När jag ser ut ur köksfönstret ser jag snöbären hänga på sina buskar. Vintern är på ingång och med den mörkret. Jag förbannande länge ljusbristen här i landet som gjorde att jag inte kunde odla något under delar av året. Fram tills för bara något decennium sedan var artificiell belysning för dyr att köpa och använda för en hobbyodlare. LED-lamporna har ändrat allt. Nu kan vem som helst förlänga livet på sina växter, odla året runt under lampor.

De flesta växter som går att odla inomhus går att odla under lampor. Det handlar i princip bara om att hitta en lampa som producerar rätt ljus i tillräcklig mängd. Vilket kan vara lite puligt, trots att det är enkla samband är fysiken som är iblandad småkomplicerad vilket återspeglar sig i beskrivningen av produkterna.

Egentligen går det att använda vilken LED-lampa som helst för att åtminstone ge en växt lite försvar mot mörkret, men för att få riktigt tryck i odlandet krävs speciallampor. De finns i en massa olika utföranden och storlekar och därigenom priser, från några hundralappar och uppåt. LED-lampor håller länge, så även om en lampa kostar en del så är det en långsiktig investering.

Jag har både mindre lampor hängande över krukor som står i fönster som ger lite extra ljus när det är mörkt och en större lampa i en garderob. Genom att kombinera det dagsljus som finns med artificiellt ljus går det att förlänga odlingssäsongen utan att slösa allt för mycket på elen. Moderna LED-lampor kräver inga jätte mängder energi, alla mina lampor drar tillsammans bara en tredjedel av den el som går åt till min stationära dator.

Det behövs inga specialarmaturer för de vanliga lamporna. Jag använder antingen armaturer jag redan har hemma eller köper enkla sladdar med en naken armatur och hänger lite här och där. För att effektivisera ljusutbytet kan man klä utrymmet med aluminiumfolie eller måla väggarna vita, men oftast gör det ingen större skillnad om man har en lampskärm. De bra lamporna har en inbyggd reflektor som sköter sånt.

Lampor

Det finns två huvudtyper av LED-odlingslampor, de som skruvas in i en armatur precis som vanliga glödlampor och de som består av en hel armatur, oftast en lådliknande skapelse färdig med sladd och allt. LED-lampor utvecklar betydligt mindre värme än äldre lampor, mindre lampor på några tiotal watt är oproblematiska ut temperatursynpunkt, det är bara att placera dem där de behövs. Större armaturer med högre effekt innehåller ofta fläktar för att leda bort överskottsvärme. Dessa kräver lite planering för att det inte ska bli alldeles för varmt för växterna.

En mildare odlingslampa på 10-15 watt räcker oftast till en eller ett par mindre växter, åtminstone om de inte är alltför ljuskrävande. Sådana lampor är inte svåra att hitta, förutom växtbutiker säljs de av en hel del järn- och färghandlare och av butiker som Clas Ohlson och Kjell & Company. En lampa på 10-20 watt som man skruvar in i en armatur kostar runt 300 kronor. Jag använder ett helt gäng sådana som jag flyttar runt beroende på hur behoven av ljus skiftar under året och beroende på mina odlingsprojekt för tillfället.

Större lampor är med nödvändighet dyrare och lite svårare att både välja och få tag på. De kostar från någon tusenlapp och uppåt. Jag har en sådan på ungefär 200 watt som ger ljus nog till att odla ljuskrävande växter i en garderob på ungefär 0,6 kvm. Förutom ljuskvalitet och ljusstyrka är ytan som kan belysas en viktig faktor.

Den mängd ljus som producerar av en lampa är konstant, men genom att sätta den på olika avstånd går det att reglera hur mycket ljus som träffar växterna. Enklare lampor på 10-20 watt placerar jag på någon decimeters avstånd och den starkare armaturen hänger ungefär 75 centimeter upp. Valet står mellan ljusstyrka och ytan som belyses. För nära och växterna bränns. För långt ifrån och de får inte tillräckligt med ljus och blir långsmala, veka och får dålig färg. Jag märker direkt när min stora lampa kommer för nära, då bränns topparna på bladet och växterna torkar ut snabbt.

En del odlingslampor avger bara blått och rött ljus. Dessa ger ett ljus som inte är särskilt trevligt för människors ögon. Det är lilaaktigt och lätt obehagligt för ögat. Sådana lampor undviker jag och de få som jag har använder jag inte öppet i något rum. Kolla innan du köper vilket ljus lampan ger så slipper du sådana problem.

Ett tips till den som bara vill prova på artfificellt ljus är att börja med en mindre lampa. I synnerhet sådana som skruvas in i en armatur går att kombinera med varandra, jag köper en då och då när jag tycker att jag har råd och har på så sätt samlat på mig ett gäng lampor som tillsammans ger riktigt bra ljus.

Ljus

Jag ska inte påstå att jag är någon fysiker, men ljus är vågor av energi (och partiklar på samma gång, men det struntar jag i här). Det som vi uppfattar som vitt ljus är en blandning av en massa olika våglängder och därigenom färger. Växter använder främst två våglängder för att omvandla näring och vatten till ämnen som de använder för att växa.

Informationen på förpackningarna är svårbegripliga tycker jag. Det är en enda röra av våglängder, effekt och diagram som gör mig yr i huvudet. Tidigare mättes ljuseffekt i lux och lumen, men det är mått som inte fungerar när det handlar om ljus som bara består av ett fåtal våglängder. Det är värt besväret att åtminstone försöka förstå grunderna.

Ljusets våglängd mäts i nanometer, nm. Lampor avger ljus i en massa olika våglängder, odlingslampor ger extra mycket ljus i de våglängder som stimulerar tillväxt och blomning. I princip ligger ljus som är bra till tillväxt runt 460 nm och för blomning runt 660 nm. Det är det som diagrammen avbildar. Växter behöver ljus från hela spektrumet, men diagrammet för en bra lampa har tydliga toppar runt dessa frekvenser.

Jag tar inte hänsyn till mer än det, effektstyrkan och spridningen av ljuset från lampan. Det går att nörda järnet kring detta, men för en hobbyodlare handlar det snarare om att hitta något som inte är för dyrt och drar allt för mycket el och då är det enklast att kolla diagrammet och hur många watt lampan drar.