I de mindre priviligierade länderna handlar oron och rädslan om social otrygghet som kan gälla allt från krig och bomber till pengar som inte räcker till mat, barnens skolgång, sjukvård med mera. Många tvingas sälja allt de har för att betala barnens utbildning eller sjukvårdskostnader.

I många av dessa länder är barndödligheten och mödradödligheten hög och medellivslängden kort. Men eftersom sårbarhet och dödlighet är en del av livet och vardagen finns ofta ett annat förhållningssätt till livet. Det blir mindre fokus på jaget och istället har att ”hjälpas åt” stor betydelse i de sociala relationerna. Attityderna hos många i dessa samhällen kännetecknas av att leva för dagen, i nuet och att vara tacksam och glad över de små sakerna i vardagen. ”Om Gud vill” hörde jag ofta från vuxna omkring mig under min barndom. Senare kunde jag förstå att begreppet hänvisar till livets sårbarhet och att det inte finns garantier för morgondagen. ”Om Gud vill” förblir ett sätt att visa ödmjukhet inför människans sårbarhet och dödlighet.

Men även i vårt priviligierade land och välfärdssamhälle finns det många som lider av andra sorters oro och rädsla på grund av prestationskrav, stress, högt tempo och brist på tid för varandra. Vilket minskar välbefinnandet och utsätter många för ensamhet och bristande gemenskap.  Skillnader i livsvillkor och sociala resurser har lett till ojämlik hälsa och stora skillnader i människornas upplevelser av välbefinnande. Och trots att det redan är självklart att hälsa och välbefinnande inte enbart handlar om frånvaro av biomedicinska sjukdomar och har stark koppling till livsvillkoren och sociala relationerna, dominerar ofta den biomedicinska analysen och inte de holistiska och komplexa analyserna av människor och deras behov av välbefinnande.

Stressrelaterade sjukdomar ökar och den vanligaste orsaken till sjukskrivningar är akut stressreaktion. Denna diagnos har ökat från 15 000 till 26 000 fall de senaste två åren, enligt Försäkringskassans statistik. Samtidigt ökade antalet långtidssjukskrivna på grund av psykisk ohälsa. Och det är vanligt att angripa symptom med åtgärder mot psykisk ohälsa och långtidssjukskrivning på grund av psykisk ohälsa. Däremot underskattas de sociala relationerna eller arbetsvillkoren, som när stressade medarbetare får tävla med varandra eller när anställda blir medel för chefernas framgångar eller företagens vinster.

Hur mår vi när den socialt konstruerade illusionen av lycka och framgång får oss att prestera maximalt, konsumera maximalt och vara i ständig tävling med varandra? Hur definieras och prioriteras befolkningens välbefinnande och lycka på hög politisk nivå? Kommer omfattningen av oro, stress och rädsla för sårbarhet, svaghet, ensamhet och brist på gemenskap att kartläggas och tas på allvar? Hur ska cynismen och egoismen bekämpas?