten att göra många olika recept med vår lupinfilé.
Att listas centralt av ICA är ett stort steg. Förhoppningen är nu att produkten sprids till fler delar av Sverige än bara Skåne. Samtidigt utvecklar man fler lupinbaserade köttersättningar. Planer finns på att expandera i Norden och resten av EU. Produkterna finns också på flera restauranger i Malmö.
Vilka ledord beskriver Lupinta?
– Hälsosam, god, miljövänlig och 100 procent lokal.
