O’Learys har ett 70-tal restauranger i Sverige och är även etablerade utomlands. När veganprodukten Oumph lanserades 2015, måste det varit en riktigt bra deal för dem när O’Learys presenterade en veganmeny baserad på Oumphs produkter på alla sina restauranger i landet.

Man kan milt påstå att jag har en väldigt ambivalent inställning till O’Learys. Å ena sidan känns det själlöst och strömlinjeformat. Å andra sidan lättillgängligt och rätt kul om man vill spela shuffleboard eller bowla. Jag har dock svårt att smälta två saker: 1. Katastrofmiddagen 2015. 2. Att ett glas blaskig svensk lager kostar 85 kronor på T-centralen i Stockholm. De tar betalt för att de kan.

Vad var det som hände 2015? Jag besökte O’Learys bredvid Järntorget i Göteborg, strax efter Oumphlanseringen. På bordet låg menyer med bilder på de nya rätterna: burgare, fajitas, nachos och quesadillas. Bilderna var oerhört riggade och portionerna fyllde upp tallrikarna med råge. Jag beställde fajitas och fick en ynklig liten starter för 155 spänn. Oumphbitarna var helt otillagade och hela rätten var riktigt sorglig.

Men det var då. Läget är lite annorlunda 2020. Vid O’Learys Järntorget serveras, enligt menyn, quesadillas med Oumph, het pico de gallo och smält vegansk ost, som serveras med guacamole och vegansk yoghurt, som jag och sällskapet delar på till förrätt.

Och till varmrätt beställer jag en Vegan cheese burger: burgare med vegansk majonnäs, picklad rödlök, vegansk ost och jalapeños. Sällskapet väljer en falafelburgare. Våra quesadillas är fullt ätbara. Vegansk ost blir ofta klistrig och slemmig, men det passar bra med lite klet i en quesadilla. Pico de gallon är varken het eller genomarbetad. Tortillabrödet är skönt krispigt och guacamolen upplevs som chunky och nygjord. Men visst är väl den så kallade yoghurten en vegansk crème fraîche? Och det är en fördel.

Min ostburgare är definitiv bättre än jag förberett mig på. Jag skulle gissa att det är Oumphs burgare och den smakar inte lika köttigt som konkurrerande märken. Hela burgaren är flötig, för att snacka lite göteborgska. Dressingen är kanske inte så smakrik, men den rinner ut över fingrarna. Det är precis så jag vill ha en burgare. Den picklade rödlöken bredvid, är torr och smakar kylskåp.

Mitt sällskap är förvånansvärt nöjd med sin falafelburgare. Det är en rätt som är svår att lyckas med, menar han, men denna har en fin stekyta och tydlig ton av dill. Vi enas om att middagen är godkänd, men det finns detaljer att jobba på. Fast det är väl just det som är signifikativt för O’Learys. Man jobbar inte så mycket på maten. Inte ens till den nätta lilla summan av 179 kronor för en ostburgare.