En svetsare från Samarkand
stack en stulen lastbil i brand.
Men var han terrorist
eller hade han mist
sitt vett, som det händer ibland?
Vågorna har gått höga i diskussionen om vad som låg bakom lastbilsattacken på Drottninggatan den 7 april. Var föraren psykiskt sjuk eller en organiserad terrorist? Nästan genast efter dådet spådde en vän att en kör av ursäktande röster skulle förklara dådet med att svetsaren från Samarkand var psykiskt sjuk och inte alls någon terrorist.
Det finns mycket att fundera över här. Till exempel: vad är sjukt och vad är friskt? Om vi säger att mannen var psykiskt sjuk, misstänkliggör vi andra med psykisk ohälsa då? Och om vi kallar honom terrorist, vad är det då vi säger? Vad innebär terror egentligen?
Terror är latin och betyder rädsla, fruktan. Terror handlar om att skrämmas, och skrämmande var det som hände – en drickabil med öppna bakdörrar på vansinnesfärd på en gågata full med shoppande människor. Och de fyra som dog skakade upp oss mer än de 250 som årligen dör i bilolyckor i Sverige, därför att bilolyckorna är olyckor medan svetsaren från Samarkand ville skada, döda och skrämma. Såvitt vi vet.
Terror, terrorism, terrorist. Det handlar om att ingjuta rädsla, avsiktligt, i ett visst syfte. Men i övrigt går definitionerna kors och tvärs beroende på av vem de används och i vilken tid. När ordet började användas handlade det om jakobinernas skräckvälde efter franska revolutionen, när tusentals huvuden kapades i giljotiner, bland dem bland annat ledande feminister. Till slut blev skräckväldets egen diktator, Robespierre, avsatt av sitt eget råd i en statskupp, giljotinerad med 108 av sina anhängare.
Märkligt nog är ”skräckväldet” vad jakobinerna själva kallade sitt styre. Att styra med skräck och våld sågs nog på ett annat sätt på den tiden. Även den ryska revolutionära gruppen Folkets vilja kallade stolt sig själva terrorister. De ansåg att våld var befogat eftersom tsarens styre var omoraliskt. 1881 mördade de tsaren, men någon revolution blev det inte.
Under andra världskriget fanns det gott om statsstödda terrorgrupper i de allierades regi, varav en utvecklade metoder som terroristgrupper använder än i dag. Terror användes även i kampen för en judisk stat, och det var sionistiska terrorister som mördade den svenska FN-medlaren Folke Bernadotte.
Sedan 1960-talet har det funnits många grupper och gerillor som själva har sett sig som befrielserörelser medan andra har kallat dem terrorgrupper. Ser man på historien behöver de två benämningarna inte nödvändigtvis utesluta varandra. Inte för att terrorism leder till frihet – men det används av grupper och rörelser som vill uppnå frihet i en eller annan form. Separatister som ETA och Farc, stadsgerillor som Tupamaros och Rote Armee Fraktion, rörelser som ANC, vars väpnade gren gick från sabotage mot myndigheter till att använda terror som metod.
Att diskutera om den ena eller andra rörelsen sysslar med frigörelse eller terror är alltså poänglöst – diskussionen om vems frigörelse från vad, varför och hur kommer ändå inte att handla om den terminologin.
Mer historik än så blir det inte i dag, eftersom det är begreppet terrorism jag vill åt. Var mannen bakom ratten på drickabilen på Drottninggatan terrorist? Ja, om han gjorde det för att skrämma upp oss i syfte att destabilisera samhället. Vilket naturligtvis inte kräver att han är psykiskt frisk, så varför egentligen ställa frågan ”galning eller terrorist”? Mer än för att avgöra om han ska ha vård eller straff?
EU har en definition av terrorism, som finns i svensk lag. FN har däremot inte lyckats hitta någon definition som alla medlemsländer kan leva med. Det är begripligt eftersom det finns gott om skräckvälden, men få som skulle stoltsera med det.
