Nattens debatt blev ungefär som man kunde ha väntat sig. President Trumps rådgivare verkade äntligen ha nått fram till honom, övertalat honom om att följa debattreglerna och bete sig hyggligt.

Jag följde sändningen på CNN och där inledde Anderson Cooper sitt eftersnack med att konstatera att presidenten betedde sig som en vanlig människa. Biden framstod å sin sida som stabil och tydlig och kommer nog att dömas som vinnare på poäng i efterhand.

Det blev med andra ord en ovanligt vanlig debatt där åtminstone Biden fick rum med en hel del politik. En punkt där det hettade till ordentligt var frågan om femhundra barn till asylsökande som skiljts från sina föräldrar som nu myndigheterna inte kan hitta.

Nyheten slog ner som en bomb för några dagar sedan och gav Biden en fråga där han kunde plocka lätta poäng mot en Trump som intygade att barnen var väl omhändertagna. Jag tror att han förlorade en hel del på den bristande empati han visade under den här punkten. Frågan om migration är inte bara en fråga om humanism i USA. Den är tätt förknippad med landets själ och situationen för flyktingbarn i USA har upprört många amerikaner.

Om vi bortser från att landet som sådant byggdes på att kolonialister invaderade det och i det närmaste utrotade den befolkning som redan bodde där för att snart börja kidnappa människor på ytterligare en kontinent för att använda som slavar är USA ett land av invandrare. Visserligen hade vågor av människor nått Amerika ända sedan européer hittade dit, men USA är bara 244 år gammalt. Det är inte många generationer. Åtminstone någon i varje släkt har kommit till landet på flykt från fattigdom, politiskt och religiöst förtryck eller driven av drömmen om ett värdigt liv.

Amerikaner vårdar sina ursprungsmyter. Både de kollektiva och de personliga. Historien om USA är för många amerikaner sammanflätad med berättelser av samma typ som de som Vilhelm Moberg skrev. Mycket tacksamhet riktas mot de släktingar som en gång offrat sig för sina barn och för kommande generationer genom att ta sig till USA. För många, stora befolkningsgrupper, som grupper som har rötter i Sydamerika, är flykten inte ens ett kollektivt minne längre, utan pågår än i dag.

Medicinska övergrepp som skrämselpropaganda

Tre år efter att Donald Trump beslöt att ta i med hårdhandskarna mot migranter som tar sig över USA:s gräns kämpar människorättsjurister fortfarande för att kunna återförena de 545 barn som separerades från sina föräldrar, säger American civil liberties union, till tidningen The  Guardian.

Under Trumps zero-tolerance policy har migranter deporterats åter till de länder de kom ifrån. Människorättsjurister driver nu ett ärende mot myndigheterna och skriver i sin anmälan att två tredjedelar av föräldrarna som deporterades ännu inte har återförenats med sina barn.

Berättelsen om flyktingbarnen som skiljts från sina föräldrar är inte den första skandalen som rör USA:s hantering av asylsökande.

Tidigare under hösten rapporterades att ett flertal asylsökande kvinnor som hållits på låsta flyktinganläggningar hade manipulerats eller tvingats att genomgå onödiga medicinska ingrepp. Kvinnor från både Afrika och Sydamerika berättade att läkare hade ljugit för dem, sagt att de hade sjukdomar som de inte hade för att sedan bland annat operera bort livmodern på flera av dem.

Det är svårt att veta om det hela var en medveten strategi för att skrämma människor från att komma till USA, men övergreppen ligger i linje med den retorik som landets ledning håller sig med och med beslut som faktiskt har tagits. Innan Trump hade man ett system som gick ut på att den som sökte asyl inte behövde vara internerad. Hen fick en tid för förhör när hen sökte asyl och de flesta dök upp. Trump avskaffade det systemet vilket har lett till att stora mängder människor nu finns i asylläger. Han har med tiden fått backa från de värsta inslagen i hans nya system, men problemen är fortfarande stora.

Svår balans att hålla ihop USA

Marginalerna i amerikanska val är sällan stora. Majoritetssystemet gör att striden ständigt står vid mitten, men uppdelningen mellan höger och vänster är inte bara ideologisk, den har rötter tillbaka ända till tiden innan USA bildades. USA är en federation, en samling av länder som aldrig riktigt smält samman. Det finns kulturella motsättningar mellan delar av landet som aldrig förhandlats färdigt. En av de starkaste sådana är konflikten mellan en öppen, modern och pluralistisk kultur med fäste i stadsmiljöer och en lantligt förankrad, religiöst och politiskt konservativ och moralistisk.

För människor som lever i den liberala kulturen är frågan om en värdig asylverksamhet och en human behandling av migranter av olika slag självklar. Deras kusiner på landet är inte särskilt entusiastiska inför invandrare. De ser dem som ett hot mot deras vita, kristna kultur. Om Biden tar över som president upphör inte de åtminstone 40 procent som röstat på Trump att tro på det de trodde på nyss. De kommer att fortsätta att tro på det republikanska budskapet om hur destruktiv invandringen är för landet. Bland det första Trump gjorde efter att ha tillkännagivit att han skulle kandidera var att kalla latinamerikaner för våldtäktsmän. De som röstar på honom vet vad de gör.

Svår uppgift för Biden

Biden vet att han måste lyckas bli hela USA:s president. Till att börja med för att slippa direkta våldsamheter. Motsättningar mellan olika grupper i samhället har piskats upp så till den grad att människor mördats på öppen gata av högermilis. Antagligen kommer det inte bli inbördeskrig, men om landet inte lyckas hitta ett sätt att leva samman fredligt kommer problemen att bli allt större med tiden. En av de frågor som han kommer att få jobba hårdast med att balansera är frågan om behandlingen av migranter. De radikala grupper som givit sitt, ofta motvilliga, stöd till mittenpolitikern Biden för att bli av med Trump kommer att vilja ha betalt efter valet och de kommer att ställa krav på humanistiska reformer. Förändringar som de stora grupperna som stöder Trump inte vill se.