När stora fiskar, som tonfisk, makrill och svärdfisk, dör en naturlig död i havet sjunker de snabbt ner till botten. Den mängd kol som de bundit under sin livstid kommer då att lagras i sedimenten i tusentals eller till och med miljontals år, beroende på djupet.

”Men om fisken fångas kommer detta kol i stället att släppas ut som koldioxid i atmosfären efter några dagar eller veckor”, säger Gaël Mariani, forskare vid Université de Montpellier i Frankrike, i ett pressmeddelande.

Drygt 700 miljoner ton

Tillsammans med franska och amerikanska kollegor har han räknat ut i vilken omfattning fiskeindustrin har påverkat detta uråldriga kretslopp. De har endast inkluderat fiskar längre än 30 centimeter, som fångats i djupa havsområden.

Deras resultat, som publiceras i tidskriften Nature, visar att denna fångst sedan 1950 motsvarar utsläpp av nästan 140 miljoner ton koldioxid, som annars skulle ha lagrats i havsbotten under lång tid framöver. Om även fiskebåtarnas bränsle räknas in växer utsläppen till drygt 700 miljoner ton koldioxid.

Sedan 1950 har de sammanlagda utsläppen tiofaldigats, så att de numera är cirka 24 miljoner ton per år. Det motsvarar ungefär hälften av Sveriges årliga nettoutsläpp av växthusgaser.

"Blå kolpump"

Studien visar att drygt hälften av denna fiskfångst har skett och sker i områden där fisket skulle ha varit olönsamt utan subventioner.

Forskarna påpekar att även om fiskarnas funktion som kolsänka är betydligt mindre än andra naturliga kolsänkor, som världens mangroveträsk och sjögräsängar, så är det en viktig del att ta hänsyn till.